Avfallstrappan

Avfallstrappan eller "avfallshierarkin" anger en hierarki för i vilken ordning olika metoder för att behandla avfall bör användas. Den grundar sig på EU-direktiv och är en metod för att uppnå EU:s miljömål.[1][2] Principen är också införd i svensk lagstiftning där förebyggande av avfall (det högst prioriterade steget) beskrivs i miljöbalkens hänsynsregler[3] och de övriga stegen beskrivs i miljöbalkens kapitel som handlar om avfall[4].

Avfallstrappan är uppdelad i 5 steg:

  1. Minimera mängden avfall. Genom styrmedel av olika slag skall mängden avfall minimeras. Styrmedlen skall utformas så att producenter använder så effektiva produceringsmetoder som möjligt. Dessutom skall konsumtionsmönster förändras.
  2. Återanvändning. Allt avfall skall i så hög grad som möjligt återanvändas. Detta är en hanteringsform som idag främst sköts av ideella verksamheter, vilka samlar in brukbara objekt. Återvinningscentraler med återanvändningssystem börjar dock alltmer bli vanligt i Sverige.
  3. Återvinning. Då råvaror kan återvinnas sparas stora resurser. Exempelvis kan pappers- och ståltillverkning börja i pappersbruk eller stålverk istället för skogen eller gruvan. Här kommer dessutom det så kallade producentansvaret in i bilden som också är ett styrmedel för att producenter själva får ansvara för sitt avfall. Idag är det lagstiftat för fyra avfallsslag: returpapper[5], däck[6], förpackningar[7] och bilar[8].
  4. Energiutvinning. Brännbart avfall är en resurs för energiutvinning i fjärrvärmeverk och elproducerande kombikraftverk där det kan användas för att alstra värme och el.
  5. Deponering. I sista hand är det fråga om deponering på en soptipp, alltså det sämsta alternativet. Det gäller avfall som inte kan användas som en resurs.

I miljöbalken beskrivs närmare hur ansvar fördelas och hur olika avfallsslag skall hanteras.[9]

Innovationsprogrammet RE:Source har tagit fram en modell kallad Materialhjulet. Modellen fokuserar på materialens funktion och på hur de används och har kallats för en utmanare av avfallstrappan.

Källor

  1. ^ ”Direktiv om avfall”. Sammanfattning av EU-lagstiftningen. EU. http://europa.eu/legislation_summaries/environment/waste_management/ev0010_sv.htm. Läst 11 november 2012. 
  2. ^ ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (Text av betydelse för EES)”. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32008L0098:SV:NOT. Läst 11 november 2012. 
  3. ^ Svensk författningssamling. Miljöbalk (1998:808) 2 kap 5 §. 
  4. ^ Svensk författningssamling. Miljöbalk (1998:808) 15 kap 10 §. 
  5. ^ Förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper
  6. ^ Förordning (1994:1236) om producentansvar för däck
  7. ^ Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar
  8. ^ Förordning (2007:185) om producentansvar för bilar
  9. ^ Miljöbalken 15 kap. (1998:808), Avfall och producentansvar
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.