Badakhshan (provins)
- Denna artikel behandlar provinsen i Afghanistan. För provinsen i Tadzjikistan, se Gorno-Badachsjan.
| Badakhshan | |
| Badaxshon بدخشان ولايت ولایت بدخشان | |
| Provins | |
 Kirān wa Munjān | |
| Land |  Afghanistan |
|---|---|
| Höjdläge | 3 669 m ö.h. |
| Koordinater | 38°0′N 71°0′Ö / 38.000°N 71.000°Ö |
| Centralort | Feyzabad |
| Area | 44 059 km² |
| Folkmängd | 1 054 087 (2021)[1] |
| - män | 536 940 (2021)[1] |
| - kvinnor | 517 147 (2021)[1] |
| Befolkningstäthet | 24 invånare/km² |
| Politik | |
| - Guvernör | Shah Waliullah Adeeb (2010–2015) |
| Tidszon | AFT (UTC+4:30) |
| ISO 3166-2 | AF-BDS |
| Geonames | 1147745 |
 Översiktskarta | |
| Wikimedia Commons: Badakhshan Province | |
| Redigera Wikidata | |
Badakhshan (persiska: بدخشان) är en provins i nordöstra Afghanistan och är belägen mellan Hindukush och Amu-Darja. Den är en del av området Badakhshan i gränslandet mellan Afghanistan och Tadzjikistan, av vilket den största delen upptas av Gorno-Badachsjan. Folkmängden uppgår till cirka 900 000 invånare. Den största etniska gruppen är tadzjiker men även uzbeker, hazarer, pashtuner och några andra mindre grupper lever i provinsen.
Burhanuddin Rabbani (Afghanistans president 1992-1996, samt 2001) kom från provinsen.
Marco Polo (1254-1324) beskriver Badakhshan i sin reseberättelse:
| ” | [..] I landet Balasjan är invånarna av muhammedansk trosbekännelse. Det är ett vidsträckt konungarike och behärskas av furstar i ärftlig följd. De härstammar alla från Alexander och är en dotter till darius, konungen av Persien. Alla dessa har burit titeln zulkarner, vilket betyder Alexander. I detta landet finner man ädelstenar som kallas balansrubiner och som är mycket kostbara och av hög kvalitet. De förekommer i de höga bergen men söks endast i ett av dessa vid namn Sikinan. Där låter konungen gräva gruvor alldeles som för guld och silver, och det är endast genom dessa gångar man finner dem. [...] | „ |
| – Marco Polo [2] | ||
_(Sar-e-Sang_Deposit%2c_Sakhi_Formation%2c_Precambrian%2c_2.4-2.7_Ga_(%3f)%3b_Sar-e-Sang_Mining_District%2c_Hindu-Kush_Mountains%2c_Afghanistan)_10_(49167089247).jpg)
Afghanistan är världsledare på mineralen lapis lazuli från Sary-Sanggruvan i Badakhshan. I Badakhshan bryts även mineralen spinell och stenar från Badakhshan tros finnas i Storbritanniens riksregalier.[3]
Administrativ indelning
Badakshan hade 28 distrikt år 2012.[4]
Referenser
Noter
- ^ [a b c] د هېواد د وګـړو اټکل ۱۳۹٩, National Statistics and Information Authority, juni 2020, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Polo, Marco (1982). ”3. Om Centralasiens märkvärdigheter”. Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. sid. 80. ISBN 91-37-08045-8
- ^ ”Precious Stones” (på engelska). Afghanistan Geological Survey. http://www.bgs.ac.uk/afghanminerals/preciousstone.htm. Läst 2 februari 2016.
- ^ Central Statistics Organization, Afghanistan; Population estimation 2012-13 Arkiverad 30 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 18 juni 2012.
Tryckta källor
- Polo, Marco (1982). Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. ISBN 91-37-08045-8
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Badakhshan.
| |||||||
| |||||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
Författare/Upphovsman:
- derivative work: Master Uegly
Blank map of Afghanistan with editable provinces
Författare/Upphovsman: TUBS
,
Licens: CC BY-SA 3.0
Location of province XY (see filename) in Afghanistan
Valley of Kuran wa Munjan, Badakhshan, Afghanistan. Looking from the center of the main valley towards the south.
Författare/Upphovsman: James St. John, Licens: CC BY 2.0
Lapis lazuli (lazuritic metamorphite) from the Precambrian of Afghanistan.
Blue = lazurite Whitish = calcite Brassy gold = pyrite
Lapis lazuli is one of the most gorgeous rocks I’ve ever seen. The highest quality lapis lazuli in the world is from northeastern Afghanistan (northern Kuran Wa Munjan District, southern Badakhshan Province). Lapis lazuli is both Latin & Persian for “heaven stone”, or “sky stone”, or “blue stone”. This rare rock is dominated by the deep-blue mineral lazurite, which is a sodalite-group feldspathoid - (Na,Ca)8(AlSiO4)6(SO4,S,Cl)2. Commonly, whitish streaks of calcite (CaCO3) and brass-colored specks of pyrite (FeS2) are present. Lazurite is essentially the most intensely-blue mineral known (azurite is also consistently intense blue). The intensity of the blue color in lazurite has been attributed to the sulfur and calcium content.
Lapis lazuli is known from elsewhere in the world, but northeastern Afghanistan is the classic locality. Afghani material has been reportedly mined for at least 7000 years. In ancient times, lapis lazuli was referred to as “sapphire”. Pliny the Elder's 37-volume work Naturalis Historiae, or Natural History, written in about the 70s A.D., refers to Afghani lapis lazuli as “sappiri”, and notes that it has glistening dots of gold in it - see his book 37.
Afghani lapis lazuli comes from the Sar-e-Sang Deposit, which consists of ~1-8 meter thick and ~20-450 meter long, north-south trending veins, lenses, and layers of lapis lazuli hosted in high-grade marbles. Stratigraphically, this is the marble member of the Sakhi Formation, Anglich Group, Sar-e-Sang Series. This material is Late Archean to early Paleoproterozoic in age (?) (2.4 to 2.7 billion year metamorphic dates come from Pamir in adjacent Tajikhistan). The lapis lazuli rocks appear to be the result of retrograde metamorphism and/or metasomatism (alaskite granite & pegmatite & basic dike intrusions are nearby). They occur along the eastern limb of the Kokcha Anticline, and are part of the Fayzabad Metamorphic Massif in the South Badakhshan Block.
The lapis lazuli mines of northeastern Afghanistan are some of the most difficult-to-access localities in the world, occurring along steep slopes of deeply carved, narrow river canyons in the northern flanks of the western Hindu-Kush Mountains. The Sar-e-Sang Mining District (apparently synonymous with “Firgamu Mines”) occurs about 1500 feet above river water level. The mines are above the lowermost reaches of the Sar-e-Sang River, a west-flowing tributary of the Kokcha River. This stretch of the Kokcha River is quite isolated. The nearest villages are Koran-o-Munjan (to the south) and Robat-e-Payan (to the north). Fayzabad, the nearest sizable town, is about 100 km to the north-northwest of the Sar-e-Sang Mines.
Location of Sar-e-Sang Mine adits: approximately 36° 12.2’ to 36° 14.14’ North latitude, 70° 47.85’ to 70° 48.63’ East longitude.
Access to the Sar-e-Sang Mines is only via narrow foot trails in a barren, but harshly beautiful landscape. Regarding this area, British Army Lieutenant John Wood famously said in 1837: “If you do not wish to die, avoid the Valley of Kokcha.”