Assembleia de Deus

Assembleia de Deus
	Assembleia de Deus
	Lokal i São Paulo.
Förkortning	AD
Bildad	1911
Typ	Kristen rörelse
Officiella språk	Portugisiska

Assembleia de Deus (på svenska Guds församling) är ett namn som används av flera brasilianska pingstsamfund, med rötter till den rörelse som de svensk-amerikanska missionärerna Daniel Berg och Gunnar Vingren 1911 startade i Belém i delstaten Pará i Brasilien.

Historik

1916 skickade Filadelfiaförsamlingen i Stockholm sina första missionärer, Samuel och Lina Nyström, för att hjälpa Berg och Vingren. Omkring 30 skandinaviska, mestadels svenska, missionärer har arbetat i Brasilien.

Sedan 1918 har den Svenska pingstmissionen i Brasilien, kyrkogemenskap med amerikanska Assemblies of God.

1930 kom Filadelfiaförsamlingen i Stockholms Lewi Pethrus till Brasilien för att ge samfundet självständighet.

Sedan 1980-talet har Assembleia de Deus uppdelats i många olika organisationer:

Convenção Geral das Assembleias de Deus no Brasil (CGADB) är den största organisationen och hade 2001 3,5 miljoner medlemmar. De ser sig som arvtagare till den svenska missionen. Huvudkontoret finns i Rio de Janeiro. CGADB är den enda gruppen som har officiell gemenskap med amerikanska Assemblies of God och World Assemblies of God Fellowship.
Convenção Nacional das Assembleias de Deus eller Assembleia de Deus Ministerio Madureira startade 1958 som en CAGDB-församling. 1989 uteslöts församlingen från CGADB tillsammans med 1/3 av dåvarande CGADB:s medlemmar och församlingar. 2001 hade man cirka 2 miljoner medlemmar. Samfundet har en episkopal kyrkoförfattning, men teologin liknar GCADB:s. Huvudkontor finns i Madureira-området i Rio de Janeiro.
Assembleia de Deus Betesta har nästan 200 församlingar och huvudkontoret finns i Fortaleza, Ceará.
Därtill finns det nästan ett hundratal andra mindre organisationer.

2001 hade de kyrkor i Brasilien som bär namnet Assembleia de Deus tillsamman 8,5 miljoner medlemmar. Enligt en DN-artikel 2014 anges "Guds församling" ha 12 miljoner medlemmar.^[1]

I Brasilien finns det därtill också andra stora pingströrelser, exempelvis Kristna församlingen i Brasilien och andra samfund med historiska länkar till de skandinaviska missioner: Convenção das Igrejas Batistas Independentes, "O Brasil para Cristo"-rörelsen, och Igreja Avivamento Bíblico.

Organisationer

Assembleia de Deus har en icke-territoriell episkopal organisationen som kallas Ministerio ^[2], där varje Ministerio leds av en moderkyrka under ordförandeskap av en pastor (som även kallas biskop eller apostel i respektive Ministerio). Ministerio bestämmer över de närstående församlingarna (anslutna lokala kyrkorna). Moderkyrkan får tiondet och förvaltar medel för de anslutna lokala kyrkorna, samt utnämner pastorer för de lokala församlingarna. I beslutsprocessen finns det en stark påverkan av det pastorala ledarskapet, vilket medför att ledamöterna endast godkänner Ministerio-besluten.

Referenser

^ Frikyrkorna maktfaktor – kan avgöra valet Dagens Nyheter. Läst 2014-10-25.
^ Chesnut, R. Andrew. Born Again i Brasilien: De Pentecostal Boom och Patogener av fattigdom.New Brunswick, NJ: Rutgers University Press, 1997.

Tryckta källor

Almeida, Abraão de. História das Assembléias de Deus no Brasil. Rio de Janeiro: CPAD, 1982.
Anderson, Allan H., Hollenweger, Walter J. (Ed.). Pentecostals after a Century: Global Perspective on a Movement in Transition. Sheffield, England: Sheffield Academic Press, 1999.
Bundy, David. Visions of Apostolic Mission: Scandinavian Pentecostal Mission to 1935. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2009
Conde, Emílio. História das Assembléias de Deus no Brasil. Rio de Janeiro: CPAD, 2000.
Hollenweger, Walter J. (på obestämt språk). The Pentecostals. Minneapolis, Minn.. Libris 5707157. ISBN 0-8066-1632-6
Vingren, Ivar. Det började i Pará: svensk pingstmission i Brasilien. Stockholm: Missionsinstitutet PMU, 1994.

Externa länkar

[1] Frikyrkorna maktfaktor – kan avgöra valet Dagens Nyheter. Läst 2014-10-25.

[2] Chesnut, R. Andrew. Born Again i Brasilien: De Pentecostal Boom och Patogener av fattigdom.New Brunswick, NJ: Rutgers University Press, 1997.

[1]

[2]

Navigation

Navigering

Temaportaler