Artemisprogrammet
| Artemisprogrammet | |
.svg) | |
| Land |  USA |
|---|---|
| Organisation | NASA |
| Syfte | Bemannad månlandning |
| Status | Pågående |
| Historik | |
| Datum | 2017–idag |
| Första rymdfärd | Artemis 1 |
| Första bemannade rymdfärd | Artemis 2 |
| Plats(er) för uppskjutning | Cape Canaveral Kennedy Space Center |
| Farkostinformation | |
| Bemannad(e) farkost(er) | |
| Raket(er) | SLS |
Artemisprogrammet är ett bemannat rymdprogram som genomförs av den amerikanska rymdstyrelsen NASA i samarbete med bland annat ESA och privata amerikanska företag, i syfte att genomföra en bemannad månlandning på månens sydpol år 2025. [1][2][3]
NASA anger att programmet är ett första steg mot att i ett senare skede genomföra bemannade rymdfärder till Mars. NASA menar att Artemisprogrammet möjliggör att pröva ny teknik, möjligheter och samarbetsmodeller som kan göra en bemannad marsexpedition möjlig. Utöver detta anger NASA att syftet med programmet bland annat innefattar att etablera ett amerikanskt ledarskap och strategisk närvaro på månen, bredda och fördjupa samarbeten med internationella och kommersiella aktörer samt inspirera en ny generation till karriärer inom teknik, matematik och ingenjörsvetenskap.[1]
Artemisprogrammets primära uppskjutningsfarkost är Space Launch System (SLS) som kan bära rymdfarkosten Orion vilken utgår från ett snarlikt koncept som Apolloprogrammets kommando- och servicemodul Apollo CSM. NASA avser också att använda raketer utvecklade av privata aktörer för vissa obemannade uppdrag. Som en del av Artemisprogrammet avses också en rymdstation med namnet Lunar Gateway att placeras i omloppsbana runt månen.[1]
Artemisprogrammet namngavs i maj 2019 och fick sitt namn efter Artemis, jaktens och månens gudinna i grekisk mytologi som var Apollons tvillingsyster - en koppling till Apolloprogrammet.[4] Programmets första rymdfärd, den obemanande Artemis 1, sköts upp den 16 november 2022.[5] Den första bemannade färden planeras till november 2024 vilken planeras följas av en bemannad månlandning 2025. [6][3]
Historik
Artemisprogrammet innefattar flera komponenter som utvecklats som en del av tidigare, nu inställda, program och planerade rymdfärder såsom Constellationprogrammet och Asteroid Redirect Mission. Constellationprogrammet inleddes formellt efter beslut av president George W. Bush 2005 och innefattade planer på bemannade rymdfärder till månen och Mars. Inom ramen för projektet utvecklades bland annat rymdraketerna Ares I och Ares V samt rymdfarkosten Orion MPCV. Programmets syfte var att möjliggöra bemannade rymdfärder efter rymdfärjeprogrammets avveckling 2010.[7]
Den av president Barack Obama tillsatta Augustine-kommittén drog 2009 slutsatsen att Constellationprogrammet skulle behöva en kraftigt ökad finansiering för att ha en rimlig möjlighet att uppfylla sitt dåvarande mål att sätta människor på månen innan 2020. I ett officiellt uttalande från Vita huset sades att programmet hade överskridit budgeten och var efter tidplanen. Detta föranledde att Obama i samband med fastställandet av NASA:s budget för 2011 avvecklade Constellationprogrammet till förmån för obemannade rymdfärder och att i samverkan med privata företag utveckla teknik och metoder för bemannade rymdfärder bortom jordens låga omloppsbana.[7] Obama utlovade ökade anslag på 6 miljarder dollar och menade att en ny rymdraket skulle utvecklas till 2015 och att bemannade marsexpeditioner torde vara möjliga i mitten av 2030-talet.[8]
Den 30 juni 2017 utfärdade president Donald Trump en exekutiv presidentorder som återinrättade National Space Council under ledning av vicepresident Mike Pence. Även om Trump i sitt första budgetförslag kraftigt reducerade NASA:s anslag till bland annat forskning om jorden behölls de projekt som inletts under Obama såsom Space Launch System (SLS).[9]
Den 11 december 2017 utfärdade Trump Space Policy Directive 1 som fastslog att riktningen för USA:s rymdpolitik skulle vara att leda ett samarbete mellan statliga och kommersiella aktörer för att genomföra bemannade månlandningar och i ett senare skede bemannade expeditioner till Mars.[10] Direktivet kom att medföra starten för ett nytt rymdprogram och i mars 2019 meddelade vicepresident Pence att målsättningen var att genomföra en bemannad månlandning 2024. I maj 2019 gavs programmet namnet Artemisprogrammet.[11]
Efter presidentvalet i USA 2020 uttryckte den nyvalde presidentens, Joe Biden, regering att den stödde programmets fortsättning. [12]
Programmets första rymdfärd, Artemis 1, som var planerad redan när programmet inrättades hade ursprungligen planerats till 2017. [13] Efter inrättandet av programmet kom denna att planeras till 2020, något som dock ganska snart flyttades till 2021 för att sedan flyttas framåt ytterligare. [14][15] Efter flera misslyckade uppskjutningsförsök kunde så Artemis 1 skjutas upp den 16 november 2022.[5]
Den 3 april 2023 presenterade NASA och den kanadensiska rymdfartsstyrelsen CSA besättningen till den första bemannade rymdfärden: Reid Wiseman, Victor Glover, Christina Koch och Jeremy Hansen.[16]
Debatt
Frågan om Lunar Gateway
Artemisprogrammet har omgärdats av viss debatt och kritik. Bland annat har den föreslagna rymdstationen i omloppsbana runt månen, Lunar Gateway, varit föremål för diskussion. Debattören Mark Whittington anförde i tidningen The Hill att utvecklingen av rymdstation kostar stora belopp och att billigare lösningar finns för handen. Whittington argumenterar för att istället skjuta upp månlandare och Orionfarkosten separat och låta dessa docka i omloppsbana runt månen såsom avsågs i Constellationprogrammet. Detta menar han skulle vara avsevärt billigare.[17]
Boeing, som är huvudentreprenör för tillverkning och utveckling av Space Launch System (SLS), argumenterar för att tidigt implementera ett ytterligare steg i SLS benämnt Exploration Upper Stage (EUS). Washington Post rapporterade i december 2019 att Boeing vill att Artemis 3 flygs med EUS och menar att Lunar Gateway då blir helt onödig och att flygning då kan genomföras direkt till månen. EUS befann sig emellertid fortfarande på utvecklingsstadiet vid denna tidpunkt. Chefen för NASA, Jim Bridenstine, hävdade å andra sidan att NASA:s bedömning var att EUS knappast skulle vara operativ år 2024 och att man därmed inte skulle kunna hålla den tidplan som fastställts av Vita huset. Bridenstine uppgav vidare till Washington Post att Lunar Gateway var en hörnsten i Artemisprogrammet och att rymdstationen kommer att medge mycket bättre informationsöverföring till jorden med exempelvis insamlade data och att det är en förutsättning för att kunna landa på månens sydpol där man på sikt spekulerar att utnyttja vattnet som finns i form av is. Bridenstine hävdar att programmet, tvärtemot vad andra argumenterat för, blir billigare med Lunar Gateway.[18]
Lunar Gateway har också kritiserats av bland annat NASA:s tidigare chef, numera undersekreterare för forskning och utveckling vid USA:s försvarsdepartement, Michael D. Griffin som under sin tid hade ansvaret för Constellationprogrammet. Edwin "Buzz" Aldrin, tidigare astronaut och kommandomodulspilot på Apollo 11 (den första lyckade månlandningen), har kallat idén att använda en rymdstation för månlandningar "absurd".[19]
Finansiering och tidplan
En stötesten för Artemisprogrammet är dess finansiering. Bridenstine begärde för budgetåret 2020 ett tillskott till NASA om 1,6 miljarder dollar för att finansiera programmet. Källor till tekniktidningen Ars Technica uppger att programmet av NASA beräknas kosta årligen 6-8 miljarder dollar utöver myndighetens befintliga årsbudget på 20 miljarder dollar.[20] Bridenstine har under 2019 bedrivit en intensiv kampanj för att vinna politiskt stöd i USA:s kongress som beslutar om budgeten. Artemisprogrammets finansiering och tidplan har mötts av stor skepsis bland demokraterna men representanthusets talman Nancy Pelosi (D) har sagt att hon i sak stöder Artemisprogrammet och dess mål men att informationen om kostnader och tidplan inte var tillfredsställande.[21]
Att tidplanen kommer hålla har ifrågasatts bland annat ur perspektivet att utvecklingen och tillverkningen av SLS lider av stora förseningar och det därmed inte är säkert att Boeing kommer klara av att leverera raketer i den takt som planeras. Dessutom finns osäkerhet kring om SLS Block 1B som behövs för expeditioner bortom 2024 kommer att vara färdigutvecklad i tid.[20]
Rymdfärder
Testflygningar av Orion
Innan Artemis 1 har tre obemannade testflygningar genomförts som en del av utvecklingen av rymdfarkosten Orion. Den första var ett test av Orions räddningsraket som framgångsrikt genomfördes den 6 maj 2010.[22][23]
Den andra flygningen var Exploration Flight Test-1 som flögs den 5 december 2014. Detta var Orions första rymdfärd och rymdfarkosten nådde därvid en höjd av c:a 5800 km vilket är 15 gånger högre än internationella rymdstationens omloppsbana. Under de två varv runt jorden som rymdfarkosten tillryggalade testades flertalet av farkostens system såsom mjukvaran och höjdkontroll. Vidare testades fallskärmarna, värmeskölden och proceduren vid havslandning.[22][24]
Den tredje flygningen som ägt rum innan Artemis 1 är Ascent Abort-2 den 2 juli 2019 som ytterligare testade räddningsraketen.[22][25]
| Flygning | Symbol | Uppskjutning | Uppskjutningsfarkost | Utfall | Varaktighet |
|---|---|---|---|---|---|
| Pad Abort-1 |  |
| Orion Launch Abort System | Lyckad | 95 sekunder |
| Exploration Flight Test 1 |  |
| Delta IV Heavy | Lyckad | 4 timmar 24 minuter |
| Ascent Abort-2 |  |
| Orion Abort Test Booster | Lyckad | 3 minuter 13 sekunder |
Planerade rymdfärder
Alla planerade rymdfärder avses skjutas upp från Kennedy Space Center Launch Complex 39B som tidigare använts av Apollo 10 och rymdfärjeprogrammet. Den första rymdfärden, den obemannade Artemis 1, färdades till månen och lade sig i omloppsbana under sex dagar och för att sedan färdas tillbaka till jorden i syfte att testa rymdfarkosten och dess system. Den första bemannade rymdfärden är Artemis 2 som kommer att genomföra en förbiflygning av månen. Slutligen planeras Artemis 3 landa med astronauter på månens yta.[26][27]
| Flygning | Symbol | Uppskjutning | Besättning | Uppskjutningsfarkost | Varaktighet |
|---|---|---|---|---|---|
| Artemis 1 |  | 16 november 2022[5] | Obemannad | SLS Block 1 Crew | ~25 dagar |
| Artemis 2 | Designas av besättningen | November 2024[6] |
| SLS Block 1 Crew | ~10 dagar |
| Artemis 3 | Designas av besättningen | 2025[3] | TBA | SLS Block 1 Crew | ~30 dagar |
| Artemis 4 | Designas av besättningen | September 2028[28] | TBA | SLS Block 1B Crew | ~30 dagar |
| Artemis 5 | Designas av besättningen | September 2029[28] | TBA | SLS Block 1B Crew | ~30 dagar |
Föreslagna rymdfärder
NASA har föreslagit att en rymdfärd till månen genomförs årligen efter Artemis 3.[27]
| Flygning | Uppskjutning | Besättning | Uppskjutningsfarkost | Varaktighet |
|---|---|---|---|---|
| Artemis 6 | 2030 | TBA | SLS Block 1B Crew | ~30 dagar |
| Artemis 7 | 2031 | TBA | SLS Block 1B Crew | ~30 dagar |
| Artemis 8 | 2032 | TBA | SLS Block 1B Crew | ~60 dagar |
| Artemis 9 | 2033 | TBA | SLS Block 2 Crew | ~60 dagar |
| Artemis 10 | 2034 | TBA | SLS Block 2 Crew | ~60 dagar |
| Artemis 11 | 2035 | TBA | SLS Block 2 Crew | ~60 dagar |
Källor
- ^ [a b c] ”What is Artemis?” (på engelska). NASA. 25 juli 2019. https://www.nasa.gov/what-is-artemis. Läst 27 december 2019.
- ^ ”Europe powers up for third and fourth Orion spacecraft” (på engelska). ESA. 17 december 2019. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/Orion/Europe_powers_up_for_third_and_fourth_Orion_spacecraft. Läst 27 december 2019.
- ^ [a b c] ”Artemis III: NASA’s First Human Mission to the Lunar South Pole” (på engelska). NASA. 13 januari 2023. https://www.nasa.gov/feature/artemis-iii. Läst 8 april 2023.
- ^ ”Earth Blue, Rocket Red and Lunar Silver: A New Identity for Artemis Program to the Moon” (på engelska). NASA. 19 juli 2019. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190815021446/https://www.nasa.gov/feature/artemis-identity/. Läst 28 december 2019.
- ^ [a b c] Tangely, Brett (16 november 2022). ”NASA launches Artemis 1 moon mission on its most powerful rocket ever” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/nasa-artemis-1-moon-mission-launch. Läst 16 november 2022.
- ^ [a b] ”NASA's Artemis 2 mission around Moon set for November 2024”. Phys.org. 7 mars 2023. https://phys.org/news/2023-03-nasa-artemis-mission-moon-november.html. Läst 9 april 2023.
- ^ [a b] Than, Ker (1 februari 2010). ”Obama Scrubs NASA's Manned Moon Missions” (på engelska). National Geographic. https://www.nationalgeographic.com/news/2010/2/100201-obama-nasa-budget-moon-constellation/. Läst 28 december 2019.
- ^ ”President Barack Obama on Space Exploration in the 21st Century” (på engelska). NASA. 15 april 2010. Arkiverad från originalet den 14 december 2017. https://web.archive.org/web/20171214131316/https://www.nasa.gov/news/media/trans/obama_ksc_trans.html. Läst 28 december 2019.
- ^ ”Trump signs order reviving long-dormant National Space Council” (på engelska). Spaceflight Now. 30 juni 2019. https://spaceflightnow.com/2017/06/30/trump-signs-order-re-creating-long-dormant-national-space-council/. Läst 28 december 2019.
- ^ ”New Space Policy Directive Calls for Human Expansion Across Solar System” (på engelska). NASA. 11 december 2017. https://www.nasa.gov/press-release/new-space-policy-directive-calls-for-human-expansion-across-solar-system. Läst 28 december 2019.
- ^ ”NASA Names New Moon Landing Program Artemis After Apollo's Sister” (på engelska). Space.com. 14 maj 2019. https://www.space.com/nasa-names-moon-landing-program-artemis.html. Läst 28 december 2019.
- ^ ”White House endorses Artemis program”. SpaceNews. 4 februari 2021. https://spacenews.com/white-house-endorses-artemis-program/. Läst 9 april 2023.
- ^ Exploration Mission 1: SLS and Orion mission to the Moon outlined, Chris Bergin, 29 February 2012
- ^ Foust, Jeff (11 oktober 2019). ”NASA official hints first SLS launch could slip to mid-2021” (på engelska). Spacenews. https://spacenews.com/nasa-official-hints-first-sls-launch-could-slip-to-mid-2021/. Läst 27 december 2019.
- ^ Grush, Loren (22 januari 2020). ”NASA administrator on the year ahead: 'A lot of things have to go right'” (på engelska). The Verge. https://www.theverge.com/2020/1/22/21076815/nasa-administrator-jim-bridenstine-artemis-2020-commercial-crew. Läst 3 juni 2020.
- ^ [a b] ”NASA Names Astronauts to Next Moon Mission, First Crew Under Artemis” (på engelska). NASA. 3 april 2023. https://www.nasa.gov/press-release/nasa-names-astronauts-to-next-moon-mission-first-crew-under-artemis. Läst 9 april 2023.
- ^ Whittington, Mark (16 juni 2018). ”NASA’s unnecessary $504 million lunar orbit project doesn’t help us get back to the Moon” (på engelska). The Hill. https://thehill.com/opinion/technology/392611-nasas-unnecessary-504-million-lunar-orbit-project-doesnt-help-us-get-back. Läst 28 december 2019.
- ^ Davenport, Christian (11 december 2019). ”Boeing, NASA clash over push for Congress to fund new stage for moon rocket” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/technology/2019/12/11/boeing-nasa-clash-over-boeings-push-congress-fund-new-stage-its-moon-rocket/. Läst 28 december 2019.
- ^ Foust, Jeff (16 november 2018). ”Advisory group skeptical of NASA lunar exploration plans” (på engelska). Spacenews. https://spacenews.com/advisory-group-skeptical-of-nasa-lunar-exploration-plans/. Läst 28 december 2019.
- ^ [a b] Berger, Eric (20 maj 2019). ”NASA’s full Artemis plan revealed: 37 launches and a lunar outpost” (på engelska). Ars Technica. https://arstechnica.com/science/2019/05/nasas-full-artemis-plan-revealed-37-launches-and-a-lunar-outpost/. Läst 28 december 2019.
- ^ Davenport, Christian (25 september 2019). ”NASA is trying to land on the moon. The biggest challenge might be Congress.” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/technology/2019/09/24/nasa-is-trying-land-moon-biggest-challenge-might-be-congress/. Läst 28 december 2019.
- ^ [a b c] ”Orion Launch Abort System” (på engelska). NASA. 19 november 2015. https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/orion_las_fact_sheet_8.5x11_4page_11_19_15.pdf. Läst 27 december 2019.
- ^ Sloss, Philip (24 maj 2019). ”NASA Orion AA-2 vehicle at the launch pad for July test” (på engelska). NASA Spaceflight.com. https://www.nasaspaceflight.com/2019/05/nasa-orion-aa-2-vehicle-launch-pad-july-test/. Läst 27 december 2019.
- ^ ”Orion: First Flight Test” (på engelska). NASA. 5 augusti 2014. Arkiverad från originalet den 15 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220515182922/https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/fs-2014-08-005-jsc-orion-eft-final.pdf. Läst 27 december 2019.
- ^ ”Successful Orion Test Brings NASA Closer to Moon, Mars Missions” (på engelska). NASA. 2 juli 2019. https://www.nasa.gov/press-release/successful-orion-test-brings-nasa-closer-to-moon-mars-missions. Läst 27 december 2019.
- ^ ”Around the Moon with NASA’s First Launch of SLS with Orion” (på engelska). NASA. 8 mars 2018. https://www.nasa.gov/feature/around-the-moon-with-nasa-s-first-launch-of-sls-with-orion. Läst 27 december 2019.
- ^ [a b] ”Forward to the Moon: NASA's strategic plan for human exploration” (på engelska). NASA. 4 september 2019. https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/america_to_the_moon_2024_artemis_20190523.pdf. Läst 27 december 2019.
- ^ [a b] Foust, Jeff (30 oktober 2022). ”Lunar landing restored for Artemis 4 mission”. SpaceNews. https://spacenews.com/lunar-landing-restored-for-artemis-4-mission/. Läst 9 april 2023.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
The official mission insignia from the Ascent Abort-2 mission, the second flight of the Artemis program and the Orion Multi-Purpose Crew Vehicle.
Orion Exploration Flight Test-1 insignia.
(c) Gregory H. Revera, CC BY-SA 3.0
Full Moon photograph taken 10-22-2010 from Madison, Alabama, USA. Photographed with a Celestron 9.25 Schmidt-Cassegrain telescope. Acquired with a Canon EOS Rebel T1i (EOS 500D), 20 images stacked to reduce noise. 200 ISO 1/640 sec.
The NASA insignia. Element RGB color values as defined in Encapsulated PostScript file obtained from the Publishing Office of NASA Glenn Research Center.
The Offical Mission Patch For Orion Pad Abort 1
A faithful recreation of the official insignia of the Artemis program, an initiative by the National Aeronautics and Space Administration (NASA) of the United States to establish a permanent human presence on the Moon. The program, which began in 2017 as a then-unnamed campaign of the agency's Moon to Mars program, aims to place an outpost on the lunar surface at the South Pole–Aitken basin by the end of the 2020s, through the aid of crewed scientific missions that will explore the environment of the lunar south pole utilising the Orion spacecraft, the Lunar Gateway space station, a Human Landing System, and various other contributions from commercial and intergovernmental organisations from various countries. The logo of the program, coloured in "Earth blue, rocket red and lunar silver", incorporates an arrowhead from the quiver of the mythological Artemis with a depiction of a trans-lunar injection trajectory. Recreated in an unspecified program, this work is referenced from an arrowhead badge variant of the logo published by NASA.
NASA's Artemis 1 mission patch
- Artemis 1 lays the foundation for the first crewed flight of SLS and Orion, as well as a regular cadence of missions thereafter near the moon and beyond.
- The Artemis 1 patch features the launch of the SLS at the center of its triangular design. The rocket is depicted lifting off from Complex 39B at NASA's Kennedy Space Center in Florida. The major SLS components are shown in simplified form, including the orange insulation-covered core, two side-mounted five-segment solid rocket boosters and the shuttle-legacy RS-25 engines at the base of the core.
- The Orion spacecraft and its European-built service module are mounted on top of the booster. Atop the Orion is its launch abort system tower.
- At the base of the patch, protruding from the launch plume, are the three spires of the pad's lightning protection system and the gantry tower that is part of the new SLS mobile launcher.
- The scene is set against the backdrop of a nearly full moon. Red and blue vectors, jetting out beyond the border of the emblem, wrap around the white celestial body, symbolizing the Artemis 1 flight trajectory, while also infusing the colors of the U.S. flag to the insignia.
NASA's description:
- The artwork for Artemis I, formerly Exploration Mission-1, showcases the Space Launch System (SLS) rocket carrying the Orion spacecraft and lifting off from Launch Pad 39B at NASA’s Kennedy Space Center in Cape Canaveral, Florida. The triangular shape represents the three main programs that comprise NASA’s Deep Space Exploration Systems: Orion, SLS, and Exploration Ground Systems, and is a classic shape for NASA mission emblems dating back to the shuttle era.
- Several elements within the design carry symbolic meaning for this historic flight. The silver highlight surrounding this patch gives nod to the silver Orion spacecraft, including the European service module that will be voyaging 40,000 miles past the Moon in deep space. The orange rocket and flames represent the firepower of SLS. The setting is historic Launch Pad 39B, represented by the three lightning towers. The red and blue mission trajectories encompassing the white full Moon proudly emphasizes the hard work, tradition, and dedication of this American led-mission while also embracing NASA’s international partnership with ESA (European Space Agency) as both agencies forge a new future in space.
- The Artemis I emblem was designed in collaboration by the creative team working for the Deep Space Exploration Systems programs, which includes Orion, SLS, and Exploration Ground Systems, located at NASA Headquarters in Washington, Glenn Research Center in Cleveland, Johnson Space Center in Houston, Marshall Space Flight Center in Huntsville, Alabama, and Kennedy. Because the maiden mission of SLS and Orion is uncrewed, the program teams had the rare opportunity to conceive the mission identifier. Artemis II, which will fly with crew, will have an insignia designed by NASA’s Astronaut Office with the help of the crew that will fly aboard the most capable deep space system to take flight.