Bahar Pars
| Bahar Pars | |
 Bahar Pars 2015. | |
| Född | Bahareh Keshavarz Fathabadi 28 mars 1979 Shiraz, Iran  |
|---|---|
| Aktiva år | 2006– |
| Make | Linus Tunström |
| Webbplats | baharpars.se |
| Betydande roller | |
| Parvaneh i En man som heter Ove | |
| IMDb SFDb | |
Bahar Pars[uttal saknas] (persiska: بهار پارس), egentligen Bahar Tunström Pars, ursprungligen Bahareh Keshavarz Fathabadi[1], född 28 mars 1979 i Shiraz, Iran, är en iransk-svensk skådespelare.
Biografi
Bahar Pars studerade 2003–2007 till skådespelare på Teaterhögskolan i Stockholm.
Karriär
Pars har haft roller på ett flertal teatrar i Sverige samt medverkat i svenska filmer. Hon debuterade i den prisbelönade långfilmen När mörkret faller (2005).
År 2008 gjorde hon rollen som Nina i Farnaz Arbabis uppsättning av Måsen på Backateatern. På Uppsala stadsteater spelade Pars även titelrollerna i pjäserna Anna Karenina (2010), scenversionen av Låt den rätte komma in (2011) och Hedda Gabler (2013).
År 2014 medverkade Pars som Valeria i Jonas Hassen Khemiris kritikerrosade pjäs Jag ringer mina bröder på Kulturhuset Stadsteatern. I november samma år gjorde hon även succé med monologen På alla fyra på Kilenscenen på Kulturhuset Stadsteatern. Svenska Dagbladet rosade monologen där Pars beskrevs ha "total kontroll över sina uttrycksmedel”.
Utöver skådespelarkarriären har Pars även regisserat och varit en av skaparna till den omskrivna nyårsvideon Nyårsklockan, där 15 kvinnliga kulturpersonligheter framträder.[2]
Hon spelade huvudrollen som Bertha i Jens Ohlins uppsättning av Marodörer samt medverkade i Farnaz Arbabis uppsättning av Ungefär lika med på Dramaten våren 2016.
Den 31 juli 2017 var Bahar Pars sommarvärd för Sommar i P1 och talade då om flytten till Sverige, sin uppväxt, moderskap, sitt efternamn och hur det var att resa till USA och Oscarsgalan.[3]
Uppmärksammande
År 2015 fick hon Medeapriset med motiveringen "På sitt eget högst personliga vis breddar Bahar Pars tolknings-möjligheterna av klassiska kvinnoroller och för dem in i nutid".[4]
Inför Guldbaggegalan 2016 nominerades hon i kategorin Bästa kvinnliga biroll och Oscarsnominerades för bästa utländska film 2017 för sin insats i filmen En man som heter Ove.[5]
Privatliv
Pars var gift med regissören Linus Tunström och tillsammans har de en dotter född 2011.[6]
Teater
Roller (ej komplett)
Regi
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 2018 | Persona, persona, persona | Dimen Abdulla | Dramaten |
TV
- 2008 – Åkalla (TV-program)
- 2008 – Kungamordet (TV-program)
- 2010 – Drottningoffret (TV-program)
- 2014 – Den fjärde mannen (TV-program)
- 2015 – Arne Dahl: En midsommarnattsdröm (TV-program)
- 2016 – Finaste familjen (TV-program)
- 2016 – Vårdgården (TV-program)
- 2017 – Syrror (TV-serie)
- 2018 – Svartsjön (TV-serie)
Film
- 2006 – När mörkret faller
- 2009 – Knäcka
- 2010 – Kommissarie Winter
- 2010 − Fredlösa (kortfilm)
- 2010 − Händelse vid bank (kortfilm)
- 2015 – En man som heter Ove
- 2016 – Zon 261
- 2018 – Operation Ragnarök
- 2022 – Året jag slutade prestera och började onanera
- 2022 – Kagefabrikken
- 2023 – Konferensen
Priser och utmärkelser
Referenser
Noter
- ^ Sveriges befolkning 1990: Keshavarz Fathabadi, Bahareh (1979-03-28)
- ^ ”Rodeo 28 december 2014, "Bakom kulisserna – Nyårsklockan i ny tappning av Bahar Pars och Dimen Abdulla"”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160201151210/http://rodeo.net/just-nu/2014/12/28/bakom-kulisserna-nyarsklockan-i-ny-tappning-av-bahar-pars-och-dimen-abdulla/. Läst 16 april 2015.
- ^ ”Bahar Pars - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921591?programid=2071. Läst 1 augusti 2017.
- ^ ”Pristagare 2015”. Medeapriset. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141015200852/http://www.medeapriset.se/. Läst 17 november 2015.
- ^ Svenska filminstitutet. ”Årets guldbaggenomineringar”. Pressmeddelande. Läst 5 januari 2016.
- ^ Ring, Lars. ”Bahar Pars: Scenkonsten blev min räddning”. SvD.se. http://www.svd.se/bahar-pars. Läst 22 december 2016.
- ^ Lars-Olof Franzén (12 april 2001). ”Vital föreställning om drömmar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/vital-forestallning-om-drommar/. Läst 7 juni 2019.
- ^ ”Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av Herr Sade”. Scendatabasen. http://www.scendatabasen.se/show_event2.aspx?ProductionId=13563. Läst 28 januari 2024.
- ^ Ingegärd Waaranperä (24 januari 2011). ”Fräsig Måns regerar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/frasig-mans-regerar/. Läst 6 mars 2022.
- ^ ”Skådisarna Andrée och Pars får Medeapriset”. Omni. https://omni.se/skadisarna-andr-e-och-pars-far-medeapriset/a/5d0f1aa1-f2c9-4808-867a-55614fda8d9b. Läst 16 januari 2020.
Källor
- Ring, Lars. ”Bahar Pars: Scenkonsten blev min räddning”. SvD.se. http://www.svd.se/bahar-pars. Läst 13 februari 2016.
Externa länkar
- Bahar Pars på Svensk Filmdatabas
- Bahar Pars på Internet Movie Database (engelska)
- Bahar Pars i Dramatens rollbok
- Agentfirman Planthaber Kilden Mandic
|
Media som används på denna webbplats
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
.svg){kind=link}
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Bahar Pars under presentationen av den Svenska filmhösten i Filmhuset i Stockholm den 17 augusti 2015.