Bahamanötväcka

Bahamanötväcka
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtBahamanötväcka
S. insularis
Vetenskapligt namn
§ Sitta insularis
AuktorBond, 1931
Synonymer
  • Sitta pusilla insularis

Bahamanötväcka[2] (Sitta insularis) är en utrotningshotad fågelart i familjen nötväckor inom ordningen tättingar som enbart förekommer på en ö i Västindien.[1][3][4]

Utseende och läte

Bahamanötväckan är en mycket liten nötväcka med en kroppslängd på endast 10,5–11 cm, med för de flesta arter i familjen typiskt blågrå ovansida och ett brett, svart ögonstreck. Den är mycket lik sin nära släkting brunhuvad nötväcka med relativt stort huvud och stor näbb, brun hjässa och ljusbeige eller grå undersida. Den skiljer sig något i utseende med mörkare ögonstreck och ljusare hjässa och det vita på strupen sträcker sig längre ner på bröstet. Vidare har den tydligt längre näbb och kortare vingar. Även lätena skiljer sig, där det huvudsakliga lätet är en ljus och snabb drill.[5]

Utbredning och status

Fågeln förekommer endast på ön Grand Bahama i Bahamas.[4] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar idag arten som akut hotad men kan möjligen redan vara utdöd. Den beskrivs som relativt vanlig i slutet av 1960-talet i rätt miljö och vida spridd.[6] Inventeringar 1993 gav dock bara två individer, vilket tyder på att den minskat kraftigt av oklar anledning. 2016 drabbades Grand Bahama av orkanen Matthew, varefter arten befarades vara utdöd. Den återupptäcktes dock 2018, men beståndet uppskattades till endast två till sex individer.[7] Året efter orsakade ytterligare en orkan vida förödelse, den hittills starkaste orkanen Dorian, och fågeln befarades återigen ha dött ut.[8] American Bird Conservancy konstaterade att området där bahamanötväckan senast sågs visserligen inte var helt förstört, men att saltvatten trängt in, vilket på sikt dödar skogen.[9] IUCN konstaterade 2020 att det trots att är möjligt att arten fortfarande kan vara vid liv, men beståndet i så fall är mycket litet.[1] Bahamanötväckan har ännu inte återupptäckts. Även om orkaner kan ha blivit dödsstöten för bahamanötväckan tros beståndet tidigare ha påverkats negativt av habitatförlust och invasiva arter, både i form predation från tvättbjörn, katt, svartråtta och majsorm eller konkurrens om bohål från gråsparv och stare.[5].

Levnadssätt

Bahamanötväckan förekommer enbart i stånd med tallarten Pinus caribaea. Närbesläktade brunhuvad nötväcka lever av insekter på sommarhalvåret och tallfrön under vintern. Bahamanötväckan tros ha en liknande föda, men är möjligen mindre beroende av tallfrön på grund av det varmare klimatet. Baserat på observationer av ungfåglar tros bahamanötväckan häcka från början av november till slutet av maj. De tre bofynd som gjorts var alla i en uthackad grenstump minst tio meter ovan mark.[10]

Artstatus

Bahamanötväckan behandlades som underart till brunhuvad nötväcka i sydöstra USA fram till 2021. Studier har dock visat på tydliga skillnader i läten, genetik och utseende, varför de delades upp i två.[5][11][12][13][14] Arterna tros ha skilts åt för 685000 år sedan,[14][11] Var detta skedde geografiskt är dock höljt i dunkel, eftersom Bahamas under perioder därefter legat helt under vatten, senast för endast 80000 år sedan.[15] Dess ursprung ligger dock säkerligen på nordamerikanska kontinenten.[6]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Sitta insularis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 10 december 2018.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  5. ^ [a b c] Hayes, W.K., Barry, R.X., McKenzie, Z. & Barry, P. (2004) Grand Bahama’s Brown-headed Nuthatch: a distinct and endangered species. Bahamas J. Sci. 12(1): 21–28.
  6. ^ [a b] Emlen, J. T. (1977) Land bird communities of Grand Bahama Island: the structure and dynamics of an avifauna. Ornithological Monographs 24.
  7. ^ Karikehalli, S. (2018). The Bahama Nuthatch, thought to be lost to hurricanes, is not extinct – yet. Audubon News.
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230703125102/https://gizmodo.com/hurricane-dorian-may-have-caused-a-critically-endangere-1837849857. Läst 13 mars 2022. 
  9. ^ ”After Dorian: How Are Birds in the Bahamas Doing?” (på engelska). American Bird Conservancy. 2019-09-17. https://abcbirds.org/blog/bahamas-bird-update/. 
  10. ^ Slater, G. L., J. D. Lloyd, J. H. Withgott, and K. G. Smith (2020). Brown-headed Nuthatch (Sitta pusilla), version 1.0. In Birds of the World (A. F. Poole, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA.
  11. ^ [a b] Boesman, P., and N. J. Collar (2020). Further vocal evidence for treating the Bahama Nuthatch Sitta (pusilla) insularis as a species. Bulletin of the British Ornithologists’ Club 140:393–403.
  12. ^ Levy, H. E., and J. A. Cox (2020). Variation in responses to interspecific vocalizations among sister taxa of the Sittidae: Imminent extinction of a cryptic species on Grand Bahama Island? Avian Conservation and Ecology 15:15.
  13. ^ Chesser, R. T., S .M. Billerman, K. J. Burns, C. Cicero, J. L. Dunn, B. E. Hernández-Baños, A. W. Kratter, I. J. Lovette, N. A. Mason, P. C. Rasmussen, J. V. Remsen, Jr., D. F. Stotz, and K. Winker (2021). Sixty-second supplement to the American Ornithological Society's Check-list of North American Birds. Auk 138:ukab037.
  14. ^ [a b] Han, K.-L., R. T. Kimball, and J. A. Cox (2019). Testing hypotheses driving genetic structure in the cooperatively breeding Brown-headed Nuthatch Sitta pusilla. Ibis 161:387-400.
  15. ^ Alt, D., and H. K. Brooks (1965). Age of the Florida marine terraces. Journal of Geology 73:406-411.

Externa länkar

Illustrationsbehov fågel Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 7837644​​​​​ • IUCN: 103881687​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Camera-photo.svg
Camera icon
Falco-peregrinus-silhouette.svg
Författare/Upphovsman: Liftarn (diskussion), Licens: CC BY-SA 3.0
Silhouette de Falco peregrinus, le faucon pèlerin (Peregine falco).