Arne Melberg

Bo Arne Evert Melberg, född den 18 december 1942 i Kungsholms församling i Stockholm,[1] är en svensk litteraturvetare. Melberg är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Universitetet i Oslo[2] (”allmenn litteraturvitenskap”)[3].

Melberg disputerade för doktorsgraden vid Stockholms universitet 1973.[3] Han var med och startade tidskriften Kris 1977. Han blev professor i Oslo 1987.[2] Melberg har publicerat 25 böcker och medverkat med ett stort antal understreckare i Svenska Dagbladet[4]. Han har även översatt böcker från engelska, franska och tyska.

Han är gift med Enel Melberg.[5]

Priser och utmärkelser

Bibliografi

  • På väg från realismen (1973)
  • Realitet och utopi (1978)
  • Ett två tre (1980)
  • Fördömda realister (1985)
  • Reseminne (1991)
  • Mimesis – en repetition (1992)
  • Några vändningar hos Hölderlin (1996)
  • Några vändningar hos Rilke (1998)
  • Läsa långsamt (1999)
  • Försök att läsa Montaigne (2000)
  • Försök att läsa Nietzsche (2001)
  • Mitt i litteraturen (2003)
  • Lyrikens liv (tills. m. Christian Janss & Christian Refsum) (2004)
  • Resa och skriva (2005)
  • Från ett berg i Provence (tills. m. Enel Melberg) (2008)
  • Självskrivet (2008)
  • Det var på Capri … (tillsammans med Enel Melberg) (2010)
  • Essä (2013)
  • Litteratur i tid (2015)
  • Läsaren Lagercrantz (2017)
  • Inte en punkt. Snitt i Sonnevis dikt (2018)
  • Att läsa prosa (2020)
  • Gränstrafik (2020)

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  2. ^ [a b] Nationalencyclopedin, artikeln ”Arne Melberg”.
  3. ^ [a b] ”Universitetsforlaget: Arne Melberg”. Arkiverad från originalet den 26 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170326231706/https://www.universitetsforlaget.no/Bli-forfatter/Vaare-forfattere/Arne_Melberg. Läst 26 mars 2017. 
  4. ^ Svenska Dagbladet (svd.se), Historiskt sidarkiv.
  5. ^ Nationalencyclopedin, artikeln ”Enel Melberg”.