Arttu Suuntala

Uuno Artturi "Arttu" Suuntala (ursprungligen Flinkhammar), född 18 februari 1920 i Luumäki, död 10 december 1999 i Åbo, var en finländsk skådespelare, sångare och musiker.

Med förhoppning om att bli operasångare bedrev Suuntala studier för Annie Fagerholm-Virkkunen i Villmanstrand och Olavi Nyberg i Helsingfors, men vinterkriget omöjliggjorde en sådan karriär. Med Luumäkis kyrkokör höll han schlagerkonserter om lördagskvällarna och turnerade vid fronten ihop med Tauno Palo och Onni Laihanen.[1] Underhållningsturnéerna återupptogs under fortsättningskriget. Vid ett tillfälle 1942, och som Suuntala beskrev som höjdpunkten i hans karriär, agerade han solist till en 35 man stark orkester dirigerad av George de Godzinsky.[2] Efter kriget anställdes han vid revyteatern Punainen Mylly och gjorde framträdanden på andra scener, inklusive bland finska invandrare i USA. Han ledde också populära radioprogram med musik från 1930- och 1940-talen. Han erhöll statlig konstnärspension 1985 och belönades 1988 med Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver för underhållningsverksamheten under krigsåren.[2]

Suuntala innehade musikaliska biroller i ett fyrtiotal filmer[2] och gjorde från och med 1960 över 120 skivinspelningar.[3]

Filmografi (urval)

  • Vain laulajapoikia (1951)
  • On lautalla pienoinen kahvila (1952)
  • Pekka ja Pätkä lumimiehen jäljillä (1954)
  • Majuri maantieltä (1954)
  • Hei, rillumarei! (1954)
  • Pekka ja Pätkä pahassa pulassa (1955)
  • Nukkekauppias ja kaunis Lilith (1955)
  • Villi Pohjola (1955)
  • Juha (1956)
  • Rakas varkaani (1957)
  • Pekka ja Pätkä Suezilla (1958)
  • Pekka ja Pätkä miljonääreinä (1958)
  • Pekka ja Pätkä mestarimaalareina (1959)
  • Ei ruumiita makuuhuoneeseen (1959)
  • Opettajatar seikkailee (1960)
  • Komisario Palmun erehdys (1960)
  • Kankkulan kaivolla (1960)
  • Isaskar Keturin ihmeelliset seikkailut (1960)
  • Pekka ja Pätkä neekereinä (1960)
  • Nuoruus vauhdissa (1961)
  • Tulipunainen kyyhkynen (1961)
  • Tyttö ja hattu (1961)
  • Taape tähtenä (1962)
  • Villin Pohjolan kulta (1963)
  • Vodkaa, komisario Palmu (1969)

Referenser

  1. ^ ”Arttu Suuntala på Pomus.net”. http://pomus.net/001811. Läst 23 januari 2016. 
  2. ^ [a b c] Rytkönen, Sisko (13 april 2014). ”Arttu Suuntala”. Elonet.finna.fi. https://elonet.finna.fi/Search/Results?limit=0&lookfor=arttu+suuntala&type=AllFields&filter%5B%5D=%7Eauthor2_id_str_mv%3A%22kavi.elonet_henkilo_249102%22. Läst 12 oktober 2022. 
  3. ^ ”Arttu Suuntala på Äänitearkisto”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190821025155/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/nimi.php?Id=Suuntala+Arttu. Läst 23 januari 2016.