Bass sund

Bass sund
(Bass Strait)
sund
Bass sund markerat i blått på karta över Australien.
Bass sund markerat i blått på karta över Australien.
Etymologi: George Bass
LandAustralien
DelstaterVictoria, Tasmanien
Koordinater40°S 146°Ö / 40°S 146°Ö / -40; 146
Längd500 km
Bredd350 km
Djup155 m
Geonames2194168
Medeldjup60 m

Bass sund (uttal: [bæs]…;[1] engelska: Bass Strait) är ett som minst 240 kilometer brett sund mellan den australiska landmassan och Tasmanien. Den europeiska upptäckten gjordes av Matthew Flinders år 1798[1]. Han uppkallade sundet efter sin skeppsläkare George Bass.

Beskrivning

Bass sund förbinder Tasmanhavet i Stilla havet med Stora Australbukten i Indiska oceanen. Sundet är 200–350[1] km brett och i snitt 50–75[1] meter djupt (som mest 155 meter djupt).

De största öarna i sundet är Flindersön, i Furneaux Group, i den östra delen, samt King Island och Hunter Island i den västra delen.[1]

Historiska faser

Kustlinjen till för cirka 14 000 år sedan, då Bass sund till stora delar var torrlagt.

Genom sundets begränsade djup är det del av den australiska kontinentens kontinentalsockel. För 30 000 år sedan sjönk temperaturen, vilket medförde en sänkning av havsytans nivå med 120 meter jämfört med dagens nivå; detta torrlade sunden som istället omvandlades till ett stort slättområde.[2] Tasmanien befolkades av de första tasmanierna redan för 35 000[3]–40 000[2] år sedan – innan vattnet hunnit dra sig tillbaka – men nivåförändringen innebar att vandringar underlättades mellan Tasmanien, kontinenten och Nya Guinea (numera avskilt via det ännu grundare Torres sund).[2]

I samband med den senaste istidens slut steg havsytan ånyo (en 6 000 år lång process). För cirka 12 000 år sedan bildades Bass sund (åter).[2]

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Bassian plain 14000 BP.jpg
Författare/Upphovsman: Tirin also known as Takver - www.takver.com, Licens: CC BY-SA 3.0
Victoria and Tasmania showing the Bassian Plain filling as Sea Levels rise about 14,000 years ago. Some of the major archaeological sites of Pleistocene human occupation are shown indicating that human migration to Tasmania occurred probably between 35,000BP and 20,000BP. By about 12,000 BP Tasmania was isolated by the rising sea level. Port Philip was flooded between 8000 and 6000BP, the event being recorded within the oral traditions of the Kulin nation where Melbourne now stands.