Bandryggig gärdsmyg

	Bandryggig gärdsmyg; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Gärdsmygar; Troglodytidae
Släkte	Campylorhynchus
Art	Bandryggig gärdsmyg; C. zonatus
Vetenskapligt namn
	§ Campylorhynchus zonatus
Auktor	(R. P. Lesson, 1832)
Utbredning
Synonymer
	Bandryggad gärdsmyg

Bandryggig gärdsmyg^[2] (Campylorhynchus zonatus) är en fågel i familjen gärdsmygar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Bandryggig gärdsmyg är en stor (16,5 cm) gärdsmyg med brungrå hjässa, svart nacke och resten av ovansidan kraftigt bandad i svart, vit och gulbrunt. Den är vit med svarta fläckar på bröst och strupe och buken är kanelfärgad. Ungfåglar har mattare ovansida och mer beige undertill. Lätet är ett kort, raspigt "zek" medan sången är en blandning av torra tjattrande och gurglande läten.

Utbredning och systematik

Bandryggig gärdsmyg förekommer i fem skilda områden, tre i Centralamerika och två i Sydamerika. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

Campylorhynchus zonatus zonatus – östra Mexiko
Campylorhynchus zonatus restrictus – södra Mexiko (södra Veracruz och norra Oaxaca) till Belize och Guatemala
Campylorhynchus zonatus vulcanius – södra Mexiko (Chiapas) till centrala Nicaragua
Campylorhynchus zonatus costaricensis – västra Costa Rica och nordvästra Panama
Campylorhynchus zonatus panamensis – västra Panama (Veraguas)
Campylorhynchus zonatus curvirostris – norra Colombia
Campylorhynchus zonatus brevirostris – norra Colombia och nordvästra Ecuador

Ofta urskiljs ytterligare en underart, imparilis, med utbredning i låglänta delar av norra Colombia, medan panamensis inkluderas i costaricensis.^[4]

Levnadssätt

Bandryggig gärdsmyg påträffas i öppen skog, buskmarker och lundar intill bebyggelse från havsnivån upp till 1700 meters höjd. Den födosöker aktivt i familjegrupper om fyra till tolv fåglar på jakt efter insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur.

Häckning

Bandryggig gärdsmyg bygger ett stort, klotformat bo med en bred sidoingång och placerar det två till 30 meter upp i en buske eller ett träd, ofta gömd bland ananasväxter. Honan ruvar ensam de tre till fem äggen i två veckor, varefter ungarna är flygga efter ytterligare två veckor. Efter häckningen sover familjer tillsammans i liknande bon.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

Tryckta källor

Stiles, F. Gary; Skutch, Alexander F. (1989). A Guide to the Birds of Costa Rica. Comstock Publishing Associates. ISBN 0-8014-9600-4

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Campylorhynchus zonatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör bandryggig gärdsmyg.
Bilder & media
Wikispecies har information om Campylorhynchus zonatus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Campylorhynchus zonatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[IOC-4] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[1]

[2]

[3]

[4]

Navigation

Navigering

Temaportaler