Australian Goldfields Open 2011

Australian Goldfields Open
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Rankingpoäng5000
Tidpunkt18–24 juli 2011
ArenaBendigo Stadium
PlatsBendigo
LandAustralien
Prispengar425 000 AUD
Till segraren60 000 AUD
Regerande mästareIngen, första upplagan av turneringen
Högsta break142 (Mark Williams)
Vinnare
VinnareEngland Stuart Bingham
FinalistWales Mark Williams
2012

Australian Goldfields Open 2011 var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 18 och 24 juli 2011 i Bendigo, Australien. Det var första gången någonsin som en rankingturnering spelas i Australien (med undantag för VM i snooker 1975, som fick rankingstatus i efterhand).

Stuart Bingham vann turneringen, hans första rankingtitel i karriären efter 16 år som professionell spelare. I finalen besegrade han överraskande världsettan Mark Williams med 9–8[1].

Händelser i samband med turneringen

  • Graeme Dott lämnade återbud till turneringen på grund av en nackskada[2].
  • Även Ronnie O'Sullivan lämnade återbud till turneringen, på grund av smärtor i nacke och rygg[3].
  • Turneringen skulle ha innehållit en wild card-omgång, där hemmaspelarna och tillika bröderna Steve och James Mifsud skulle ha mött de lägst rankade kvalspelarna, Matthew Selt och David Gilbert. Efter Dotts och O'Sullivans återbud ändrades dock spelschemat så att Dominic Dale (som skulle mött O'Sullivan i första omgången) istället fick möta Steve Mifsud, medan Matthew Selt gick direkt in i första omgången mot John Higgins. Segraren mellan David Gilbert och James Mifsud skulle ha mött Dott i första omgången, men denna match flyttades nu helt enkelt till omgång 1, och segraren (Gilbert) fick möta Mark Williams i omgång 2.
  • Stuart Bingham låg under med 5–8 i finalen och var snookrad på sista röd i det 14:e framet. Han lyckades dock vända och vinna detta frame, samt även de tre återstående.

Kval

Kvalmatcherna till turneringen spelades 26–30 juni 2011 i World Snooker Academy, Sheffield, England. I kvalet deltog 81 av de 83 spelare på proffstouren som inte var direktkvalificerade till huvudturneringen[4]. Marco Fu och Igor Figueiredo var inte anmälda till turneringen[5].

Wildcard-omgång

De två lägst rankade spelarna som kvalificerar sig till huvudturneringen skulle ha fått spela en wild card-omgång mot två lokala spelare[4]. Denna omgång behövde dock aldrig genomföras, se ovan.

Huvudturnering

 Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 17 frames
                   
 Skottland John Higgins  4 
 England Matthew Selt  5 
  England Matthew Selt  5 
  Skottland Stephen Hendry  1 
 Skottland Stephen Hendry  5
 England Martin Gould  3 
  England Matthew Selt  3 
  England Shaun Murphy  5 
 England Peter Ebdon  3 
 England Rory McLeod  5 
  England Rory McLeod  1
  England Shaun Murphy  5 
 England Shaun Murphy  5
 England Andrew Higginson  3 
  England Shaun Murphy  2 
  England Stuart Bingham  6 
 England Allister Carter  3 
 Skottland Marcus Campbell  5 
  Skottland Marcus Campbell  1
  Nordirland Mark Allen  5 
 Nordirland Mark Allen  5
 Wales Ryan Day  3 
  Nordirland Mark Allen  3
  England Stuart Bingham  5 
 England Jamie Cope  3 
 England Tom Ford  5 
  England Tom Ford  0
  England Stuart Bingham  5 
 Kina Ding Junhui  2
 England Stuart Bingham  5 
  England Stuart Bingham  9
  Wales Mark Williams  8
 England Mark Selby  5 
 England Joe Perry  3 
  England Mark Selby  5 
  England Mark Davis  3 
 England Judd Trump  3
 England Mark Davis  5 
  England Mark Selby  3 
  Irland Ken Doherty  5 
 Wales Matthew Stevens  4 
 Kina Liang Wenbo  5 
  Kina Liang Wenbo  4
  Irland Ken Doherty  5 
 Skottland Stephen Maguire  2
 Irland Ken Doherty  5 
  Irland Ken Doherty  2
  Wales Mark Williams  6 
 Australien Neil Robertson  5 
 England Nigel Bond  2 
  Australien Neil Robertson  4
  Wales Dominic Dale  5 
 Wales Dominic Dale  5
 Australien Steve Mifsud  2 
  Wales Dominic Dale  4
  Wales Mark Williams  5 
 England David Gilbert  5 
 Australien James Mifsud  1 
  England David Gilbert  2
  Wales Mark Williams  5 
 England Barry Pinches  2
 Wales Mark Williams  5 

Final

Final: Bäst av 17 frames. Domare: Michaela Tabb
Bendigo Stadium, Bendigo, Australien, 24 juli 2011
Stuart Bingham
England England
9 – 8Mark Williams
Wales Wales
Eftermiddag: (139) 139–0, 0–89, 71–39, 55–42, 9–98, 40–66, 19–84, 64–52
Kväll: 7–69, 13–78, 4–71, 47–10, 15–81, 67–32, 70–8, 76–0, 80–34
139Högsta break89
1Centuries0
350+ breaks8

Källor

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of Northern Ireland.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.