Bahrain

Konungariket Bahrain
مملكة البحرين
Mamlakat al-Baḥrain/
FlaggaStatsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Bahrainona
läge
läge
Huvudstad
(även största stad)		Manama
Officiellt språkArabiska
Demonymbahrainare[1]
StatsskickKonstitutionell monarki
 - KungHamad ibn Isa al-Khalifah
 - PremiärministerSalman bin Hamad bin Isa Al Khalifa
Självständighetfrån Storbritannien 
 - Erkänd15 augusti 1971 
Area
 - Totalt778 km²[2] (177:e)
 - Vatten (%)0,0%
Befolkning
 - 2017 års uppskattning1 451 200[4] (151:a)
 - 2010 års folkräkning1 234 571[3] 
 - Befolkningstäthet1 864 inv./km² (6:e)
BNP (PPP)2022 års beräkning
 - Totalt87,150 miljarder USD[5] (100:e)
 - Per capita57 424 USD[5] (23:e)
BNP (nominell)2022 års beräkning
 - Totalt44,2 miljarder USD[5] (96:e)
 - Per capita29 103 USD[5] (39:e)
HDI (2021)▲ 0,875[6] (35:e)
ValutaBahrainsk dinar (BHD)
TidszonUTC+3
Topografi
 - Högsta punktJabal ad Dukhān, 135 m ö.h.
Kör påHöger
Nationaldag16 december
NationalitetsmärkeBRN
LandskodBH, BHR, 048
Toppdomän.bh
Landsnummer973

Bahrain, alternativt Bahrein[7] (svenskt uttal [baˈrajn][8]; arabiska: البحرين al-Baḥrayn [æl bæħˈræjn], lokalt uttal [æl bæħˈreːn] ( lyssna)), formellt Konungariket Bahrain (arabiska: مملكة البحرين Mamlakat al-Baḥrayn[9][1]), är en östat belägen i Persiska viken med omkring 1,4 miljoner invånare. Landet består av 33 öar, varav den största, Bahrain, utgör cirka sju åttondelar av landets totala yta och där även landets huvudstad Manama ligger. Bahrain har en maritim gräns mot Qatar och Saudiarabien.

Bahrain är formellt en konstitutionell monarki med ett tvåkammarparlament. USA har en militärbas för sin femte flotta i huvudstaden Manama.

Historia

Förhistoria till medeltid

Runt 3000 år f.Kr, då bronsåldern inleddes i Främre Orienten, var Bahrain del av en högkultur som troligtvis motsvarar det sumererna kallade Dilmuns trädgård och som var knutpunkt för handel med Induskulturen i öster och Tvåflodslandet i väster.[10] Utgrävningarna vid Qal'at al-Bahrain visar fornlämningar från runt 2000 år f.Kr. och vad som kan ha varit huvudstaden i Dilmuncivilisationen. Bahrains välstånd och betydelse minskade kraftigt i och med att Mesopotamiens handel, som en direkt följd av Induskulturens sammanbrott, bytte geografisk riktning.

Från runt 500-talet f.Kr. kontrollerades Bahrain av det akemenidiska Perserriket och från runt 200 f.Kr. tillhörde ön Partien och var ett centrum för handeln i Persiska viken. På Alexander den stores tid ingick ön, av grekerna kallad Tylos, i den grekiska kultursfären, och Zeus tillbads i formen av den arabiska solguden Shams.[11] Enligt traditionella muslimska källor sände profeten Muhammed ett sändebud till öns härskare Munzir ibn Sawa Al Tamimi år 628, varefter rikets befolkning konverterade till islam.

Medeltiden till 1800-talet

Bahrain var under långa perioder under persiskt inflytande fram till att Kungariket Portugal erövrade ön 1521. 1602 drevs portugiserna ut av shah Abbas I av det safavidiska Persien och ön hörde återigen till Persien fram till 1783, men styrdes de facto av arabiska nomadstammar. 1717 och 1738 invaderades ön av Oman.[12]

Under 1800-talet skedde återigen invasioner av dels omanierna och dels det saudiska Emiratet Diriyah. Genom ett fördrag, General Maritime Treaty, som slöts med kustschejkerna 1820 erkände britterna stammen Al Khalifa som legitima härskare av ön Bahrain.[13] Efter att Muhammed Ali av Egypten på uppdrag av Höga porten hade krossat det saudiska riket på Arabiska halvön 1830 krävde han tribut av Bahrain, vars schejk Abdul al-Khalifa i brist på stöd från vare sig Persien eller Storbritannien tvingades att underkasta sig de egyptiska kraven.[14]

1860 hotades Bahrain istället av Storbritannien och schejk Mohammad bin Khalifa al-Khalifa sökte skydd hos den persiska fursten av Fars samt Osmanska rikets guvernör i Bagdad. Båda erbjöd sitt stöd till schejken, men i slutändan uteblev den militära assistansen och 1861 tvingades schejken underkasta sig brittiskt beskydd.[14] Fram till 1867 styrde familjen Al Khalifa också över angränsande Qatar.[15] Bahrain ingick i de så kallade Fördragsstaterna som var ett brittiskt protektorat upprättat år 1892.

1900-talet

Efterhand växte oppositionen mot det brittiska styret sig allt starkare. Samtidigt blev Bahrain ett viktigt område genom den olja som på 1930-talet börjat utvinnas här. 1968 beslöt sig britterna att dra tillbaka sina trupper från Bahrain. Iran gjorde anspråk på Bahrain men accepterade Bahrains självständighet sedan en folkomröstning uttalat sig för denna.[16]

När protektoratet upplöstes i självständiga småstater den 15 augusti 1971 valde Bahrain och Qatar (samt under några månader även Ras al-Khaimah) att inte ansluta sig till den nya förbundsstaten Förenade arabemiraten. 1973 fick landet sin första författning och i december samma år hölls de första parlamentsvalen.[17] Två år senare införde emiren Isa bin Salman al-Khalifa undantagstillstånd, upplöste Nationalförsamlingen och upphävde författningen. Som resultat av Iran-Irak-kriget på 1980-talet var Bahrain med att bilda Gulfstaternas samarbetsråd med övriga arabiska grannländer.[18]

1981 genomfördes ett misslyckat kuppförsök av muslimska fundamentalister riktat mot emiren.[16]

Landet deltog i koalitionen mot Irak i Kuwaitkriget och 1991 slöts ett militärt samarbetsavtal med USA.[19]

1992 genomfördes vissa reformer för att öka folkets medbestämmande. Samtidigt hade oroligheterna ökat bland den shiitiska majoriteten i landet.[16]

Senare år

En ny, mer demokratisk författning infördes 2002 och de första allmänna valen hölls. Makten ligger trots det i huvudsak kvar hos den sunnidominerade regimen. Allvarliga oroligheter bröt ut i samband med den arabiska protestvågen 2011 och har sedan fortsatt.[20]

Som en följd av jasminrevolutionen i Tunisien och övriga revolter runt om i arabvärlden som utgjorde arabiska våren inleddes i februari 2011 även demonstrationer i Bahrain.[21] Protesterna syftade inledningsvis till att uppnå större politisk frihet och jämlikhet för den shiitiska majoriteten i landet men utvidgades till att kräva ett slut på monarkin. Myndigheterna reagerade med massarresteringar och slog våldsamt ner alla protestyttringar samtidigt som militärstyrkor från grannländerna i Gulfstaternas samarbetsråd skickades för att bistå kungahuset. Trots löften från bland annat kronprinsen om reformer rapporterade Amnesty International i april 2012 att tortyr av arresterade demonstranter fortsatte.[22][23][24]

Geografi

Bahrain ligger i Bahrainviken i Persiska viken, mellan Saudiarabien och halvön Qatar. Riket består av ön Bahrain och 32 andra öar, dels runtom Bahrain (de största är Jazirat al-Muharraq och Umm an-Na'san), dels Hawaröarna nära Qatars kust. Bara sex av öarna är bebodda.

Huvudön Bahrain är 48 kilometer lång och 18 kilometer bred, och är uppbyggd av kalksten, sandsten och märgel från krita och tertiär. Den högsta punkten är Jabal ad Dukhān som ligger 135 meter över havet och är belägen mitt på Bahrainön.[25] Ön består till 90 procent av öken,[källa behövs] men i söder och sydväst finns sandslätter och marskland. Ön är omgiven av korallrev.[25]

Klimat

Klimatet är hett och torrt i Bahrain med en årsnederbörd på knappt 100 millimeter. Nederbörden kommer om vintern och våren. Trots den sparsamma nederbörden har Bahrain stora (men minskande) reservoarer av grundvatten. Medeltemperaturen är 17 °C i januari och 34 °C i augusti. De varmaste månaderna är augusti och september då temperaturen kan stiga till 40 °C.[26]

Styre och politik

Bahrain är en konstitutionell monarki där kungen av Bahrain utövar mycket stor makt enligt 2002 års författning. Kungen utser landets premiärminister samt övriga regeringsmedlemmar, är högsta befälhavare och leder domstolsväsendet. Landet har ett tvåkammarparlament, Nationalförsamlingen, där kungen utser samtliga ledamöter till överhuset medan ledamöter i underhuset väljs i allmänna val var fjärde år.[27] Politiska partier tillåts men den shiamuslimska oppositionen har tidvis bojkottat parlamentet i protest mot vad man uppfattar vara manipulerad valkretsindelning för att begränsa dess inflytande.[28][29]

Kungen av Bahrain, fram till 1999 titulerad emir, är överhuvud för den styrande dynastin Al Khalifah. Den sittande monarken är Hamad ibn Isa al-Khalifah. Den förutvarande premiärministern, den nuvarande kungens farbror Khalifah ibn Sulman al-Khalifah, var regeringschef oavbrutet ända sedan 1971 och därmed den regeringschef som suttit på sin post längst i världen.[30]

Internationella relationer

Bahrain är av tradition nära knutet till Saudiarabien. Landets enda landlänk är en bro till det stora grannlandet. Relationen till Iran är komplicerad och anklagelser om iransk inblandning i Bahrains inre angelägenheter har intensifierats. Efter att en diplomatisk konflikt flammade upp mellan Iran och Saudiarabien i början av januari 2016, valde Bahrain, liksom Saudiarabien och Sudan, att bryta de diplomatiska förbindelserna.[31]

Sedan september 2014 ingår Bahrain i den internationella koalitionens flygangrepp mot Islamiska statens fästen i Syrien och sedan mars 2015 även i den saudiledda offensiven mot Huthi-rebeller och andra grupper i Jemen. Bahrain är också hemmahamn för USA:s femte flotta och i december 2014 tillkännagav Storbritannien planer på att bygga en brittisk flottbas – Mina Salman Port – i arablandet.[31]

Administrativ indelning

Bahrain består av fyra guvernement (muhafazah). Fram till och med 3 juli 2003 var Bahrain indelat i tolv kommuner.

Centralguvernementet (al-Wustah) avskaffades september 2014. Innan dess bestod landet av fem guvernement.

Ekonomi

Al Bander Resort.

Petroleum är Bahrains viktigaste exportprodukt och står för 60 procent av statens inkomster och 30 procent av BNP. Landets välstånd grundar sig på goda olje- och naturgasfyndigheter och Bahrain blev Mellanösterns första stora exportör av olja. Denna upptäcktes 1932 och exploaterades främst av amerikanska företag men förstatligades senare. Här finns ett av regionens största raffinaderier, som även tar emot saudiarabisk olja. Landet har försökt bredda sitt näringsliv och bli ett finanscentrum i arabvärlden, för att locka utländska investeringar tas ingen inkomstskatt eller bolagsskatt.[15]

Förutom oljeindustrin finns bland annat aluminiumverk, skeppsvarv för oljetankers och den stora frihamnen Mina Sulman. USA:s femte flotta är baserad i Manama och drygt 6000 amerikanska soldater tjänstgör i landet.[32] 2004 slöt Bahrain ett frihandelsavtal med USA.[15]

I norr finns konstbevattnat jordbruk (dadlar, frukt och grönsaker). Med oljeinkomsterna har en social välfärdsstat skapats, som bland annat ger fri sjukvård och undervisning för alla medborgare. Oljan börjar dock ta slut vilket är ett allvarligt hot mot Bahrains ekonomi. Man satsar hårt på turism och år 2004 öppnades landets racerbana, Bahrain International Circuit, ritad av den tyska banarkitekten Hermann Tilke. Banan arrangerar bland annat Bahrains Grand Prix i Formel 1 och före oroligheterna 2011 besökte runt 40 000 personer om året landet för att se tävlingarna.[15]

Demografi

Den senaste folkräkningen hölls den 27 april 2010 och avsåg den folkbokförda (de jure) befolkningen i Bahrain, som uppgick till 1 234 571 invånare (varav 768 414 män och 466 157 kvinnor).[3] Tidigare folkräkningar hade hållits 2001, 1990, 1981, 1971, 1965, 1959 och 1950.[33] Invånartalet i Bahrain uppskattades i juli 2017 av The World Factbook till 1 410 942 invånare,[34] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 1 397 000,[35] av Internationella valutafonden till 1 700 000 (för år 2017)[5] samt av Världsbanken (juli 2016) till 1 425 171 invånare.[36] En officiell befolkningsprognos utgiven 2013 av Bahrains statistikbyrå beräknade befolkningen till 1 451 200 invånare i juli 2017, och att befolkningen skulle öka till 2 247 600 invånare i juli 2032.[4]

I folkräkningen 2010 hade Bahrain en befolkning på över 1,2 miljoner invånare varav runt 560 000 var bahrainska medborgare (46 %) och 660 000 utlänningar (54 %), varav den absoluta merparten är gästarbetare.[37] Landet är ett av de mest tättbefolkade i världen.[37] Större delen av Bahrains befolkning bor i någon av de två största städerna, Manama och Muharraq. Till de större minoriteterna hör européer och sydostasiater. Det finns också en stor persisk minoritet, varav vissa härstammar från släkt som har bott i landet sedan medeltiden medan andra har flyttat dit i samband med den iranska revolutionen och Iran-Irak-kriget.

Arabiska är officiellt språk men de flesta förstår också engelska.[38]

Religion

Al-Fatih-moskén i Manama.

Islam är statsreligion i landet och den tro som nästan alla bahrainier bekänner sig till, ca 65-75 % är shiamuslimer.[39][40] Ca 98 % av alla bahrainska medborgare bekänner sig till islam och 2 % tillhör religiösa minoriteter inklusive drygt 1000 kristna med Grekisk-ortodoxa kyrkan som största samfund, en inhemsk judisk minoritet på 30-50 personer samt runt 1 000 invånare som bekänner sig till Bahá'í-tron.[41][42] Drygt hälften av alla gästarbetare i landet tillhör religiösa minoriteter inklusive kristna, hinduer, buddhister och sikher.[43] Av den totala befolkningen är 70 % muslimer och 30 % övriga.

Bahrains författning slår ej fast religionsfrihet men individers möjlighet att utöva sin religion respekteras i allmänhet av myndigheterna.[44] Härskarfamiljen Al Khalifa och det ledande skiktet i samhället är sunnimuslimer och många ur den shiamuslimska majoriteten känner sig diskriminerade av de styrande.[45] Shiitiska imamer behandlas strängt, mässor kan censureras och sunnimuslimer åtnjuter i praktiken fördelaktig samhällsstatus.[44]

Internationella rankningar

OrganisationUndersökningRankning
Heritage Foundation/The Wall Street JournalIndex of Economic Freedom 201954 av 180
Reportrar utan gränserPressfrihetsindex 2019167 av 180
Transparency InternationalKorruptionsindex 201899 av 180
FN:s utvecklingsprogramHuman Development Index 201845 av 189

Referenser

  1. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 68. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 5 april 2018  Arkiverad 27 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ ”Bahrain Open Data Portal” (på engelska). General Directorate of Statistics and Population Registry; Information & eGovernment Authority. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190820044347/http://www.data.gov.bh/. Läst 14 december 2017. 
  3. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 5. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170801073041/https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 14 december 2017. 
  4. ^ [a b] ”Mid-Year Population Projections for the Kingdom of Bahrain -(2012-2032)” (på engelska) ( PDF). Kingdom of Bahrain - Central Informatics Organisation. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171020064727/http://www.cio.gov.bh/cio_ara/English/Publications/Statistical%20Abstract/ABS2011/CH2/2013%2012%2019%20Bahrain%20%20Population%20Projections.pdf. Läst 14 december 2017. 
  5. ^ [a b c d e] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. Arkiverad från originalet den 20 september 2022. https://web.archive.org/web/20220920163141/https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. Arkiverad från originalet den 8 september 2022. https://web.archive.org/web/20220908114232/http://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ Bahrein i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 november 2022.
  8. ^ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: Bahrain
  9. ^ ”Utrikespolitiska institutet/ Landguiden - Bahrain”. Arkiverad från originalet den 23 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120523062641/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bahrain. Läst 6 maj 2012. 
  10. ^ ”Qal'at al-Bahrain – Ancient Harbour and Capital of Dilmun”. UNESCO. Arkiverad från originalet den 5 april 2012. https://web.archive.org/web/20120405042527/http://whc.unesco.org/en/list/1192. Läst 5 oktober 2012. 
  11. ^ Phillip Ward, Bahrain: A Travel Guide, Oleander Press s.68
  12. ^ Cole, Juan R. I. Rival Empires of Trade and Imami Shiism in Eastern Arabia, 1300–1800, p. 194
  13. ^ Al-Baharna, Husain (1968). Legal Status of the Arabian Gulf States: A Study of Their Treaty Relations and Their International Problems. Manchester University Press. sid. 31. ISBN 0-7190-0332-6. http://books.google.com/?id=BH27AAAAIAAJ 
  14. ^ [a b] Pridham, B.R. (2004). New Arabian Studies, Volume 6. University of Exeter Press. sid. 51, 52, 53, 67, 68. ISBN 0859897060. http://books.google.com.bh/books?id=mu3tEPkVBpIC&lpg=PA67&dq=Pasha%20Bahrain%20Egyptian&pg=PA67#v=onepage&q=egypt%20bahrain&f=false 
  15. ^ [a b c d] ”Landrapport Bahrain” (pdf). swedenabroad.com. 1 juni 2014. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924112311/http://www.swedenabroad.com/ImageVaultFiles/id_21017/cf_52/Landrapport_Bahrain_20140601.PDF. 
  16. ^ [a b c] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Bahrain)
  17. ^ Nohlen, D, Grotz, F & Hartmann, C (2001) Elections in Asia: A data handbook, Volume I, p53 ISBN 0-19-924958-X
  18. ^ ”Bahrain – Foreign Relations”. Arkiverad från originalet den 3 november 2016. https://web.archive.org/web/20161103012118/http://countrystudies.us/persian-gulf-states/44.htm. Läst 24 juni 2014. 
  19. ^ ”Bahrain – Persian Gulf War / Internal Security”. Arkiverad från originalet den 23 september 2006. https://web.archive.org/web/20060923070120/http://countrystudies.us/persian-gulf-states/99.htm. Läst 24 juni 2014. 
  20. ^ ”Utrikespolitiska institutet, Landguiden”. Arkiverad från originalet den 11 april 2016. https://web.archive.org/web/20160411095811/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bahrain/Modern-Historia. Läst 7 december 2016. 
  21. ^ ”Avhopp skakar Bahrains regering”. Arkiverad från originalet den 20 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110220041950/http://www.dn.se/nyheter/varlden/polis-stormade-bahraindemonstranter. Läst 17 februari 2011. 
  22. ^ Payne, Ed (17 april 2012). ”Amnesty report: Bahrain reforms are 'flawed,' 'inadequate'”. CNN. Arkiverad från originalet den 12 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120512200411/http://articles.cnn.com/2012-04-17/middleeast/world_meast_bahrain-unrest_1_amnesty-report-reforms-human-rights?_s=PM:MIDDLEEAST. Läst 7 juli 2012. 
  23. ^ ”Bahrain police 'continue to torture detainees'”. BBC. 29 april 2012. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141017113644/http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-17887731. Läst 5 juli 2012. 
  24. ^ ”Bahrain Crown Prince calls for talks with opposition”. Arkiverad från originalet den 4 september 2014. https://web.archive.org/web/20140904042702/http://www.reuters.com/article/2012/12/08/us-bahrain-politics-idUSBRE8B704H20121208. Läst 24 juni 2014. 
  25. ^ [a b] ”Bahrain – natur”. Store norske leksikon. Arkiverad från originalet den 8 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230108082126/https://snl.no/Bahrains_geografi. Läst 6 maj 2012. 
  26. ^ ”Bahrain – klima”. Store norske leksikon. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://archive.today/20130502163313/http://snl.no/Klima_i_Bahrain. Läst 6 maj 2012. 
  27. ^ ”Bahrain”. International Foundation for Electoral Systems. 26 juli 2010. Arkiverad från originalet den 16 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110516085844/http://www.electionguide.org/country.php?ID=18. Läst 22 mars 2011. 
  28. ^ Guide to Bahrain's politics Arkiverad 3 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine. – 4 Sep 2008. Ambassador Ereli, US Embassy, Bahrain/Wikileaks/The Guardian
  29. ^ Bronner, Ethan (24 september 2011). ”Bahrain Vote Erupts in Violence”. The New York Times. Arkiverad från originalet den 25 september 2011. https://web.archive.org/web/20110925105104/http://www.nytimes.com/2011/09/25/world/middleeast/bahrain-protesters-and-police-clash-during-election.html. Läst 24 september 2011. 
  30. ^ "Bahrain News — The Protests" Arkiverad 5 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.. New York Times. 24 June 2012. Retrieved 2 July 2012.
  31. ^ [a b] ”Om Bahrain | SwedenAbroad”. www.swedenabroad.com. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Abu-Dhabi/Landfakta/Om-Bahrain/. Läst 26 december 2016. 
  32. ^ ”Welcome to Naval Support Activity Bahrain”. Commander, Navy Installations Command. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2012. https://www.webcitation.org/6BD7cjS5H?url=http://www.cnic.navy.mil/bahrain/. Läst 5 oktober 2012. 
  33. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. Arkiverad från originalet den 15 december 2017. https://web.archive.org/web/20171215000009/http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a48%3bareaCode%3a0%3bsexCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 14 december 2017. 
  34. ^ ”Bahrain” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 14 november 2017. Arkiverad från originalet den 24 december 2018. https://web.archive.org/web/20181224211138/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ba.html. Läst 14 december 2017. 
  35. ^ ”Country profile Bahrain” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. Arkiverad från originalet den 27 november 2017. https://web.archive.org/web/20171127002827/http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Bahrain. Läst 14 december 2017. 
  36. ^ ”Population, total, data; Bahrain” (på engelska). World Bank Data. Världsbanken. Arkiverad från originalet den 14 december 2017. https://web.archive.org/web/20171214191243/https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=BH. Läst 14 december 2017. 
  37. ^ [a b] ”General Tables”. Bahraini Census 2010. Arkiverad från originalet den 20 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120320104234/http://www.census2010.gov.bh/results_en.php. Läst 3 mars 2012. 
  38. ^ ”Bahrain: Languages”. Britannica Online. Arkiverad från originalet den 1 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150501063525/http://www.britannica.com/EBchecked/topic/49072/Bahrain/256652/Languages. Läst 28 juni 2012. 
  39. ^ Taheri, Amir (17 februari 2011). ”Why Bahrain blew up”. New York Post. Arkiverad från originalet den 23 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130723091016/http://www.nypost.com/p/news/opinion/opedcolumnists/why_bahrain_blew_up_NkYx4h4E1m80WGe2tXfsrI. Läst 22 februari 2011. 
  40. ^ Carey, Glen; Hatem, Mohammed (16 februari 2011). ”Bahrain Shiites May Rally After Funeral for Protester”. Bloomberg. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006094008/http://www.bloomberg.com/news/2011-02-15/bahrain-shiites-may-rally-after-funeral-for-second-person-killed-in-unrest.html. Läst 5 mars 2012. 
  41. ^ Habib Toumi (4 april 2007). ”Bahrain defends contacts with US Jewish body”. gulfnews.com. Arkiverad från originalet den 7 april 2018. https://web.archive.org/web/20180407130449/http://gulfnews.com/news/gulf/bahrain/bahrain-defends-contacts-with-us-jewish-body-1.171034. Läst 7 april 2018. 
  42. ^ ”The Catholic Church in Bahrain”. Arkiverad från originalet den 25 december 2018. https://web.archive.org/web/20181225033415/http://www.avona.org/bahrain/bahrain_about.htm#.U6qaVLG1YxI. Läst 25 juni 2014. 
  43. ^ ”2012 International Religious Freedom Report – Country Chapter for Bahrain”. bahrain.usembassy.gov. Arkiverad från originalet den 9 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140709014614/http://bahrain.usembassy.gov/policy/religious-freedom-report.html. Läst 25 juni 2014. 
  44. ^ [a b] ”Bahrain”. state.gov. Arkiverad från originalet den 5 april 2013. https://web.archive.org/web/20130405235007/http://www.state.gov/documents/organization/171732.pdf. Läst 24 juni 2014. 
  45. ^ ”Utrikespolitiska institutet”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160213152104/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bahrain/Religion. Läst 23 maj 2012. 

Externa länkar

Länkar till relaterade artiklar
Asien
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis i Afrika; (3) Mestadels i Afrika; (4) Delvis i Oceanien.
Mellanöstern
Arabförbundet
Islamiska konferensen
Islam
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Emblem of the Arab League.svg
Författare/Upphovsman: Jeff Dahl, Licens: CC BY-SA 4.0
Emblem of the League of Arab States
Al Bander Resort.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 1.0
Bahrain map.png
A map of the Bahrain, showing major cities.
Map of Bahrain.svg
Map of Bahrain
Grand mosque in Bahrain.jpg
030901-N-6967M-037 The Grand Mosque is huge and is the most recognizable landmark in the Kingdom of Bahrain. (All Hands, September 2003, pg. 30) Photo by PH1 Shane T. McCoy. (RELEASED)
Ar-Bahrain-1.oga
Författare/Upphovsman: Bahraini Activist, Licens: CC BY-SA 3.0
Pronunciation of the term in Arabic