Bändelkorsnäbb
Bändelkorsnäbb Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Adult hane med de karaktäristiska dubbla vita vingbanden. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Finkar Fringillidae |
Släkte | Korsnäbbsläktet Loxia |
Art | Bändelkorsnäbb L. leucoptera |
Vetenskapligt namn | |
§ Loxia leucoptera | |
Auktor | Gmelin, 1789 |
Synonymer | |
|
Bändelkorsnäbb (Loxia leucoptera) är en fågel som tillhör korsnäbbsläktet i familjen finkar.[2]
Utseende och läte
Bändelkorsnäbben är mindre och slankare än större och mindre korsnäbb och har dubbla vita vingband. Den adulta hanen är röd eller rosa och honan grön eller gul. Hanen har klarare röd färg än andra korsnäbbarters hanar.
Locklätet är svagare och ljusare än de andra korsnäbbarnas och dess sång liknar grönsiskans. Men det mest arttypiska lätet är ett nasalt, sprucket pipande, som brukar beskrivas som lätet av en dämpad plasttrumpet.[3]
Utbredning och systematik
Bändelkorsnäbben häckar i tajgans barrskogsbälte, från Finland över norra Asien till Alaska och Kanada. Den häckar sällsynt i Norge och ännu oregelbundnare i Sverige.[4] Den är normalt stannfågel men uppträder vintertid regelbundet, i mindre omfattning, i Norge, norra Sverige, Kina och Japan. Det förekommer också år med invasionsartade flyttningar söderut som uppträder om tillgången på föda minskar. Den amerikanska underarten genomför dessa förflyttningar oftare än den eurasiska. Under sådana flyttningar kan den uppträda längre söderut i USA, Europa och Asien.[4]
Underarter
Bändelkorsnäbben delas vanligtvis upp i två underarter:
- L. l. bifasciata (C. L. Brehm 1827) – förekommer i barrskogar i norra Eurasien.
- L. l. leucoptera – nominatformen förekommer från norra centrala Alaska, till Newfoundland, Kanada och norra USA; detta taxon har vid ett tillfälle observerats i Europa, vid Seltjörn på Island i november 2017.
Sedan 2018 urskiljer BirdLife Sverige (tidigare Sveriges ornitologiska förening) som första taxonomiska auktoritet i världen nominatformen leucoptera som egen art, amerikansk bändelkorsnäbb, varvid bändelkorsnäbben ändrar vetenskapligt artnamn till Loxia bifasciata. Beslutet grundar sig på skillnader i läten och morfologi, där den amerikanska bändelkorsnäbben är mindre med mindre huvud och slankare näbb, är mer kraftigt streckad och har mer monoton sång, liknande grönfinken.[5][6] Genetiska studier visar också att den amerikanska bändelkorsnäbben är närmare släkt med hispaniolakorsnäbben än med de europeiska och asiatiska bändelkorsnäbbarna.[7] De världsledande taxonomiska auktoriteterna Birdlife International, Clements et al och International Ornithological Congress behandlar dem fortfarande som en och samma art och denna linje följs här.[1][2][8]
Ekologi
Utanför häckningssäsongen är den social och bildar flockar, ofta tillsammans med andra korsnäbbar. Liksom andra korsnäbbar använder den sin speciellt utformade näbb till att plocka frön ur kottar. Bändelkorsnäbben är specialiserad på lärkträdens frön. I Eurasien speciellt Larix sibirica och Larix gmelinii, och i Nordamerika Larix laricina. Den äter även frön från andra barrträd som hemlock och olika gran- och tallarter, och frön från rönnbär. Boet, som är skålformat, placeras i ett barrträd. Den lägger i genomsnitt 3-4 ägg, men kullar med 5 ägg förekommer, vilka honan ruvar i 12-14 dagar. De lever i monogama förhållanden.[4]
Bändelkorsnäbben och människan
Namn
Dess vetenskapliga namn leucoptera, vilket är grekiska för "vitvingad", refererar till dess vita vingband. Även det svenska trivialnamnet refererar till dessa vingband då bändil är fornsvenska och betyder "band" eller "rep".[9]
Status och hot
Bändelkorsnäbben har ett mycket stort utbredningsområde och den globala populationen är stor. På grund av detta kategoriseras den som livskraftig trots att den globala trenden för arten är negativ.[1]
Referenser
- Delar bygger på översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Two-barred Crossbill läst 24 februari 2013
Noter
- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Loxia leucoptera Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 386-387. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Elmberg, J. 1993. Song Differences Between North American and European White-winged Cross- bills (Loxia leucoptera). Auk 110: 38.
- ^ Clement, P. 2017. Two-barred Crossbill (Loxia leu- coptera). I: del Hoyo, J. m. fl. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona.
- ^ Parchman, T. L., Benkman, C. W. och Britch, S. C. 2006. Patterns of genetic variation in the adap- tive radiation of New World crossbills (Aves: Loxia). Mol. Ecol. 15: 1873–1889.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Bändelkorsnäbb (tryckår 1924)
Källor
- Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 463-464. ISBN 91-1-913142-9
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör bändelkorsnäbb.
- Wikispecies har information om bändelkorsnäbb.
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Two-barred Crossbill Loxia leucoptera bifasciata (male) in Kittilä, Finland.
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Egg of White-winged Crossbill - Collection of Jacques Perrin de Brichambaut
Female White-winged Crossbill taken in Jerusalem, Rhode Island