Australisk smådopping

	Australisk smådopping; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Doppingfåglar; Podicipediformes
Familj	Doppingar; Podicipedidae
Släkte	Tachybaptus
Art	Australisk smådopping; T. novaehollandiae
Vetenskapligt namn
	§ Tachybaptus novaehollandiae
Auktor	(Stephens, 1826)
Utbredning

Australisk smådopping^[2] (Tachybaptus novaehollandiae) är en fågel i familjen doppingar inom ordningen doppingfåglar.^[3] Den förekommer från Java i Indonesien till Melanesien, Australien och Nya Zeeland

Utseende

Australisk smådopping är jämnstor med smådoppingen (T. ruficollis) och i stort lik denna med brunaktig kropp, mörkt huvud med inslag av rödbrunt och gul mungipa. Australisk smådopping skiljer sig dock genom gult huvud, ordentliga vita vingband som syns i flykten samt att den endast är rödbrun på sidan av huvudet. Utanför häckningstid har den mörkbrun hjässa och ljusgrå huvudsida och hals. Den mycket lika australiska arten gråhuvad dopping (Poliocephalus poliocephalus) är gråare, hjässan når längre ner och ögat är mörkt.^[4]

I häckningsdräkt.
I vinterdräkt.

Utbredning och systematik

Australisk smådopping delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

Tachybaptus novaehollandiae novaehollandiae– Timor och södra Nya Guinea till Australien, Tasmanien och Nya Zeeland
Tachybaptus novaehollandiae leucosternos – Vanuatu och Nya Kaledonien
Tachybaptus novaehollandiae renellianus – Rennell i Salomonöarna
Tachybaptus novaehollandiae javanicus – Java
Tachybaptus novaehollandiae fumosus – Sangihe och Talaudöarna, utanför nordöstra Sulawesi
Tachybaptus novaehollandiae incola – norra Nya Guinea

Australisk smådopping har tidigare behandlats som underart till smådoppingen, men deras utbredningsområden överlappar på norra Nya Guinea utan hybridisering.^[5]

Levnadssätt

Australisk smådopping är en vanlig fågel i färskvattensdammar och sjöar, dock endast sällsynt i saltvatten. Den lägger tre till sju ägg som från början är vita men som färgas av boet till att bli nästan svarta.^[4]

(c) Keith Lightbody på engelska Wikipedia, CC BY 2.5
Häckande
Med dunungar
(c) Grahame på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Med juvenil

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Tachybaptus novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
^ Llimona, F., del Hoyo, J., Christie, D.A., Jutglar, F., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2018). Australasian Grebe (Tachybaptus novaehollandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52478 20 november 2018).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör australisk smådopping.
Bilder & media
Wikispecies har information om Tachybaptus novaehollandiae.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Tachybaptus novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[robson-4] [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4

[hbw-5] Llimona, F., del Hoyo, J., Christie, D.A., Jutglar, F., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2018). Australasian Grebe (Tachybaptus novaehollandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52478 20 november 2018).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler