Artemis 1

Artemis 1
StatusKlar
ProgramArtemisprogrammet
OrganisationNASA
Större entreprenörBoeing
Airbus Defence & Space
Lockheed Martin
Northrop Grumman
Aerojet Rocketdyne
Redwire Space
NSSDC-ID2022-156A[1]
WebbplatsArtemis I
Uppskjutning
UppskjutningsplatsKennedy LC-39B[2]
Uppskjutning16 november 2022 07:47 (GMT+1)[3]
UppskjutningsfarkostSpace Launch System (SLS)
Omloppsbana runt Jorden
Gick in i bana16 november 2022
Lämnade omloppsbanan16 november 2022
Omloppsbana runt Månen
Landning
Återinträde11 december 2022
LandningStilla havet[4]
Tidpunkt för landning11 december 2022 17:40 (UTC) [5]
Kronologi
FöregåendeNästa
EFT-1Artemis 2
SLS-raketen lyfter Artemis 1 från Kennedy Space Center, LC-39B.

Artemis 1 (även benämnd Artemis I) var en obemannad rymdfärd till månen och den första rymdfärden i Artemisprogrammet. Artemis 1 var tillika den första flygningen av Space Launch System (SLS) och den andra flygningen för rymdfarkosten Orion MPCV. Uppskjutningen skedde den 16 november 2022 från Launch Complex 39B på Kennedy Space Center.[3]

Rymdfärden pågick i cirka 3 veckor, varav 6 dagar i en retrograd rörelse runt månen. Den 11 december återinträdde farkosten i jordens atmosfär och landade i Stilla havet. Syftet var att testa SLS och Orion inför kommande bemannade expeditioner. Artemis 1 avses efterföljas av Artemis 2 som planeras skjutas upp i november 2024.[6][7]

Historik

Rymdfärden gick ursprungligen under beteckningen Space Launch System 1 (SLS-1) och antog senare namnet Exploration Mission-1 (EM-1). Det ursprungliga uppskjutningsdatumet var i december 2017.[8]

I oktober 2019 angavs den officiella tidpunkten för uppskjutning till slutet av 2020; i januari 2020 meddelades dock att uppskjutningen framflyttats ytterligare till 2021. [9][10] Detta senarelades sedan till andra halvåret 2022. I juli 2022 meddelade NASA att man siktar på att uppskjutningsfönster mellan 29 augusti och 5 september samma år.[11]

På grund av en väteläcka fick nedräkningen avbrytas under ett uppskjutningsförsök 29 augusti 2022. Nasa hoppades att problemet skulle kunna identifieras snabbt och att en uppskjutning var möjlig inom samma uppskjutningsfönster. Det gick dock inte. 8 september meddelade myndigheten att nästa uppskjutningsförsök skulle ske 23 september.[12] Dessa planer tillintetgjordes av att orkanen Ian skulle passera Kennedy Space Center kort innan uppskjutning och beslut togs att rulla tillbaka raketen in i VAB. Detta för att inte riskera att raketen skulle skadas av vädret och för att ge tekniker en bättre möjlighet att laga läckan som ställt in det första uppskjutningsförsöket. Tekniker fick då även möjlighet att byta batteri i de säkerhetssystem som spränger raketen ifall den under sin färd skulle hamna ur kurs.[13]

Uppdrag

Artemis 1 syftade till att testa SLS och Orionkapseln för att visa att de är säkra innan första uppskjutningen med människor ombord.

Förfluten uppdragstid[14]HändelsePlats
0 timmar, 0 minuter, 0 sekunderUppskjutningKennedy Space Center LC-39B
0 timmar, 2 minuter, 12 sekunderStartraketerna separerade från raketen
0 timmar, 3 minuter, 11 sekunderKåpan på servicemodulen separerades från farkosten
0 timmar, 3 minuter, 16 sekunderRäddningsraketen separerade från farkosten
0 timmar, 8 minuter, 3 sekunderFörsta stegets huvudmotorer stängdes av
0 timmar, 8 minuter, 15 sekunderFörsta steget separerade från farkosten
0 timmar, 18 minuter, 9 sekunderOrions solpaneler började fällas ut
0 timmar, 52 minuter, 56 sekunderManöver för att höja periapsis
1 timme, 29 minuter, 27 sekunderICPS motorer tändes för att påbörja färden mot månenLåg omloppsbana om jorden
1 timme, 57 minuter, 36 sekunderOrion separerades från ICPS
1 timme, 58 minuter, 58 sekunderOrion manövrerade bort från ICPS
3 timmar, 21 minuter, 36 sekunderICPS korrigerade sin kurs för att inte fastna i omloppsbana
7 timmar, 47 minuter, 31 sekunderOrion gjorde sin första kurskorrigering
Dag 2-5Färd mot månen
Dag 6-9Inträde i avlägsen retrograd omloppsbana runt månenOmloppsbana kring månen
Dag 10-15I avlägsen retrograd omloppsbana runt månen
Dag 11Slog Apollo 13:s rekord för distans till jorden hos en farkost avsedd för människor
Dag 13Maximal distans till jorden uppnådd, 480 500 km
Dag 16-19Utträde ur omloppsbana
Dag 20-26Återfärd mot jorden
Dag 26Återinträde i atmosfären
Dag 26Landning på jordenStilla havet, utanför kusten vid San José

Last och experiment

I kåpan mellan Orionkapseln och Interim Cryogenic Propulsion Stage (ICPS) fanns tio stycken kubsatelliter som släpptes loss samtidigt som de två stegen separerade från varandra.[15] Kubsatelliterna är 6 enheter (6U) stora. En enhet är, när det gäller kubsatelliter, ungefär 1 dm3.[16]

Inne i Orionkapseln fanns även två kramdjur, ett från NASA som föreställde Snobben och ett från ESA som föreställde Fåret Shaun. Sedan Apolloprogrammet har kramdjur använts som indikatorer på att viktlöshet råder i farkosten.[17][18][19]

Lunar IceCube

Lunar Icecube skulle leta efter vatten och andra resurser på och strax under månytan som ska kunna hjälpa astronauter vid framtida uppdrag på månytan. Ett av experimenten skulle dessutom söka efter vatten i månens tunna atmosfär (exosfären). Satelliten är 6U stor och väger 14 kg. Lunar IceCube drivs av en jonmotor.[20]

LunaH-Map

Sonden skulle söka efter väte i delar av månen som alltid är i skugga i kratrarna vid månens sydpol. Framförallt skulle den se hur mycket väte som ligger i den vattenis som finns på månens yta. Satelliten är 6U stor och beräknades leva i 60 dagar efter att uppdraget påbörjats. Omloppsbanan skulle vara väldigt elliptisk, som närmast kom den att passera 5-10 km från månens yta.[20]

Sonden lyckades inte starta motorn som planerat när den flög förbi månen. Troligen var det en ventil som fryst fast. Nasa meddelade 22 november att man försökte värma upp sonden så att ventilen skulle kunna tina.[21] Skulle motorn börja fungera de närmsta månaderna efter den första misslyckade motorstarten kunde uppdraget fortfarande räddas i sin helhet. Skulle det ta längre tid att åtgärda problemet kunde det bli aktuellt att skicka sonden mot en jordnära asteroid och kartlägga dess väteförekomster istället.[22]

OMOTENASHI

OMOTENASHI är 6U stor och har utvecklats av JAXA för att testa en möjlig design för små månlandare. Den har en raketmotor som drivs av fast bränsle som ska tändas för att få ner sondens hastighet till ca 30 m/s strax innan landning. Av de ursprungliga 12,6 kg som sonden väger står landaren för 1 kg och raketmotorn för 6 kg. Efter att raketen brunnit ut skulle den separeras från landaren och två kuddar blåsas upp. Dessa skulle skydda landaren vid sammanstötningen med månytan. Väl på månens yta skulle sonden mäta strålning och rörelser i regoliten.[20]

21 november tillkännagav JAXA att de inte kommer att kunna landa sonden på månen. Efter separation från ICPS hade organisationen problem att få kontakt med och kontroll över sonden. Detta medförde att man inte kunde orientera solpanelerna mot solen, vilket i sin tur ledde till att batterierna inte kunde laddas.[23]

NEA Scout

Sondens främsta syfte var att testa ett solsegel. När den släpptes från SLS skulle den söka efter jordnära asteroider. Efter att ett lämpligt mål valts ut skulle solseglet vecklas ut. Planen var att komma nära en av asteroiderna och ta bilder på den från nära håll. Utvecklat är solseglet 86 m² stort.[20]

Efter separation från ICPS den 16 november verkar något ha gått snett. NASA meddelade att man 21 november skickat ut ett antal anrop till sonden om att den ska veckla ut sitt solsegel i förväg. De har inte fått någon kontakt med sonden sedan den skickades upp. Förhoppningen är att sonden ändå hört de anrop som skickats ut och att den då vecklar ut sitt solsegel, vilket skulle göra det möjligt att se den från jorden med hjälp av teleskop.[24]

CuSP

CuSP skulle studera partiklar från solen. Efter att den släppts från ICPS skulle den färdas ut till en omloppsbana runt solen. Ombord fanns tre instrument som skulle mäta solväder:

  • En spektrograf (SIS, Suprathermal Ion Spectrograph) som skulle mäta lågenergetiska solpartiklar
  • Ett teleskop (MERiT, Miniaturized Electron and Proton Telescope) som skulle mäta högenergetiska solpartiklar
  • En magnetometer (VHM, Vector Helium Magnetometer) som skulle övervaka magnetfältets styrka och riktning.

Tillsammans hjälpte instrumenten ombord forskare att studera förhållandena mellan jorden och solen. Sonden är 6U stor.[20]

Övriga kubsatelliter

Utöver de ovan nämnda kubsatelliterna skulle även sonderna nedan släppas från ICPS kåpa:[20]

  • LunIR skulle flyga förbi månen och ta bilder på potentiella landningsplaser.
  • EQUULEUS skulle undersöka strålning runt månen och testa nya kontrollsystem för satelliter.
  • BioSentinel skulle undersöka hur strålningen runt månen påverkar jäst under lång exponering.
  • Team Miles skulle testa raketmotorer drivna av jod för att ta sig från månen mot Mars.
  • ArgoMoon skulle samla in data om ICPS under resan mot månen

Källor

  1. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=2022-156A. Läst 23 mars 2023. 
  2. ^ Hill, Bill (1 mars 2012). ”Exploration Systems Development Status”. NASA Advisory Council. Arkiverad från originalet den 11 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170211204753/https://www.nasa.gov/pdf/630149main_5-Hill_SLS. Läst 21 juli 2012. 
  3. ^ [a b] Tangely, Brett (16 november 2022). ”NASA launches Artemis 1 moon mission on its most powerful rocket ever” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/nasa-artemis-1-moon-mission-launch. Läst 16 november 2022. 
  4. ^ Bergin, Chris (14 juni 2012). ”NASA teams evaluating ISS-built Exploration Platform roadmap”. NASASpaceflight.com. http://www.nasaspaceflight.com/2012/06/nasa-teams-evaluating-iss-built-exploration-platform-roadmap/. Läst 21 juli 2012. 
  5. ^ ”Artemis I – Flight Day 26: Orion splashes down, concluding historic Artemis I mission” (på engelska). NASA. 11 december 2022. https://blogs.nasa.gov/artemis/2022/12/11/artemis-i-flight-day-26-orion-splashes-down-concluding-historic-artemis-i-mission/. Läst 8 april 2023. 
  6. ^ Foust, Jeff (9 november 2021). ”NASA delays human lunar landing to at least 2025” (på engelska). SpaceNews. https://spacenews.com/nasa-delays-human-lunar-landing-to-at-least-2025/. Läst 14 november 2022. 
  7. ^ ”NASA's Artemis 2 mission around Moon set for November 2024”. Phys.org. 7 mars 2023. https://phys.org/news/2023-03-nasa-artemis-mission-moon-november.html. Läst 8 april 2023. 
  8. ^ Exploration Mission 1: SLS and Orion mission to the Moon outlined, Chris Bergin, 29 February 2012
  9. ^ Foust, Jeff (11 oktober 2019). ”NASA official hints first SLS launch could slip to mid-2021” (på engelska). Spacenews. https://spacenews.com/nasa-official-hints-first-sls-launch-could-slip-to-mid-2021/. Läst 27 december 2019. 
  10. ^ Grush, Loren (22 januari 2020). ”NASA administrator on the year ahead: 'A lot of things have to go right'” (på engelska). The Verge. https://www.theverge.com/2020/1/22/21076815/nasa-administrator-jim-bridenstine-artemis-2020-commercial-crew. Läst 3 juni 2020. 
  11. ^ Howell, Elizabeth (20 juli 2022). ”NASA's Artemis 1 moon rocket gets Aug. 29 launch date” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-rocket-launch-date-august-2022. Läst 14 november 2022. 
  12. ^ Malik, Tariq (8 september 2022). ”NASA's Artemis 1 moon rocket gets Aug. 29 launch date” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-mission-next-launch-try-september-2022. Läst 14 november 2022. 
  13. ^ Howell, Elizabeth (26 september 2022). ”Artemis 1 will roll off launch pad to ride out Hurricane Ian” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-rollback-hurricane-ian-shelter. Läst 14 november 2022. 
  14. ^ ”Artemis I Press Kit” (PDF). NASA. https://www.nasa.gov/specials/artemis-i-press-kit/img/Artemis%20I_Press%20Kit.pdf. Läst 26 november 2022. 
  15. ^ Harbaugh, Jennifer (20 juli 2021). ”First CubeSats Aboard for Artemis I Mission” (på engelska). NASA. https://blogs.nasa.gov/artemis/2022/11/08/nasa-prepares-rocket-spacecraft-ahead-of-tropical-storm-nicole-re-targets-launch/. Läst 16 november 2022. 
  16. ^ ”What are SmallSats and CubeSats?” (på engelska). NASA. 26 februari 2015. https://www.nasa.gov/content/what-are-smallsats-and-cubesats. Läst 16 november 2022. 
  17. ^ ”Snoopy to fly on NASA's Artemis I mission in one-of-a-kind spacesuit” (på engelska). Collect Space. 12 november 2021. http://www.collectspace.com/news/news-111221a-snoopy-nasa-artemis-zero-g-indicator.html. Läst 16 november 2022. 
  18. ^ ”ESA names first ‘astronaut’ to fly on the Artemis I lunar mission” (på engelska). ESA. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/ESA_names_first_astronaut_to_fly_on_the_Artemis_I_lunar_mission. Läst 16 november 2022. 
  19. ^ Pearlman, Robert Z. (4 augusti 2022). ”European Space Agency recruits Shaun the Sheep for Artemis 1 moon mission” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-mission-esa-shaun-the-sheep. Läst 16 november 2022. 
  20. ^ [a b c d e f] Lea, Robert (25 augusti 2022). ”Artemis 1 cubesats: The 10 tiny satellites hitching a NASA ride to the moon” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/nasa-artemis-1-moon-mission-cubesats. Läst 16 november 2022. 
  21. ^ Morton, Erin (22 november 2022). ”NASA’s LunaH-Map Post-Launch Update” (på engelska). NASA. https://blogs.nasa.gov/lunah-map/2022/11/22/nasas-lunah-map-post-launch-update/?utm_source=TWITTER&utm_medium=NASAMoon&utm_campaign=NASASocial&linkId=190694141. Läst 25 november 2022. 
  22. ^ Wall, Mike (23 november 2022). ”Artemis 1 cubesat fails to fire engine as planned during moon flyby” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-cubesat-lunah-map-engine-burn-fails. Läst 25 november 2022. 
  23. ^ ”JAXA gives up on landing Omotenashi probe on moon” (på engelska). NHK. 21 november 2022. https://www3.nhk.or.jp/nhkworld/en/news/20221122_06/. Läst 25 november 2022. 
  24. ^ Bartles, Meghan (24 november 2022). ”NASA's Artemis 1 launched a solar sail cubesat to an asteroid. It may be in trouble.” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-cubesat-nea-scout-asteroid-silent. Läst 25 november 2022. 

Externa länkar

USA Artemisprogrammet
Flygningar
Artemis 1 · Artemis 2 · Artemis 3 · Artemis 4 · Artemis 5 · Artemis 6 · Artemis 7
Test
Pad Abort 1 · Exploration Flight Test 1 · Ascent Abort-2 ·
Farkoster
Raketer
Delta IV · Electron · Falcon 9 · Falcon Heavy · Space Launch System · Starship · Vulcan Centaur
Uppskjutningsplats

Media som används på denna webbplats

Artemis program (original with wordmark).svg
A faithful recreation of the official insignia of the Artemis program, an initiative by the National Aeronautics and Space Administration (NASA) of the United States to establish a permanent human presence on the Moon. The program, which began in 2017 as a then-unnamed campaign of the agency's Moon to Mars program, aims to place an outpost on the lunar surface at the South Pole–Aitken basin by the end of the 2020s, through the aid of crewed scientific missions that will explore the environment of the lunar south pole utilising the Orion spacecraft, the Lunar Gateway space station, a Human Landing System, and various other contributions from commercial and intergovernmental organisations from various countries. The logo of the program, coloured in "Earth blue, rocket red and lunar silver", incorporates an arrowhead from the quiver of the mythological Artemis with a depiction of a trans-lunar injection trajectory. Recreated in an unspecified program, this work is referenced from an arrowhead badge variant of the logo published by NASA.
Launch of Artemis 1 (NHQ202211160002) (cropped).jpg
NASA’s Space Launch System rocket carrying the Orion spacecraft launches on the Artemis I flight test, Wednesday, Nov. 16, 2022, from Launch Complex 39B at NASA’s Kennedy Space Center in Florida. NASA’s Artemis I mission is the first integrated flight test of the agency’s deep space exploration systems: the Orion spacecraft, Space Launch System (SLS) rocket, and ground systems. SLS and Orion launched at 1:47 a.m. EST, from Launch Pad 39B at the Kennedy Space Center.
Exploration Mission-1 patch.png
NASA's Artemis 1 mission patch
  • Artemis 1 lays the foundation for the first crewed flight of SLS and Orion, as well as a regular cadence of missions thereafter near the moon and beyond.
  • The Artemis 1 patch features the launch of the SLS at the center of its triangular design. The rocket is depicted lifting off from Complex 39B at NASA's Kennedy Space Center in Florida. The major SLS components are shown in simplified form, including the orange insulation-covered core, two side-mounted five-segment solid rocket boosters and the shuttle-legacy RS-25 engines at the base of the core.
  • The Orion spacecraft and its European-built service module are mounted on top of the booster. Atop the Orion is its launch abort system tower.
  • At the base of the patch, protruding from the launch plume, are the three spires of the pad's lightning protection system and the gantry tower that is part of the new SLS mobile launcher.
  • The scene is set against the backdrop of a nearly full moon. Red and blue vectors, jetting out beyond the border of the emblem, wrap around the white celestial body, symbolizing the Artemis 1 flight trajectory, while also infusing the colors of the U.S. flag to the insignia.

NASA's description:

  • The artwork for Artemis I, formerly Exploration Mission-1, showcases the Space Launch System (SLS) rocket carrying the Orion spacecraft and lifting off from Launch Pad 39B at NASA’s Kennedy Space Center in Cape Canaveral, Florida. The triangular shape represents the three main programs that comprise NASA’s Deep Space Exploration Systems: Orion, SLS, and Exploration Ground Systems, and is a classic shape for NASA mission emblems dating back to the shuttle era.
  • Several elements within the design carry symbolic meaning for this historic flight. The silver highlight surrounding this patch gives nod to the silver Orion spacecraft, including the European service module that will be voyaging 40,000 miles past the Moon in deep space. The orange rocket and flames represent the firepower of SLS. The setting is historic Launch Pad 39B, represented by the three lightning towers. The red and blue mission trajectories encompassing the white full Moon proudly emphasizes the hard work, tradition, and dedication of this American led-mission while also embracing NASA’s international partnership with ESA (European Space Agency) as both agencies forge a new future in space.
  • The Artemis I emblem was designed in collaboration by the creative team working for the Deep Space Exploration Systems programs, which includes Orion, SLS, and Exploration Ground Systems, located at NASA Headquarters in Washington, Glenn Research Center in Cleveland, Johnson Space Center in Houston, Marshall Space Flight Center in Huntsville, Alabama, and Kennedy. Because the maiden mission of SLS and Orion is uncrewed, the program teams had the rare opportunity to conceive the mission identifier. Artemis II, which will fly with crew, will have an insignia designed by NASA’s Astronaut Office with the help of the crew that will fly aboard the most capable deep space system to take flight.