Barnkammare
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Barnkammare är ett rum avsett för barn, vilket också används som sovrum. Ordet syftar främst på yngre barns rum.[1] Annars benämns det vanligen barnrum eller "barnens rum".
Inrättningen är relativt ny, och förekom först i välbärgade hem. Från 1800-talet blev de även vanligare i andra hem.
I det tidigare Östtyskland fanns det bestämmelser om att barnens rum inte fick vara mindre än 8 m². Sådana regler finns inte i dagens Tyskland. I Österrike finns dock sådana regler, som sköts i förbundsländernas bygglagar. Oftast gäller 10 m² för ett barn och 12 m² för två barn.
Inredning
Barnkammarens inredning anpassas till barnets eller barnens ålder och behov. Den vanligaste inredningsdetaljen är en vagga, spjälsäng eller säng. I barnkammare för spädbarn finns ofta ett skötbord. Förvaringsmöbler för barnets kläder och leksaker är också vanligt, liksom en hylla för böcker. Då barnet börjar skola blir skrivbord vanligt.
Under 1990-talet blev bland annat TV och hemdator vanligt.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: barnkammare
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
(c) Erik Holmén / Nordiska museet, CC BY 4.0
Barnkammare.
Detta fotografi tillhör en samling bilder från svartvita glasnegativ av Nordiska kompaniets fotograf Erik Holmén, fotograferade mellan ca 1930-1945. Dessa fotografier digitaliserades 2020 i ett samarbetsprojekt mellan Nordiska museet och Riksarkivet med målet att testa och utforska metoder för hur bildarkiv kan massdigitiseras.
Hos Carl och Karin Larsson möttes ett nytt formspråk och gammal tradition. De praktiska ändamålen styrde inredningen, men lika viktigt var att möblerna och föremålen samspelade i en harmoni. Dessa idéer förespråkades också till exempel av Ellen Key. Hon pläderade för nya och ljusa hem i sin uppsats ”Skönhet för alla” från 1899.
Larssons flyttade till huset Lilla Hyttnäs i Sundborn sommaren 1889. Carl och Karin skulle där tillsammans skapa den inredning som gjorde hemmet berömt. Karin formgav både möbler och textilier som hon broderade och vävde. En av tamburerna inreddes tidigt till ateljé. Där finns rikligt av iögonfallande detaljer, till exempel den lustige figuren på krönet till stolpen. När en större ateljé byggdes blev detta rum en verkstad för hela familjen.
Inredningarna i det Larssonska hemmet gav sken av en lantlig enkelhet. Samtidigt var allt noga genomtänkt och influenserna hämtades bland annat från England, Skottland och Japan. Köket som främst var en plats för hushållsarbete och matlagning hade dock inte samma moderna inredningsstil och bekvämlighet som de övriga rummen.