BT Monocerotis
BT Monocerotis | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Enhörningen |
Rektascension | =06t 43m 47,24s |
Deklination | =-02° 01′ 13,0″[1] |
Skenbar magnitud () | +4,0 (maximum) , +18,7 (minimum)[1] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | D/G8V |
Variabeltyp | Nova (NA + EA), förmörkelsevariabel |
Astrometri | |
Avstånd | 1700 ± 300 pc |
Detaljer | |
Massa | 1,04/0,87 M☉ |
Andra beteckningar | |
Nova Monocerotis 1939, 2MASS J06434723-0201139, AN 67.1939, SBC9 414, AAVSO 0638-01[2] |
BT Monocerotis eller Nova Monocerotis 1939 var en snabb nova i stjärnbilden Enhörningen. Novan upptäcktes den 23 december 1939[3] av den amerikanske astronomen Fred Lawrence Whipple och den tyske astronomen Arno Arthur Wachmann.[1] Den nådde magnitud +4,0 i maximum och avklingade sedan 3 magnituder på 36 dygn.[4] BT Monocerotis är också en förmörkelsevariabel, bestående av en primärstjärna som är vit dvärg och en stjärna i huvudserien som är G8-stjärna. Omloppsperioden är 0,33381379 dygn[5].
Se även
Referenser
- ^ [a b c] ”BT Mon”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=18925. Läst 9 november 2013.
- ^ ”Basic data: NOVA Mon 1939 -- Nova”. AAVSO - American Association for Variable Star Observers. Arkiverad från originalet den 10 november 2013. https://web.archive.org/web/20131110123518/http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=BT+Mon&submit=SIMBAD+search. Läst 9 november 2013.
- ^ Whipple, F. L. (1940). ”Nova Monocerotis 1936”. Harvard College Observatory Bulletin (912): sid. 5-6. http://adsabs.harvard.edu/full/1940BHarO.912....5W. Läst 10 november 2013.
- ^ Downes, Ronald A.; Webbink, Ronald F.; Shara, Michael M.; Ritter, Hans; Kolb, Ulrich; Duerbeck, Hilmar W. (2001). A Catalog and Atlas of Cataclysmic Variables: The Living Edition. "113(784)". http://arxiv.org/PS_cache/arxiv/pdf/0804/0804.4129v1.pdf. Läst 9 november 2013.
- ^ Collazzi, Andrew C. (2009). ”The Behavior of Novae Light Curves Before Eruption”. The Astronomical Journal 138 (6): sid. 1846–1873. doi: .