Beaufort, Libanon

Beaufort
(arabiska: قلعة الشقيف (Qala'at al-Shaqif)
franska: Forteresse de Beaufort)
arabiska: Shaqif Arnoun, Qala'at ash-Shaqif, engelska: Beaufort Castle
Fornlämning
Borgruinen på en bild från 1982
Borgruinen på en bild från 1982
LandLibanon Libanon
GuvernementNabatiye
Höjdläge690[1] m ö.h.
Koordinater33°19′27″N 35°31′55″Ö / 33.32417°N 35.53194°Ö / 33.32417; 35.53194
TidszonEET (UTC+2)
 - sommartidEEST (UTC+3)
Geonames269474

Beaufort (arabiska: قلعة الشقيف (Qala'at al-Shaqif), franska: Forteresse de Beaufort) är en borgruin och fornlämning i Libanon.[1] Borgen ligger i guvernementet Nabatiye, i den södra delen av landet, cirka 60 kilometer söder om huvudstaden Beirut[1], sydsydöst om byn Arnoun. Borgruinen ligger uppe på en hög klippa[1][2], med vid utsikt över omgivningarna. Öster om borgen stupar klippan brant ner, cirka 300 meter, ned mot floden Litani. Borgen var en korsfararborg under 1100-talet och byggdes upp för att försvara kungariket Jerusalem, även om en tidigare enklare befästning tros ha funnits på platsen.[3][4] Senare krig i modern tid, från 1600-talet och framåt, men också jordbävningar, gjorde borgen till en ruin.[3][5]

Närmaste större samhälle är Nabatieh, 7,5 kilometer nordväst om fornlämningen.

Historia

Karta som visar läget för borgen Beaufort i Libanon
Ritning över borgen från 1871–77.

Lite är känt om platsen för borgruinen före korsfararnas ankomst på 1100-talet, då man inte funnit samtida texter som omnämner den.[3] Men historiker tror att platsen med sitt strategiska läge var befäst i någon enklare form redan före korsfararnas ankomst.[6] Fulko av Jerusalem[5] erövrade den enklare befästningen 1139[3] (eller 1138)[5] från en lokal drusisk prins[5], och den större korsfararborgen byggdes upp, som en del i försvaret av kungariket Jerusalem.[4]

Efter slaget vid Hattin 1187, under perioden mellan andra och tredje korstågen, som var en betydande seger för Saladin, föll många av korsfararstaternas befästningar och städer för Saladin.[7] Beaufort, som då stod under befäl av Reginald av Sidon, var bland de korsfararborgar som motstod Saladin längst, till april 1190.[7][3] Reginald togs till fånga av Saladin 1189 och Saladin belägrade borgen[3][7], innan den 1190 överlämnades till honom mot Reginalds frisläppande.[8] Borgen lämnades tillbaka till korsfararna 1240[3] efter förhandling av Thibaut I av Navarra[7] med as-Salih Ismail[3], ayyubidisk sultan av Damaskus.[7] År 1260 sålde Julian av Sidon borgen till Tempelherreorden.[3] Några år senare, 1268, belägrades och togs borgen av mamelukerna och sultan Baibars.[3] Restaureringar och utbyggnad utfördes[3], och 1300-talet till 1500-talet blev en lugn period i borgens historia.[3]

På 1600-talet togs borgen av Fakhr-al-Din II, drusisk emir, och blev en del av hans befästningsnätverk, tills han besegrades av osmanerna, som förstörde delar av borgen. Fram till 1769 styrde olika feodala familjer området.[3] År 1782 belägrade pascha Ahmad al-Jazzar, guvernör av Akko, borgen, intog den och förstörde befästningsverken.[3]

Jordbävningen i Galileen 1837 skadade ytterligare de kvarvarande lämningarna av borgen.[3] Efter jordbävningen användes borgruinen av lokalbefolkningen som stenbrott och skydd för får.[3]

Under den senare delen av 1800-talet, som var en lugn period i området[3], besöktes och beskrevs borgruinen av arkeologer och andra intresserade av Orienten[3], bland annat av Victor Guérin[3] och Claude Reignier Conder och Herbert Kitchener.[3]

Efter 1920, då det franska mandatet för Syrien och Libanon trätt i kraft, fanns ett franskt intresse för de gamla korsfararborgarna, och dokumentation av platserna och restaurering påbörjades av myndigheterna.[3] Efter Libanons självständighet 1943 utfördes ytterligare omfattande restaureringar.[3]

I mitten av 1970-talet utbröt inbördeskriget i Libanon. Från 1976 till 1982 ockuperades borgruinen av PLO som använde denna befästa platsen som utgångspunkt för attacker mot norra Israel.[3] Under åren fram till 1980 var platsen föremål för många militära räder.[3] Borgruinen blev kraftigt skadad[3] vid slaget om Beaufort, den 6 juni 1982[3], och erövrades av Israel strax därefter, den 8 juni samma år.[3] Israeliska styrkor ockuperade borgruinen fram till år 2000[3], tills Israel drog tillbaka sina trupper från södra Libanon.[3]

Under 2010-talet har nya restaureringar påbörjats, men finansieringen har varit osäker, så restaurering går långsamt, och borgen öppnats för besök av allmänheten och turister.[9]

Inom film och skönlitteratur

Beaufort är en av de korsfararborgar som omnämns i Jan Guillous bokserie om tempelriddaren Arn Magnusson, i Tempelriddaren och Riket vid vägens slut. Filmen Beaufort från 2007, regisserad av Joseph Cedar och manus av Cedar och Ron Leshem, är en krigsfilm som handlar om israeliska soldater i Beaufort före Israels tillbakadragande av trupperna 2000. Filmen är dock inte inspelad i borgen, utan i Nimrodfortet, som ligger i Golanhöjderna.

Källor

  1. ^ [a b c d] Qalaat esh Shqif hos GeoNames.Org (cc-by); post uppdaterad 2012-01-18; databasdump nerladdad 2015-05-23
  2. ^ ”NASA Earth Observations: Land Cover Classification”. NASA/MODIS. Arkiverad från originalet den 28 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160228161657/http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/view.php?datasetId=MCD12C1_T1. Läst 30 januari 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] Pierre Grussenmeyer, J. Jasmine. ”The Restoration of Beaufort Castle (South-Lebanon): A 3D Restitution According to Historical Documentation”. XIXth CIPA International Symposium, september 2003, Antalya, Turkiet. pp.322-327. ffhalshs-00264004f. https://halshs.archives-ouvertes.fr/file/index/docid/264004/filename/grussenmeyer_yasmine_CIPA2003.pdf. Läst 14 augusti 2020. 
  4. ^ [a b] ”The castles of Mount Amel: Qalaat Al Chakif (Beaufoert castle), Qalaat Tibnin (Toron castle), Qalaat Chakra (Dubieh castle), Qalaat Deir kifa (Maron Castle), Burj Al Naoqoura (Naqoura tower)”. Unesco. 11 juli 2019. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/6435/. Läst 14 augusti 2020. 
  5. ^ [a b c d] Penny Young (1 januari 2002). ”Southern Lebanon’s Archaeology”. History Today. https://www.historytoday.com/archive/southern-lebanon%E2%80%99s-archaeology. Läst 14 augusti 2020. 
  6. ^ Grussenmeyer & Yasmine (2003), p. 2
  7. ^ [a b c d e] Clifford J. Rogers (2010). ”The Oxford Encyclopedia of Medieval Warfare and Military Technology, Volym 1”. Oxford University Press. sid. 475. https://books.google.se/books?id=mzwpq6bLHhMC&dq. Läst 14 augusti 2020. 
  8. ^ Hugh N. Kennedy, Hugh (1994). Crusader Castles. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 43-44. ISBN 0-521-42068-7. https://archive.org/details/isbn_9780521420686 
  9. ^ Lizzie Porter (14 november 2016). ”Beaufort Castle: Israeli stronghold, Lebanese resistance, Kuwaiti money”. Middle East Eye (MEE). https://www.middleeasteye.net/features/beaufort-castle-israeli-stronghold-lebanese-resistance-kuwaiti-money. Läst 15 augusti 2020. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Red pog.svg
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Beaufort1982.jpg
Författare/Upphovsman: david55king, Licens: CC BY 2.0
Beaufort Castle, South Lebanon, 1982
Kulat Esh Shukif from the 1871-77 Palestine Exploration Fund Survey of Palestine.jpg
Kulat Esh Shukif from the 1871-77 Palestine Exploration Fund Survey of Palestine
Reliefkarte Libanon.png
Författare/Upphovsman: Tschubby, Licens: CC BY-SA 3.0
Reliefkarte Libanon