Bakgrundsstrålning

Bakgrundsstrålning är den joniserande strålning som alla människor oundvikligen utsätts för på grund av kosmisk strålning från rymden samt från naturligt förekommande radionuklider i luft och mark och i den egna kroppen. Utöver detta inkluderas ofta de ytterligare stråldoser som är svåra att undvika från byggnadsmaterial och föda, från aktiviteter som flygresor, medicinsk diagnostik och tobaksrökning, samt nedfall från atombombsprov och kärnkraftsolyckor.

Med beaktande av normala levnads- och vistelsemönster så är den genomsnittliga stråldosen i Sverige cirka 2,4 mSv/år för icke-rökare och 3,9 mSv/år för rökare.[1]

Allmänt

Bakgrundsstrålning i Sverige

I Sverige är den genomsnittliga bakgrundsstrålningen från icke antropogena källor cirka 0,5 mSv/år, bestående i medeltal av 0,3 mSv från kosmisk strålning, 0,045 mSv från mark samt 0,16 mSv från naturligt förekommande nuklider (40K och 14C) i den egna kroppen.[2] Vid uppskattningen av stråldos från mark har normala vistelsemönster beaktats.

Med beaktande av tillkommande strålkällor som till exempel radon i bostäder, medicinsk diagnostik och flygresor så är den genomsnittliga stråldosen i Sverige cirka 2,4 mSv/år för icke-rökare och 3,9 mSv/år för rökare.[2]

Den större dosen för rökare beror delvis på intaget av 210Po via tobaksrök, men främst genom att rökare får större doser än icke-rökare från inandning av radon i bostäder.[2]

Stråldoser vid flygresor

Kosmisk strålning vid olika höjder[3]
HöjdDos (μSv/hr)Dos (mSv/år)
0 m (havsnivå)0,030,3
2 000 m (Mexico City)0,10,9
6 700 m (≈Himalaya)18,8
10 000 m (jetflyg)544
15 000 m (≈Concorde)1088

Flygresor eller vistelse på hög höjd ger ökade stråldoser på grund av att atmosfärens skärmande effekt mot kosmisk strålning minskar med ökande höjd. Vid havsytan motsvarar atmosfärens massa 10 meter vatten, vilket fångar eller bromsar upp merparten av de högenergetiska partiklar som faller in mot jorden från rymden. Dosen från kosmisk strålning är ungefär 0,3 mSv per år vid havsnivån, men stiger med ökande höjd.

Den som gör en utomnordisk resa en gång i veckan får en extra dos på 1 mSv/år. Kabinpersonal på flygplan får en extra dos på 2–3 mSv/år men kan i enstaka fall (med stor andel långdistansflygningar) få en extra dos på upp till 6 mSv/år.[2]

Enligt[4] ger till exempel en flygresa från Paris till San Francisco en dos på 85 μSv. Gör man en sådan resa tur och retur en gång i veckan blir det årliga dosbidraget drygt 8 mSv.

Stråldoser från mark

Berggrunden kan innehålla uran, torium och deras radioaktiva sönderfallsprodukter. Radioaktivt sönderfall ger gammastrålning som kan tränga igenom och ge stråldoser från marken. I Sverige varierar dosraten vid markytan mellan 0,01–0,40 μSv/h[5][6] (motsvarar cirka 0,1–4,0 mSv/år vid ständig vistelse utan skärmning) med de högsta dosraterna i alunskiffer och Bohusgranit. Vid beräkning av bidraget till dos till människa beaktas normala rörelsemönster med vissa andelar utom- och inomhusvistelse, varvid det genomsnittliga dosbidraget i Sverige från strålning i mark anges till ungefär 0,05 mSv/år[2].

Områden med hög naturlig bakgrundsstrålning

Runt om i världen finns ett antal områden där bakgrundsstrålningen är förhöjd på grund av till exempel förekomst av mineralet monazit som kan innehålla torium och uran.

  • I staden Guarapari i Brasilien finns vissa lokala "hot spots" på några stränder och i fiskeläget Meaipe, men genom att bebyggelsen anpassats anges årsdosen numera till 7 mSv.[7]
  • I Kerala i Indien bor 360 000 personer som i medeltal får cirka 7 mSv/år men där det förekommit enstaka observationer av upp till 45 mSv/år.[7][8]
  • I orterna Dong-anling and Tongyou i Yangjiang County i Kina bor 125 000 personer som får 1–3 mSv/år i extern dos samt drygt 4 mSv/år i intern dos på grund av förekomsten av thorium-232 och uran-238 i mark, vatten och byggnadsmaterial.[7]
  • I Ramsar i Iran bor cirka 1 000 personer i ett område med höga förekomster av radium-226 och radon-222 som i medeltal får en extern årsdos på 6 mSv, men det förekommer enstaka "hot spots" med doser på flera hundra mSv/år.[7]

Hälsoeffekter, tillåtna stråldoser

Tillåten stråldos vid verksamhet med joniserande strålning

Som jämförelse anges nedan (något förenklat) tillåtna stråldoser för arbetstagare vid verksamhet med joniserande strålning i Sverige,[9] som tillämpas till exempel för personal som arbetar med medicinsk röntgendiagnostik och strålbehandling, personal på kärnkraftverk med mera. Angivna doser är effektivdoser, vilket är en sammanvägning av doser till olika kroppsdelar.

  • Vuxna: 20 mSv/år
  • För lärlingar, praktikanter och studerande mellan 16 och 18 år: 6 mSv/år

Enskilda personer i allmänheten får inte utsättas för mer än 1 mSv/år från verksamheter med joniserande strålning.

Hälsoeffekter av stråldoser

Hälsoeffekter av strålning[10]
Dos (Sv)Dos (mSv)Dos (mrem)Hälsoeffekt
mindre än 0.01 Svmindre än 10 mSvmindre än 1 remEvidens saknas för hälsoeffekter på människor
0.01 - 1 Sv10 - 1000 mSv1 - 100 remInga direkta hälsoeffekter,
statistiskt ökad risk för vissa cancertyper vid högre stråldoser
1 - 10 Sv1 000 - 10 000 mSv100 - 1000 remStrålskador, ökad risk för vissa cancertyper
Mer än 10 SvMer än 10 000 mSvMer än 1000 remDödlig dos

Referenser

Noter

  1. ^ Andersson, 2007, sid 98
  2. ^ [a b c d e] Andersson, Pål (2007). Strålmiljön i Sverige. SSI-rapport, 0282-4434 ; 2007:02. Stockholm: Statens strålskyddsinstitut. Libris 10665865. https://www.iaea.org/inis/collection/NCLCollectionStore/_Public/42/022/42022589.pdf. Läst 10 mars 2018 
  3. ^ Wrixon et al, 2004, sid 30
  4. ^ Wrixon et al, 2004, sid 42
  5. ^ Andersson, 2007, sid 42, figur 9
  6. ^ Cecilia Jelinek & Thomas Eliasson. Strålning från bergmaterial. SGU - Sveriges Geologiska Undersökning. sid. 7. SGU-rapport 2015:34. https://www.sgu.se/globalassets/om-sgu/anvandarrad/bergmaterialrad/bergmaterialrad-okt-2015-bilaga-2.pdf. Läst 9 april 2018 
  7. ^ [a b c d] Jolyon H Hendry, Steven L Simon, Andrzej Wojcik, Mehdi Sohrabi, Werner Burkart, Elisabeth Cardis, Dominique Laurier, Margot Tirmarche and Isamu Hayata (1 juni 2009). ”Human exposure to high natural background radiation: what can it teach us about radiation risks?”. Journal of Radiological Protection. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4030667/. Läst 10 mars 2018. 
  8. ^ Hosoda Masahiro, Tokonami Shinji, Omori Yasutaka, Sahoo Sarata Kumar, Akiba Suminori, Sorimachi Atsuyuki, et al. (2015). Tim A. Mousseau. red. ”Estimation of External Dose by Car-Borne Survey in Kerala, India”. PLoS ONE 10 (4). doi:10.1371/journal.pone.0124433. http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0124433. Läst 9 april 2018. 
  9. ^ ”Strålskyddsförordning (2018:506)”. Regeringskansliet, Miljö- och energidepartementet. 1 juni 2018. https://www.svenskforfattningssamling.se/sites/default/files/sfs/2018-05/SFS2018-506.pdf. Läst 7 juni 2018. 
  10. ^ ”Answers to Frequently Asked Questions about Radiation”. UNSCEAR - United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation. https://www.unscear.org/unscear/en/areas-of-work/radiation-faq.html. Läst 18 oktober 2023. 

Källor