Awn Shawkat Al-Khasawneh
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Awn Shawkat Al-Khasawneh | |
Foto av Awn Shawkat Al-Khasawneh vid ett sammanträde på Annual Meeting 2012 of the World Economic Forum i kongresshallen i Davos i Schweiz den 26 januari 2012 | |
Tid i befattningen 24 oktober 2011–2 maj 2012 | |
Monark | Abdullah II |
---|---|
Företrädare | Marouf al-Bakhit |
Efterträdare | Fayez al-Tarawneh |
Domare i Internationella domstolen | |
Tid i befattningen 2006–2009 | |
Företrädare | Raymond Ranjeva |
Efterträdare | Peter Tomka |
Född | Awn Shawkat Al-Khasawneh 22 februari 1950 Amman, Jordanien |
Nationalitet | Jordanare |
Politiskt parti | Oberoende |
Alma mater | Queens' College (BA) |
Ministär | Al-Khasawneh |
Awn Shawkat Al-Khasawneh (arabiska: عون الخصاونة),[uttal saknas] född 22 februari 1950 i Amman i Jordanien, är en jordansk politiker som mellan den 24 oktober 2011 och 2 maj 2012 var Jordaniens premiärminister. Han var under perioden 2000−2011 en av domarna på Internationella domstolen.[1][2]
Karriär
Han föddes i Amman 1950, och utbildade sig vid Universitetet i Cambridge i England där han läste historia och rätt, och där han även avlade en master's degree i internationell rätt. Mellan 1980 och 1990 innehade han flera olika poster i Jordaniens utrikesministerium. Mellan 1991 och 1994 var han juridisk rådgivare till den jordanska delegationen för fred mellan Israel och Jordanien.
År 1995 blev han rådgivare åt kung Abdullah II och utsågs till chef för den Kungliga Hashemitiska domstolen år 1996 och var det fram till 1998.
Han blev invald som domare i den Internationella domstolen i Haag den 22 november 2000, och tjänstgjorde som vice ordförande för domstolen mellan 2006 och 2009.[3] Han omvaldes för en period fram till 2018, men avgick 2011 till följd av att han fick posten som premiärminister i Jordanien.[2]
Den 17 oktober 2011 utsågs han till ny premiärminister av kung Abdullah II, efter att den tidigare premiärministern (Marouf al-Bakhit) anklagats för korruption. The Guardian rapporterade att Al-Khasawneh har ett rykte om att vara en hederlig och ren politiker.[4]
Den 26 april 2012 lämnade han in sin avskedsansökan till kung Abdullah II som i sin tur accepterade avskedsansökan.
Referenser
- ^ www.un.org,Five judges elected to serve on UN International Court of Justice
- ^ [a b] ”The Security Council has fixed the date for the election of a successor to Mr. Awn Shawkat Al-Khasawneh”. Arkiverad från originalet den 23 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140723015745/http://www.icj-cij.org/presscom/files/1/16861.pdf. Läst 27 januari 2012.
- ^ ”Judge Awn Shawkat Al-Khasawneh”. International Court of Justice. http://www.icj-cij.org/court/?p1=1&p2=2&p3=1&judge=10. Läst 30 oktober 2011.
- ^ ”Jordan's king names Hague court judge as prime minister”. 17 oktober 2011. http://www.guardian.co.uk/world/2011/oct/17/jordon-king-names-judge-prime-minister?newsfeed=true. Läst 30 oktober 2011.
Politiska uppdrag | ||
---|---|---|
Företräddes av Marouf al-Bakhit | Jordaniens premiärminister 24 oktober 2011 – 2 maj 2012 | Efterträddes av Fayez al-Tarawneh |
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Författare/Upphovsman: World Economic Forum, Licens: CC BY-SA 2.0
DAVOS/SWITZERLAND, 26JAN12 - Awn Shawkat Al Khasawneh Prime Minister and Minister of Defence of the Hashemite Kingdom of Jordan gestures the session 'Averting a Lost Generation' at the Annual Meeting 2012 of the World Economic Forum at the congress centre in Davos, Switzerland, January 26, 2012.. . Copyright by World Economic Forum.
swiss-image.ch/Photo by Michael Wuertenberg