Auguste Daubrée

Gabriel Auguste Daubrée
Född	Gabriel Auguste Daubrée 25 juni 1814[1][2][3] Metz[4]
Död	29 maj 1896[2][5][4] (81 år) Paris sjunde arrondissement[6]
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École polytechnique École nationale supérieure des mines de Paris
Sysselsättning	Geolog[7], mineralog[7], universitetslärare[7], skribent, speleolog[7], professor, kartograf[7]
Befattning
Professor, faculté des sciences de Strasbourg (1842–1852) Dekanus, Strasbourgs universitet (1852–1861) Professor, Muséum national d'histoire naturelle (1861–1891) Professor, École nationale supérieure des mines de Paris (1862–1872) Société géologique de Frances ordförande (1864–1864) Direktör, École nationale supérieure des mines de Paris (1872–1884)[8] Société géologique de Frances ordförande (1879–1879) President, Franska vetenskapsakademin (1879–1879)[9] President, Geografiska sällskapet i Paris (1893–1893)
Arbetsgivare	Strasbourgs universitet
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1849)[10] Officer av Hederslegionen (1858)[10] Kommendör av Ekkronans orden (1860)[11] Commander of the Order of the Rose (1868)[11] Kommendör av Kristusorden (1868)[11] Kommendör av Hederslegionen (1869)[10] Wollastonmedaljen (1880)[12] Utländsk ledamot av Royal Society (1881)[13] Storofficer av Hederslegionen (1881)[14] Hayden Memorial Geological Award (1894) Sankt Annas orden Kungliga Nordstjärneorden
Redigera Wikidata

Gabriel Auguste Daubrée, född 25 juni 1814 i Metz, död 29 maj 1896 i Paris, var en fransk geolog.

Daubrée studerade vid École polytechnique i Paris, där han blev bergsingenjör 1834 och utnämndes 1838 till professor i mineralogi och geologi i Strassburg, 1861 i geologi vid Naturhistoriska museet i Paris och 1862 tillika i mineralogi vid École des mines där, till vars chef han utnämndes 1872. Från 1867 var han generalinspektör för de franska bergverken. Från 1875 tillhörde han kommissionen för utgivande av den geologiska specialkartan över Frankrike. Redan 1834 gjorde han, i offentligt uppdrag, vetenskapliga resor i England, Sverige och Norge. Han invaldes 1861 i Institut de France och var sedan 1892 ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Han är särskilt känd för sina banbrytande experimentella undersökningar rörande mineralbildning samt en mängd olikartade geologiska företeelser. Han tilldelades Wollastonmedaljen 1880.

Bibliografi (i urval)

• Mémoire sur les dépôts métallifères de la Suède et de la Norwège (1843)
• Über den Metamorphismus und über die Bildung der krystallinischen Gesteine (1861)
• Études synthétiques de géologie expérimentale (1879)
• Les eaux souterraines à l’époque actuelle, leur régime, leur temperature et cetera (två band, 1887)
• Les régions invisibles du globe et de l’espace céleste, eaux souterraines, tremblements de terre, météorites (1889)

Källor

• Daubrée, Gabriel Auguste i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)