Backanal
Backanal var en under antiken en hemlig fest till vinguden Bacchus (grekiska: Dionysos) ära. Den kom till Rom, där den firades på Aventinen, via de grekiska städerna i södra Italien. Senaten förbjöd verksamheten år 186 f.Kr. till följd av den brottslighet som festen gav upphov till.
Ordet backanal har kommit att användas för att beteckna dryckesslag, orgier och vilda fester.
Referenser
- Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376. Sid. 30.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Backanal.
Wikimedia Commons har media som rör Media som används på denna webbplats
Titian Bacchanal 1523 1524.jpg
The island of Andros was so favored by Bacchus that a stream flew with wine. Gods, men and children celebrate the effects of wine, whose consumption, in Philostratus´ words, makes men rich, dominant, generous to their friends, handsome and four cubits high. A nude nymph lies in the foreground, and Silenus in the background. The music on the score in the lower center of the composition has been attributed to Adriaen Willaert, a Flemish composer active in the Court of Ferrara. Its lyrics, Qui boyt et ne reboyt il ne seet que boyre soit (“He who drinks and doesn't drink again, doesn't know what drinking is”.) refer to the celebration of wine.