Barbiturater

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Barbiturater kallas en äldre typ av läkemedel, framställda av barbitursyra.^[1] De konstruerades i början på 1900-talet och användes mot sömnproblem, ångest och epilepsi. Barbiturater var under första hälften av 1900-talet standardpreparatet för behandling av orostillstånd och sömnlöshet. Först på 1940-talet förstod man att preparaten kunde ge upphov till ett kraftigt fysiskt beroende med svåra abstinenstillstånd, med bland annat epileptiska anfall.

Barbiturater har en rad negativa effekter, bland annat att de i höga doser hämmar andning- och hjärtverksamhet vilket i värsta fall leder till omedelbar död. Barbiturater påverkar även nedbrytning och metabolism av andra läkemedel genom att inducera leverenzym i enzymgruppen Cytokrom P450. Idag har nästan all användning av barbiturater upphört till förmån för bensodiazepinerna. Numera används de endast till behandling av epilepsi och till narkos som anestetikum samt i mycket liten omfattning även till patienter som inte svarar på bensodiazepiner eller de moderna SSRI.

Barbiturater har samma verkningsmekanism som bensodiazepiner; de binder till en modulatorisk subenhet på GABA-receptorn vilket leder till ökat inflöde av kloridjoner när GABA binder till receptorn. Den största delen av läkemedel som innehåller barbiturater är idag olagliga i Sverige.

• Allobarbital
• Amobarbital
• Aprobarbital
• Barbital
• Butalbarbital
• Butobarbital
• Cyklobarbital
• Fenobarbital
• Heptabarbital
• Pentobarbital
• Sekobarbital
• Tiopentalnatrium
• Pentobarbitalnatrium
• Vinylbital

• Antiepileptika
• Anxiolytika
• Barbitursyra
• Läkemedelsberoende
• Sedativa

• FASS