BI 253

BI 253
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSvärdfisken
Rektascension05t 37m 34,461s[1]
Deklination-69° 01′ 10,20″[1]
Skenbar magnitud ()+13,76[2]
Stjärntyp
SpektraltypO2 V-III(n)((f*))[3]
U–B-1,02[4]
B–V-0,13[4]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: +2,3[1] mas/år
Dek.: +3,1[1] mas/år
Parallax ()0,0145 ± 0,0179[5]
Avståndca 164 000 lå (50 000[6] pc)
Absolut magnitud ()-5,7[3]
Detaljer
Massa97,6[7] M☉
Radie13,9[7] R☉
Luminositet1 175 000[7] L☉
Temperatur54 000[7] K
Vinkelhastighet185[7] km/s
Ålder0,4 +0,8−0,4[7] miljoner år
Andra beteckningar
BI 253, UCAC2 180321, 2MASS J05373446-6901102, [M2002] LMC 168644, Gaia DR2 4657698454092124416, Gaia DR3 4657698454092124416[5]

BI 253 är en ensam stjärna i Stora magellanska molnet i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 13,76[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Early Data Release 3 på ca 0,0145 mas[5] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 164 000 ljusår (ca 50 000 parsec) från solen. Den är en av de hetaste kända stjärnorna i huvudserien och en av de mest massiva och mest ljusstarka stjärnorna som är kända.

Observation

(c) TRAPPIST/E. Jehin/ESO, CC BY 4.0
Tarantelnebulosan med BI 253 uppe till höger
(TRAPPIST/E. Jehin/ESO)

BI 253 katalogiserades först 1975 som den 253:e av 272 troliga O- och tidiga B-stjärnor i Stora Magellanska molnet.[4] År 1995 analyserades spektraltypen till att vara O3 V, den tidigaste typen som definierades vid den tiden.[8]

När klassificeringen av de tidigaste typ O-stjärnorna förfinades 2002 ledde den totala avsaknaden av neutrala helium- eller dubbeljoniserade kvävelinjer i spektrumet till att BI 253 placerades i en ny O2 V-klass. Den fick ett ((f*))-kvalificering på grund av de mycket svaga emissionslinjerna för helium och kväve.[9] De senaste publicerade uppgifterna ger en spektraltyp av O2V-III(n)((f*)), även om det är oklart om detta beror på högre kvalitet på spektra eller en faktisk förändring i spektrumet.[3][10]

BI 253 har identifierats som en flyktstjärna på grund av dess relativt isolerade position utanför de huvudsakliga stjärnbildande områdena på 30 Doradus,[11][12] och på grund av dess starka egenrörelse. Den kastades potentiellt ut från R136-hopen för ungefär en miljon år sedan.[13]

Egenskaper

BI 1253 är en blå jättestjärna i huvudserien av spektralklass O2V-III(n)((f*)),[3] [3] Den har en massa av ca 98[7] solmassor, en radie av ca 14[7] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 1 175 000[7] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 54 000 K.[3]

BI 253 förbränner fortfarande väte i dess kärna, men visar anrikning av kväve och helium vid ytan på grund av stark rotations- och konvektionsblandning och på grund av dess starka stjärnvind. Den är mycket nära den förväntade ZAMS-positionen för en stjärna på 85 solmassor. Det förväntas att stjärnor som är mer massiva än BI 253 skall visa ljusstyrka för en jättestjärna eller superjätte även i huvudserien.[14]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, BI 253, 28 juli 2023.

Noter

  1. ^ [a b c d] Zacharias, N.; Urban, S. E.; Zacharias, M. I.; Wycoff, G. L.; Hall, D. M.; Germain, M. E.; Holdenried, E. R.; Winter, L. (2003). "VizieR Online Data Catalog: The Second U.S. Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC2)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 1289. Bibcode:2003yCat.1289....0Z.
  2. ^ [a b] Rivero González, J. G.; Puls, J.; Najarro, F.; Brott, I. (2012). "Nitrogen line spectroscopy of O-stars. II. Surface nitrogen abundances for O-stars in the Large Magellanic Cloud". Astronomy & Astrophysics. 537: A79. arXiv:1110.5148. Bibcode:2012A&A...537A..79R. doi:10.1051/0004-6361/201117790. S2CID 119110554.
  3. ^ [a b c d e f] Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Vink, J. S.; Najarro, F.; De Koter, A.; Sana, H.; Evans, C. J.; Crowther, P. A.; Hénault-Brunet, V.; Herrero, A.; Langer, N.; Schneider, F. R. N.; Simón-Díaz, S.; Taylor, W. D.; Walborn, N. R. (2014). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XVII. Physical and wind properties of massive stars at the top of the main sequence". Astronomy & Astrophysics. 570: A38. arXiv:1407.1837. Bibcode:2014A&A...570A..38B. doi:10.1051/0004-6361/201423643. S2CID 118606369.
  4. ^ [a b c] Brunet, J. P.; Imbert, M.; Martin, N.; Mianes, P.; Prévot, L.; Rebeirot, E.; Rousseau, J. (1975). "Studies of the LMC stellar content. I. A catalogue of 272 new O-B2 stars". Astronomy and Astrophysics. 21: 109. Bibcode:1975A&AS...21..109B.
  5. ^ [a b c] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=VFTS+72. Hämtad 2024-09-08.
  6. ^ Evans, C. J.; Taylor, W. D.; Hénault-Brunet, V.; Sana, H.; De Koter, A.; Simón-Díaz, S.; Carraro, G.; Bagnoli, T.; Bastian, N.; Bestenlehner, J. M.; Bonanos, A. Z.; Bressert, E.; Brott, I.; Campbell, M. A.; Cantiello, M.; Clark, J. S.; Costa, E.; Crowther, P. A.; De Mink, S. E.; Doran, E.; Dufton, P. L.; Dunstall, P. R.; Friedrich, K.; Garcia, M.; Gieles, M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Howarth, I. D.; Izzard, R. G.; et al. (2011). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. I. Introduction and observational overview". Astronomy & Astrophysics. 530: A108. arXiv:1103.5386. Bibcode:2011A&A...530A.108E. doi:10.1051/0004-6361/201116782. S2CID 54501763.
  7. ^ [a b c d e f g h i] Schneider, F. R. N.; Sana, H.; Evans, C. J.; Bestenlehner, J. M.; Castro, N.; Fossati, L.; Gräfener, G.; Langer, N.; Ramírez-Agudelo, O. H.; Sabín-Sanjulián, C.; Simón-Díaz, S.; Tramper, F.; Crowther, P. A.; De Koter, A.; De Mink, S. E.; Dufton, P. L.; Garcia, M.; Gieles, M.; Hénault-Brunet, V.; Herrero, A.; Izzard, R. G.; Kalari, V.; Lennon, D. J.; Maíz Apellániz, J.; Markova, N.; Najarro, F.; Podsiadlowski, Ph.; Puls, J.; Taylor, W. D.; et al. (2018). "An excess of massive stars in the local 30 Doradus starburst". Science. 359 (6371): 69–71. arXiv:1801.03107. Bibcode:2018Sci...359...69S. doi:10.1126/science.aan0106. PMID 29302009. S2CID 206658504.
  8. ^ Massey, Philip; Lang, Cornelia C.; Degioia-Eastwood, Kathleen; Garmany, Catharine D. (1995). "Massive stars in the field and associations of the magellanic clouds: The upper mass limit, the initial mass function, and a critical test of main-sequence stellar evolutionary theory". Astrophysical Journal. 438: 188. Bibcode:1995ApJ...438..188M. doi:10.1086/175064.
  9. ^ Walborn, Nolan R.; Howarth, Ian D.; Lennon, Daniel J.; Massey, Philip; Oey, M. S.; Moffat, Anthony F. J.; Skalkowski, Gwen; Morrell, Nidia I.; Drissen, Laurent; Parker, Joel Wm. (2002). "A New Spectral Classification System for the Earliest O Stars: Definition of Type O2". The Astronomical Journal. 123 (5): 2754. Bibcode:2002AJ....123.2754W. doi:10.1086/339831.
  10. ^ Walborn, N. R.; Sana, H.; Simón-Díaz, S.; Maíz Apellániz, J.; Taylor, W. D.; Evans, C. J.; Markova, N.; Lennon, D. J.; De Koter, A. (2014). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XIV. The O-type stellar content of 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 564: A40. arXiv:1402.6969. Bibcode:2014A&A...564A..40W. doi:10.1051/0004-6361/201323082. S2CID 119302111.
  11. ^ Gvaramadze, V. V.; Kroupa, P.; Pflamm-Altenburg, J. (2010). "Massive runaway stars in the Large Magellanic Cloud". Astronomy and Astrophysics. 519: A33. arXiv:1006.0225. Bibcode:2010A&A...519A..33G. doi:10.1051/0004-6361/201014871. S2CID 118579026.
  12. ^ Evans, C. J.; Walborn, N. R.; Crowther, P. A.; Hénault-Brunet, V.; Massa, D.; Taylor, W. D.; Howarth, I. D.; Sana, H.; Lennon, D. J.; Van Loon, J. Th. (2010). "A Massive Runaway Star from 30 Doradus". The Astrophysical Journal Letters. 715 (2): L74. arXiv:1004.5402. Bibcode:2010ApJ...715L..74E. doi:10.1088/2041-8205/715/2/L74. S2CID 118498849.
  13. ^ Lennon, D. J.; Evans, C. J.; Van Der Marel, R. P.; Anderson, J.; Platais, I.; Herrero, A.; De Mink, S. E.; Sana, H.; Sabbi, E.; Bedin, L. R.; Crowther, P. A.; Langer, N.; Ramos Lerate, M.; Del Pino, A.; Renzo, M.; Simón-Díaz, S.; Schneider, F. R. N. (2018). "Gaia DR2 reveals a very massive runaway star ejected from R136". Astronomy and Astrophysics. 619: A78. arXiv:1805.08277. Bibcode:2018A&A...619A..78L. doi:10.1051/0004-6361/201833465. S2CID 59058322.
  14. ^ Doran, Emile I.; Crowther, Paul A. (2011). "A VLT/UVES spectroscopy study of O2 stars in the LMC". Société Royale des Sciences de Liège. 80: 129. Bibcode:2011BSRSL..80..129D.

Externa länkar

Stjärnor i Svärdfisken
Bayer
Variabler
HD
Övriga
B90  · BAT99-7  · BAT99-66  · BAT99-68  · BAT99-98  · BAT99-104  · BAT99-123  · BI 253  · Gliese 163  · HE 0437-5439  · Hodge 301  · HV 888  · IRAS 05280–6910  · LHA 120-S 79  · LH 41-1042  · LH 54-425  · LMC195-1  · LMC X-2  · LMC X-3  · MACHO 80.7443.1718  · Melnick 34  · Melnick 42  · PSR J0523−7125  · PSR J0537−6910  · PSR J0540−6919  · R85  · R99  · R136  · R136a  · R136a1  · R136a2  · R136a3  · R136b  · R136c  · R139  · R145  · Sanduleak -69° 202  · SNR 0509-67.5  · SGR 0525−66  · TOI-700  · TOI-813  · VFTS 102  · VFTS 243  · VFTS 352  · VFTS 682  · WASP-62 (Naledi)  · WOH G 64

[[Kategori:Stora magellanska molnet]

Media som används på denna webbplats

Dorado IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Dorado chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Tarantula Nebula TRAPPIST.jpg
(c) TRAPPIST/E. Jehin/ESO, CC BY 4.0
This first light image of the TRAPPIST national telescope at La Silla shows the Tarantula Nebula, located in the Large Magellanic Cloud (LMC) — one of the galaxies closest to us. Also known as 30 Doradus or NGC 2070, the nebula owes its name to the arrangement of bright patches that somewhat resembles the legs of a tarantula. Taking the name of one of the biggest spiders on Earth is very fitting in view of the gigantic proportions of this celestial nebula — it measures nearly 1000 light-years across! Its proximity, the favourable inclination of the LMC, and the absence of intervening dust make this nebula one of the best laboratories to help understand the formation of massive stars better. The image was made from data obtained through three filters (B, V and R) and the field of view is about 20 arcminutes across.