Arvid Eriksson (militär)

Arvid Mauritz Eriksson, född 9 januari 1898 i Vaxholm, Stockholms län, död 18 november 1976 i Täby, Stockholms län, var en svensk militär (överste).

Biografi

Eriksson blev fänrik vid Upplands artilleriregemente (A 5) 1918, löjtnant 1921, kapten i Wendes artilleriregemente (A 3) 1933 och vid generalstaben 1936. Eriksson blev major i Svea artilleriregemente (A 1) 1939 och gick på Krigshögskolan 1939. Han blev överstelöjtnant i Svea artilleriregemente (A 1) 1941, vid Gotlands artillerikår (A 7) 1942 och överste vid försvarsstaben 1945. Eriksson var militärattaché i Washington 1945–1947, chef för Gotlands artillerikår (A 7) 1947–1949 och för Skånska pansarregementet (P 2) 1949–1952.[1] Han var ställföreträdande militärbefälhavare vid II. militärområdet 1952–1958.[2]

Han blev gymnastikdirektör på Gymnastiska Centralinstitutet 1926, genomgick franska gymnastik- och fäktskolan i Joinville-le-Pont 1926–1927, var lärare vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1937–1940 och vid Krigshögskolan 1939–1942. Eriksson genomgick korrespondentkursen om vårt försvar och var redaktör för Ny militär tidskrift 1939–1942. Han blev ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1954.[1] Åren 1962–1976 var Eriksson ordförande i Försvarsfrämjandet.[3]

Eriksson var son till kamrer Arvid Eriksson och Brita Andersson. Han gifte sig 1921 med Marta Lindberger (1896–1983), dotter till direktören Knut Nyman och Märta Björkander.[1] De fick två söner, varav den ene var översten av första graden Åke Eriksson (1923–2008).[4][5]

Utmärkelser

  • Sverige Riddare av Svärdsorden, 1939.[6]
  • Sverige Riddarw av Vasaorden, 1941.[7]
  • Sverige Kommendör av andra klass av Svärdsorden, 15 november 1949.[8]
  • Sverige Kommendör av första klass av Svärdsorden, 11 november 1952.[9]
  • Sverige Svenska militäridrottsförbundets guldmedalj[10]
  • USA Officer av Legion of Merit, 21 januari 1948.[11]

Bibliografi

  • Eriksson, Arvid (1941). Propagandans smygvägar. Stockholm: Kooperativa förb. Libris 1396435 
  • Eriksson, Arvid (1940). Spioner, sabotörer och panikmakare. Stockholm. Libris 1209233 
  • Eriksson, Arvid (1940). Vi kan försvara oss. Stockholm: Kooperativa förb. Libris 1363548 
  • Eriksson, Arvid (1940). Skolungdomens beredskap. Stockholm: Statens informationsstyrelse. Libris 1363546 
  • Eriksson, Arvid (1940). Sjätte kolonnen. Stockholm: Koop. förb. Libris 1363545 
  • Eriksson, Arvid (1940). Svensk försvarsvilja. Stockholm: Koop. förb. Libris 1363547 
  • Eriksson, Arvid (1940). Segrar och nederlag på Europas slagfält. Stockholm: Ljus. Libris 2803904 

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Burling, Ingeborg, red (1956). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1957. Stockholm: Norstedt. sid. 262. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1957/0286.html 
  2. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 249-250. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/0265.html 
  3. ^ Övervakningen av nazister och högerextremister: forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2002:94. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2002. sid. 82. Libris 8838908. ISBN 91-38-21775-9. http://www.regeringen.se/content/1/c4/38/06/cb0212c6.pdf. Läst 25 februari 2015  Arkiverad 25 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 310. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0310.html 
  5. ^ Kinnander, Per Olof (29 maj 2008). ”Känd Strängnäsprofil har gått ur tiden”. Eskilstuna-Kuriren. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170804214242/https://www.ekuriren.se/personligt/kand-strangnasprofil-har-gatt-ur-tiden/. Läst 24 februari 2015. 
  6. ^ Riddare av Kungl. Svärdsorden i Sveriges statskalender 1940bih
  7. ^ Riddare av Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1950bih
  8. ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden, 2:a kl. i Sveriges statskalender 1950bih
  9. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950–1959), p. 31, digital avbildning.
  10. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1943. Stockholm: Norstedt. 1940. sid. 222. Libris 10335454. https://runeberg.org/vemardet/1943/0222.html 
  11. ^ ”Arvid Eriksson” (på engelska). www.valor.militarytimes.com. 21 januari 1948. https://valor.militarytimes.com/hero/400019. Läst 17 september 2019. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats