Bastuba

Svensk F-tuba av fabrikatet Ahlberg & Ohlsson, tillverkad omkring 1890.
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
En musiker spelar på sin Bastuba.
Tuba av C. W. Moritz, byggd enligt ritningarna i patentansökan, finns i Scenkonstmuseets samlingar.
I denna artikel
används tonnamnen
Bess (B) och B.

Music ClefG.svgMusic 1b1-.svg Music ClefG.svgMusic 1b1.svg

Se olika skrivsätt.

Bastuban är det största av bleckblåsinstrumenten. Tubor är ofta stämda i B (Bess) men även F-, Ess- och C-tubor förekommer. Ess-tuban är vanligast i mässingorkestrar och är den vanligaste orkestertuban i Storbritannien.

Storlek

Bastuban är det största instrumentet i bleckblåsfamiljen. Den kan förekomma i flera olika storlekar och tonarter. Storleken anges ofta i fjärdedelar, till exempel 3/4, 4/4, 5/4 etcetera. Den största av de vedertagna storlekarna är 6/4. Dock finns det ingen gemensam standard mellan de olika fabrikaten, så 4/4-tubor kan vara olika stora beroende på tillverkare. De stora bess-tuborna kallas ofta kontrabastubor.

Två bastubor: den vänstra tuban är stämd i ess, den högra i bess.

Tonart och användningsområde

Tubor förekommer stämda i olika grundtoner. Det finns (i storleksordning liten till stor) F-tuba, Ess-tuba, C-tuba och Bess-tuba. Valet av vilken tuba man spelar på görs ofta med hänsyn till i vilket sammanhang tuba ska användas i. Traditionerna varierar mellan olika delar av världen, men i Sverige är uppdelningen oftast enligt följande: de litet mindre F-tuborna spelas oftast i solosammanhang eller i mindre kammarmusiksammanhang, Ess-tubor spelas vanligen i mässingorkestrar och blåsorkester, C-tubor förekommer nästan uteslutande i professionella symfoniorkestersammanhang och bess-tubor är vanligast i mässing- och blåsorkester.

Nära släktingar

Varianter av tuban är helikonen och sousafonen. De är båda två tubor tillverkade för marscherande musiker och bärs på axeln. Helikonens ursprung är ur den europeiska militärmusiktraditionen, medan sousafonen konstruerades enligt specifikationer från den legendariska amerikanske marschkungen John Philip Sousa. Skillnaden mellan dessa två är att originalet helikonen projicerar ljudet åt sidan, medan Sousas modifikation ursprungligen projicerade det rakt uppåt, därav namnet raincatcher. Han ville att bastonerna skulle ligga som ett diffust moln över orkestern. Det framåtriktade klockstycket kom något senare.

Firande

Den 12 september 1835 tog Wilhelm Weiprech och Johann Moritz patent på ”Die Chromatische Bass-Tuba” (kromatisk bastuba) (Berlin, Preussiskt patent 19). Därför skulle det kunna sägas att bastuban har en födelsedag, vilket annars är ovanligt för musikinstrument. [1][2]

Sedan 1979 firas Den internationella tubadagen på den första fredagen i maj.

Referenser

Se även

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Music ClefG.svg
Treble clef
M478 - tuba - C W Moritz - foto Hans Skoglund.jpg
Författare/Upphovsman: Musik- och teatermuseet, Licens: CC BY-SA 3.0
Tuba, tillverkare C W Moritz. Foto Hans Skoglund. Ingår i Musik- och teatermuseets instrumentsamling.
Bastubor.jpg
Författare/Upphovsman: User Tubaist on sv.wikipedia, Licens: CC-BY-SA-3.0

Två bastubor: vänstra tuban är stämd i Eb och högra tuban är stämd i Bb.

Fotograf:Tubaist.


  • 23 september 2005 kl.14.44 Tubaist 1024x768 (286449 bytes) (Två <a href="/wiki/Bastuba" title="Bastuba">bastubor</a>: vänstra <a href="/wiki/Tuba" title="Tuba">tuban</a> är stämd i Eb och högra tuban är stämd i Bb. Fotograf:~~~~ {{GFDL}})
Bastuba.jpg
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
En musiker spelar på sin Bastuba i Folkets Park Malmö 1987.