Asplenium auriculatum

Asplenium auriculatum
Systematik
RikePlantae
StamKärlväxter
Tracheophyta
KlassPolypodiopsida
OrdningPolypodiales
FamiljAspleniaceae
SläkteAsplenium
ArtAsplenium auriculatum
Vetenskapligt namn
§ Asplenium auriculatum
AuktorSw.
Synonymer
Asplenium semicordatum Raddi
Asplenium pimpinellifolium Fée & Schaffn.
Asplenium incisuratum Fée
Asplenium gibbosum Fée
Asplenium discolor Kze.
Asplenium cultrifolium Gris.
Asplenium cultratum Sieb.
Asplenium brasillense Desv.
Asplenium auriculatum var. auriculatum (Sw.) Proctor & R.A. Howard
Asplenium abscissum Raddi

Asplenium auriculatum[1] är en svartbräkenväxtart som beskrevs av Olof Peter Swartz. Asplenium auriculatum ingår i släktet Asplenium och familjen Aspleniaceae.[2][3] Inga underarter finns listade.[2]

Källor

  1. ^ Sw., 1817 In: Kongl. Vetensk. Acad. Handl. 38: 68
  2. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (28 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16550598. Läst 26 maj 2014. 
  3. ^ ”World Ferns: Checklist of Ferns and Lycophytes of the World”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140512223922/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/ferns/. Läst 24 juni 2014. 

Media som används på denna webbplats

Robot icon.svg
Robot icon
ASPLENIACEAE Asplenium auriculatum Sw, INMA (MBML039180).pdf
Författare/Upphovsman: Instituto Nacional da Mata Atlântica - INMA, Licens: CC BY-SA 4.0
Registro fotográfico de ASPLENIACEAE Asplenium auriculatum Sw. Coleta realizada por D.R. Couto, T.R.Couto, em 31/08/2008, Cachoeiro de Itapemirim, Espírito Santo - Brasil, Burarama-Canta Galo. Localização: elevação de 750 m a 750 m. Coleta registrada no Herbário Museu de Biologia Mello Leitão (MBML) sob o número 868 (atualmente sob os cuidados do Instituto Nacional da Mata Atlântica - INMA).
Observação: Erva epífita. Canta Galo, sítio de Sebastião Jacinto.