Atlantisk stör
| Atlantisk stör Status i världen: Nära hotad[1] Status i Finland: Nationellt utdöd[3] Status i Sverige: Nationellt utdöd[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Störartade fiskar Acipenseriformes |
| Familj | Störfiskar Acipenseridae |
| Släkte | Acipenser |
| Art | Atlantisk stör A. oxyrinchus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Acipenser oxyrinchus | |
| Auktor | Mitchill, 1815[4] |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus), även kallad atlantstör, är en art av familjen störfiskar, som finns i Nordamerika. Från medeltiden fram till 1990-talet har den även funnits i Europa, och fram till början av 1900-talet i Sverige, där den numera är klassificerad som nationellt utdöd.[2] Namnet är omstritt, förutom atlantstör kallas arten även bara stör.[5]
Under tisdagen den 18 juni 2024 planterades ett antal fiskar ut i Göta älv[6] och havet utanför. Detta i ett försök att återinföra arten i svenska vatten.
Utseende
Atlantstören är en långsträckt fisk utan fjäll men med fem rader kölade benplattor med en tagg i änden längs kroppen. Nosen är lång, platt och v-formad, och har fyra skäggtömmar på undersidan, vanligtvis något närmare nosspetsen än den lilla munnen som kan stjälpas ut till ett rör.[7][8] Färgen är blåsvart till olivbrun på ovansidan, ljusare på sidorna och vitaktig på buken.[9] Som mest kan hanen bli cirka 400 cm lång och honan 430 cm. Största konstaterade vikt är 368 kg.[10]
Ekologi
Den atlantiska stören är en anadrom fisk, som utanför parningstiden lever ensam eller i mindre grupper på grunt havsvatten, ner till 50 m, ovanför kontinentalhyllan. De vuxna fiskarna gör långa vandringar längs kusten; upp till 1 450 km har konstaterats. Födan tas främst i brackvatten[10] varvid den använder skäggtömmarna för att lokalisera bytet, som består av maskar, kräftdjur, blötdjur, fiskar och växtdelar.[7] Den kan bli upp till 60 år gammal.[9]
Fortplantning
Hanarna blir könsmogna vid 12 till 14 års ålder, honorna när de blir 14 till 17 år. Den vandrar upp för floder för att leka, vilket sker i februari till mars i södra delen av utbredningsområdet, april till maj för populationen som lever vid centrala atlantkusten och maj till juli för de kanadenskiska störarna.[8] Alla individer leker inte samtidigt; hanarna leker vanligtvis mellan varje och vart femte år, medan honorna leker vartannat till vart femte. Under leken, som sker i strömmande vatten över hårda bottnar som grus och liknande, kan honan lägga mellan 400 000 och 8 miljoner ägg beroende på storlek och ålder. Äggen är klibbiga och fastnar vid bottenmaterialet. Honan lämnar lekområdet efter 4 till 6 veckor, medan hanarna kan stanna till hösten. Efter det ungarna kläckts stannar de vanligtvis kvar i 1 till 3 år innan de också söker sig till havet.[9]
Utbredning och systematik
Nutida utbredning är från Hamiltonfloden i Labrador, Kanada och havet utanför, till nordöstra Florida i USA samt mera sporadiskt vid Bermuda, norra Mexikanska golfen och Franska Guyana.[10]
Förekomst i Östersjön
Arten har funnits i Östersjön, Skagerrak och Kattegatt[7] samt som inneslutna populationer utan kontakt med havet i Ladoga och Onega[10]. Östersjöpopulationen lekte i Drweca och Vistula i Polen, Oder, Njemen och Neva.[7] Tillfälligt hände det att arten observerades i Nordsjön eller vid Storbritanniens kust.[10] Några säkra uppgifter om lek i Sverige saknas, men arten fångades flera gånger i Östersjön och Göta älv. I Sverige dog arten ut i början på 1900-talet, medan den klarade sig längre i resten av Europa; den sista naturligt förekommande europeiska stören fångades vid Riga 1996.[7] Två exemplar fångades utanför Bornholm respektive Skanör 2009; dessa kommer dock från bestånd som inplanterats i tyska och polska floder 2007 och 2008.[2] 2015 fångades ett exemplar så långt norrut som utmed Upplands kust. Även denna fångst antas härstamma från de tysk/polska inplanteringarna.[11]
I Finland, där arten precis som i Sverige är rödlistad som nationellt utdöd, har den observerats tre gånger. En sentida observation skedde utanför Åland 28 juli 2013.[3]
Länge trodde man att det idag utdöda beståndet av stör i Östersjön var samma art som Europeisk stör (Acipenser sturio) men studier har visat att beståndet bestod av atlantisk stör (A. oxyrhynchus).[7] Man vet dock genom studier av museala specimen att det skedde en kraftig hybridisering mellan A. oxyrinchus och A. sturio.[2]
Taxonomi
Atlantisk stör delas upp i två underarter:[8]
- A. oxyrinchus oxyrinchus - förekommer längs Kanadas och USA:s atlantkust
- A. oxyrinchus desotoi - förekommer i Mexikanska golfen och längs norra Sydamerikas atlantkust
Atlantisk stör och människan
Namn
Mycket på grund av den tidigare osäkerheten om vilken art det var som förekom i Östersjön, skiljer sig uppgifterna om trivialnamn i olika källor. ArtDatabanken med flera, förordar namnet "atlantisk stör" för A. oxyrhynchus[7] och "europeisk stör" för A. sturio[2], medan andra instanser, däribland Naturhistoriska riksmuseet, rekommenderar "stör" för A. oxyrhynchus och "atlantstör" för A. sturio[5]. Många källor som använder trivialnamnen "atlantstör", "stör" eller "vanlig stör" gör det i tron om att de refererar till A. sturio men eftersom dessa källor ofta refererar till beståndet i Östersjön så skulle dessa tre trivialnamn lika gärna kunna vara synonymer för A. oxyrhynchus. I denna artikel följer vi ArtDatabankens rekommendationer.
Status och hot
Arten är klassificerad som nära hotad (NT) av IUCN, men beståndet ökar. Det finns fortfarande hot från flodregleringar, dammbyggnader och vattenföroreningar, men efter det åtgärder vidtagits (bland annat har fiske av arten förbjudits i USA) har situationen förbättrats. Arten fiskas dock fortfarande i Kanada.[1] I Europa är arten utdöd, och ArtDatabanken har rödlistat den som nationellt utdöd (RE) i Sverige. Främsta orsaken var överfiske. Försök görs dock med återinplantering i Tyskland och Polen; i det sistnämnda landet har 25 000 nordamerikanska störar satts ut i Drweca under 2007 och 2008. Farhågor finns dock att de ska hybridisera med andra inplanterade störarter. Flodregleringar och vattenföroreningar utgör också möjliga hot.[7]
Referenser
- ^ [a b] St. Pierre, R. 2006 Acipenser oxyrinchus ssp. oxyrinchus Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 19 juli 2012.
- ^ [a b c d e] ”Rödlistning 2020 av atlantisk stör”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Acipenser-oxyrinchus-100002. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b] Risto Väinölä (2019). ”Atlantisk stör – Acipenser oxyrinchus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.206815. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b] ”Acipenser oxyrinchus Rafinesque, 1820” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=553269. Läst 19 juli 2012.
- ^ [a b] Kullander, Sven O. (13 september 2006). ”Naturhistoriska riksmuseets namndatabas”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305110401/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?Category=Genus&Precision=%3D&FormData=Acipenser&Ordering=NationalName&MaxRecs=10&Verbosity=Full&Skicka=Skicka. Läst 27 juli 2012.
- ^ Jens Bornemann/TT (18 juni 2024). ”Urtidsfisken tillbaka i svenska vatten”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/sverige/urtidsfisken-tillbaka-i-svenska-vatten.2501c4f5-71e1-57c8-8fe1-8975503c7d08. Läst 18 juni 2024.
- ^ [a b c d e f g h] Nyman, Lennart; Kullander, Sven O. (19 januari 2010). ”Acipenser oxyrinchus Atlantisk stör”. ArtDatabanken, Statens Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Acipenser_Oxyrinchus_100002.pdf. Läst 20 juli 2012.
- ^ [a b c] ”Acipenser oxyrinchus (Mitchill, 1815)” (på engelska). FAO. 2012. http://www.fao.org/fishery/species/10185/en. Läst 19 juli 2012.
- ^ [a b c] ”Atlantic Sturgeon (Acipenser oxyrinchus oxyrinchus)” (på engelska). Office of Protected Resources National Marine Fisheries Service. 14 mars 2012. http://www.nmfs.noaa.gov/pr/species/fish/atlanticsturgeon.htm. Läst 19 juli 2012.
- ^ [a b c d e] Froese, Rainer; Franke, Andrea (15 november 2011). ”Acipenser oxyrinchus Mitchill, 1815 Atlantic sturgeon” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/speciesSummary.php?id=2593. Läst 19 juli 2012.
- ^ ”Han hittade nationellt utdöd fisk - "trodde det var en haj"”. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123003712/http://www.unt.se/uppland/osthammar/han-hittade-nationellt-utdod-fisk-trodde-det-var-en-haj-3859913.aspx. Läst 31 augusti 2015.
Media som används på denna webbplats
Atlantic Sturgeon, Acipenser oxyrhynchus. Scans of artwork commissioned by the Fish and Wildlife Service in the 1970's. Original art is kept at NCTC museum.