Bartolomaios I

Bartholomeus I av Konstantinopel
	Bartholomeus I av Konstantinopel
	Bartholomaios I i mars 2023.
Född	Δημήτριος Αρχοντώνης; 29 februari 1940 (84 år); Zeytinliköy, Turkiet
Medborgare i	Turkiet
Utbildad vid	Halkiseminaret; Zografeion Lyceum; Münchens universitet; Institut œcuménique de Bossey; Påvliga orientaliska institutet
Sysselsättning	Klerk, miljöaktivist, teolog, Oriental Orthodox bishop
Befattning
	Konstantinopels ekumeniska patriarkat (1991–); Patriark (1991–)
Arbetsgivare	Konstantinopels ekumeniska patriarkat
Utmärkelser
	Se lista
Namnteckning
Webbplats	länk
	Redigera Wikidata

Bartolomaios I eller Bartholomeus I, född som Demetrios Archontonis den 29 februari 1940 i byn Aghioi Theodoroi på ön Imbros (som tillföll Turkiet 1923 från att tidigare tillhört Grekland), är patriark av Konstantinopel sedan 1991 och är därmed bland de den östortodoxa kristendomens patriarker högst bland likar.

Han är turkisk medborgare, men tillhör den grekiska minoriteten. 1961–63 tjänstgjorde han som reservofficer i den turkiska armén. Namnet Bartholomais emottog han 13 augusti 1961 när han blev diakon. Han prästvigdes 19 oktober 1969. Sedan 1974 ingår han i den heliga synoden.

Den 22 oktober 1991 valdes han till patriark av Konstantinopel, och blev därmed den ”främste bland jämlikar” i den östortodoxa kyrkan, den 270:e i ordningen. Han tillträdde den 2 november.

I egenskap av ekumenisk patriark har han varit mycket internationellt engagerad. Ett av hans första åtaganden var att återuppbygga kyrkorna i det forna östblocket efter kommunismens fall 1990. Som ett led av detta har han verkat för att stärka banden till de nationella kyrkorna i området. Han har upptagit sina företrädares försoningsdialoger med den romersk-katolska kyrkan, och påbörjat dialoger med andra kristna, muslimer och judiska grupper.

Patriarken har blivit känd som en aktiv miljöförkämpe, och har därför fått smeknamnet ”den gröne patriarken”.

Utmärkelser

Hedersdoktor vid Université Paul Cézanne Aix-Marseille III, 13 juli 1995^[4]
Hedersmedlem av Atens akademi, 1996^[5]
Hedersdoktor vid Tufts University, 1997^[6]
Hedersdoktor vid Prešovs universitet, 28 juni 1998^[7]
Hedersdoktor vid Université de Sherbrooke, 15 oktober 1999^[8]
Palestinian Bethlehem 2000 Award, 2000
Sofie-priset, 2002
Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden, 2004^[9]
Champions of the Earth, 2005
Georgiska gyllene skinnets orden, 2007^[10]
Klaus Hemmerle-priset, 2008
Första klass av Jaroslav den vises orden, 22 juli 2008^[11]
Four Freedoms Award - Freedom of Worship, 2012
Storofficer av Vita dubbelkorsets orden, 27 maj 2013^[12]
Frihetsorden, 27 juli 2013^[13]
Hedersdoktor vid institut catholique de Paris, 30 januari 2014^[14]
Hedersdoktor vid Münchens universitet, 16 maj 2014^[15]
Stara Planina-orden, 2015^[16]
Helige aposteln Andreas orden med diamantstjärna
Kongressens guldmedalj
Hedersdoktor vid Moskvauniversitetet
Hedersdoktor vid Kretas universitet
Storkors av Heliga Lammets orden^[17]
Hedersdoktor vid Institut Saint-Serge
Hedersdoktor vid katolska universitetet i Lublin
Hedersdoktor vid Universität Graz
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden
Hedersdoktor vid Tübingens universitet^[18]
Terra Mariana-korsets orden, första klass
Hedersdoktor vid Wiens universitet^[19]
Förtjänstorden, första rangen
Moldaviens republikorden
Storkorset av Rumänska Stjärnans orden
Hedersdoktor vid Katholieke Universiteit Leuven
Hedersdoktor vid Edinburghs universitet
Storkorset av Ungerska förtjänstorden