Auk-klass

Auk-klass
Allmänt
Typ	Minsvepare
Operatörer	USA:s flotta  Royal Navy  Greklands flotta  Filippinska flottan  Sydkoreas flotta  Turkiets flotta  Mexikos flotta  Taiwans flotta
Före	Raven
Färdigställda	93
Förlorade	11
Tekniska data
Deplacement	900–1 100 ton
Längd	67,41 meter
Bredd	9,75 meter
Djupgående	3,35 meter
Framdrift
Maskinstyrka	3 500 shp (2 600 kW)
Prestanda
Maxfart	18 knop (33 km/h)
Lastförmåga
Besättning	105
Beväpning
Bestyckning	1-2 x 7,6 cm kanoner 2 x Bofors 40 mm automatkanoner (inte på alla fartyg) 4-8 x 20 mm automatkanoner
Ubåtsjaktvapen	Tidiga fartyg: 5 x "K"-sjunkbombskastare 2 x sjunkbombsrälsar Senare fartyg: 4 x "K"-sjunkbombskastare 1 x "Hedgehog"-granatkastare

Auk-klassen, eller Catherine-klassen, var en klass av totalt 93 minsvepare som tjänstgjorde i Royal Navy och den amerikanska flottan under andra världskriget.

Design och utveckling

Innan USA gick in i andra världskriget tillverkade dem två minsvepare av Raven för testning och utvärdering. Utifrån erfarenheter från dessa två fartyg beslutades det att dieselelektriska motorer skulle fungera bättre att använda för att driva fartyget och minröjningsutrustningen, i stället för separata dieselmotorer med växellåda för att driva fartyget och dieselgeneratorer för att driva minröjningsutrustningen. Royal Navy beställde 32 av dessa minsvepare från USA, BAM-1-BAM-32. På grund av den extra utrustningen ökade deplacementet från 820 ton på Raven-klassen till 900 ton på det som kom att kallas Auk-klassen i USN och Catherine-klassen i RN.^[1]

Auk-klassen hade en längd på 67,39 meter, en bredd på 9,80 meter och ett djupgående på 3,28 meter. De hade en maximal hastighet på 18,1 knop (33,5 km/h). Fartygens bestyckning varierade. Alla var utrustade med en enda 7,6 cm kanon i fören, medan bestyckningen i aktern varierade mellan ytterligare en 7,6 cm kanon eller två Bofors 40 mm automatkanoner. Som standard hade Auk-klassen fyra 20 mm Oerlikonkanoner, men under krigets gång fick vissa fartyg upp till åtta stycken.^[2]

Fem tillverkare har levererade de dieselelektriska motorer som används i klassen. Dessa var Cleveland Diesel Engine Division of General Motors, Cooper Bessemer, Baldwin Locomotive Works, American Locomotive Company (ALCO) och Busch-Sulzer.^[3]

Tjugo av de 32 fartyg som ursprungligen beställts av Royal Navy levererades, och ytterligare två kom från USN-programmet. De fick "J" som nummerprefix. Av dessa tjugotvå fartyg sänktes tre i strid och 19 returnerades till USA efter kriget.^[4]

Elva minsvepare av Auk-klassen gick förlorade under andra världskriget, sex av dem på grund av fientliga styrkor, däribland USS Skill, som torpederades av U 593.^[4]

Konstruktion

Fartygen byggdes på 11 olika varv, av 10 olika företag, i 9 olika stater.^[5]

• American Ship Building Company, Lorain, Ohio
• American Ship Building Company, Cleveland, Ohio
• Associated Shipbuilders, Puget Sound, Washington
• Defoe Shipbuilding Company, Bay City, Michigan
• General Engineering & Dry Dock Company, Alameda, California
• Gulf Shipbuilding, Madisonville, Louisiana
• John H. Mathis & Company, Camden, New Jersey
• Norfolk Navy Yard, Norfolk, Virginia
• Pennsylvania Shipyards, Inc., Beaumont, Texas
• Savannah Machine & Foundry, Savannah, Georgia
• Winslow Marine Railway and Shipbuilding Company, Puget Sound, Washington

Referenser

Noter

Källförteckning

• Lenton, H.T. (1974). American Gunboats and Minesweepers. Macdonald and Jane's. ISBN 0356080641 
• Chesneau, Roger (2001). Conway's All The World's Fighting Ships 1922-1946. Conway Maritime Press. ISBN 0851771467 

Externa länkar

• ”Allied Warships Minesweepers Auk class”. Uboat.net. http://uboat.net/allies/warships/class.html?ID=226. 
• Wikimedia Commons har media som rör Auk-klass.
  Bilder & media