Arne Jones
| Arne Jones | |
 | |
| Född | 20 oktober 1914 Borgsjö församling, Medelpad |
|---|---|
| Död | 8 oktober 1976 (61 år) Sollentuna församling, Uppland (Stockholms län) |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
| Nationalitet | Svensk |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Utbildad vid | Ålsta folkhögskola Kungliga Konsthögskolan |
| Sysselsättning | Konstnär |
| Arbetsgivare | Kungliga Konsthögskolan (1961–1971) |
| Noterbara verk | Spiral reflex och Ställbart universum |
| Maka | Margit Landin (g. 1939–1975) Maria Andersson (g. 1975–1976) |
| Utmärkelser | |
| Moderna Museets Vänners skulpturpris (1955) Prins Eugen-medaljen (1968) Sergelpriset (1970) | |
| Redigera Wikidata | |
Arne Julius Jones, född 20 oktober 1914 i Borgsjö[4], död 8 oktober 1976 i Sollentuna och begravd på Stockholms norra begravningsplats[5], var en svensk konstnär.
Utbildning
Arne Jones skrev in sig som elev på Ålsta folkhögskola i Medelpad när han var 17 år gammal. Där mötte han under andra året författaren Lars Ahlin. Deras djupa vänskap blev livslång och Lars Ahlin hjälpte också Arne Jones att finansiera studierna på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han blev antagen 1942. Dessförinnan, då han 1936 kom till Stockholm, deltog han i Tekniska skolans aftonkurs i reklamteckning. I klassen för ornamentsmodellering övade han framgångsrikt upp sin hantverksskicklighet och fick därefter ett lärlingskontrakt hos ett sten- och bildhuggeriföretag. I arbetet ingick att lämna nyslipade mejslar till skulptörer. I och med detta kom han i kontakt med Bror Hjorth, som blev något av en läromästare.
Konkret konst
Arne Jones var elev till Eric Grate på Konsthögskolan i Stockholm och var en av de ledande förnyande skulptörerna tillsammans med bland andra Palle Pernevi. Den nya konsten rubricerades som konkret på Galerie Blanche 1949. Olle Bonniér, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och Arne Jones deltog i denna utställning, som mer än någon annan proklamerade den konkreta konsten och blev ett definitivt genombrott för deltagarna. Samma år genomfördes också Världssportutställningen och i tidskriften Prisma publicerade Olle Bonniér ett berömt manifest.
Konstnärsgruppen presenterade ett nytt och konkret handlingsprogram för konst, med målsättning att sprida konsten ut i den offentliga miljön. Jones utvecklade sina skulpturer från en grundform, som kunde byggas upp och varieras på olika sätt. Det senare materialet är oftast baserat på poetisk klassicism, en önskan att kombinera moderna material med ett klassiskt tema.
Genombrott och framgång
Arne Jones fick sitt egentliga genombrott 1947 och är representerad med skulpturer i många svenska städer och på svenska konstmuseer, däribland Bonnierska porträttsamlingen.
Han var professor på Konstakademin 1961–1971. Tillsammans med Sivert Lindblom representerade han Sverige på Biennalen i Venedig 1968. På grund av att oroligheterna i samband med majrevolten i Frankrike spred sig i resten av Europa stängdes dock den svenska paviljongen i protest mot polisbevakning. Arne Jones verk hade då redan vandaliserats och täckts med svart plast.
Trots en stark tidsmedvetenhet var Arne Jones relativt ointresserad av bilder ur konsthistorien. Han bekände sig dock till ett par skulptörer: Henri Laurens och Constantin Brâncuși. Av skulptörer i sin egen generation betraktade han Martin Holmgren som sin själsfrände.
Hans kanske mest kända verk är det tidiga Katedral från 1947, som finns uppsatt i Göteborg och i Västertorp, Stockholm. Den finns även på SSU:s kursgård Bommersvik där den också används som logo. Det är en nygotisk konstruktion, en stilisering av två balettdansörers dans som resulterat i en spetsbåge. Liknande rörelseenergi finns i ett antal av hans följande verk.
På frimärke från 1978 finns hans skulptur Rum utan filial (1951). Verkets namn är en ordlek utifrån vännen Lars Ahlins novell Huset har ingen filial. Titeln vill markera skulpturens slutenhet, allt sker inom stänglarnas våningar. Här finns ingen primär skådeyta, eftersom det är en rundskulptur som skall ses från många aspekter. Skulpturen bildar en slinga som leder ögat på en oändlighetsvandring. Fotografen och konstnären Jan Helge Jansson skapade fotoförlagan till denna gravyr och dokumenterade mycket av Arne Jones konst på foto och film.
Familj
Arne Jones var son till fabrikör Alfred Jones och Gerda Jones, född Hagblom. Han var 1939–1975 gift med keramikern Margit Jones, ogift Landin (1917–1981), dotter till direktören Josef Landin och Anna, ogift Edvardsson,[6] och 1975 med Maria Andersson (1921–1987), tidigare gift med Lars Björkman och Ragnar Edvardson.[7]
Utmärkelser
- 1962 – Norrlandsbjörnen: Norrlandsförbundets utmärkelse till "personer som gjort förtjänstfulla insatser för Norrlands utveckling" eller "bidragit till att norrländska förhållanden blivit beaktade".
- 1967 – Hedersledamot vid Norrlands nation [8]
- 1970 – Sergelpriset
- 1974 – Läkerols kulturpris
Fotogalleri
Katedral, aluminiumversionen, i Mästarnas Park i Hällefors
Sten på sten (Laxtrappan) (1960), Akademiska sjukhuset, Uppsala
Yin-Yang (1965-66), Nybroparken, Borås
Rosa Fontana (1967), Västertorg, Uppsala
Spiral åtbörd (1961), Norrköping
Resonans (1958), Stadsparken, Örebro
Sfär (1961), Lorensborg, Malmö
Harlekin, relief på husfasad i Västertorp i Stockholm
Yin-Yang, i Torshälla
Offentliga verk i urval
|
|
- Jones är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[10], Kalmar Konstmuseum[11], Örebro läns museum[12], Moderna Museet[13] och Nationalmuseum[14] i Stockholm.
Bokomslag i urval
|
|
Citat
Arne Jones var en tystlåten man men desto mer uttrycksfull i skrift, och som ung närde han författardrömmar. Följande reflektioner kring konst och konstnärskap är hämtade ur katalogen till en minnesutställning (Arne Jones 1914-76) på Prins Eugens Waldemarsudde, ett par månader efter Jones bortgång.
| ” | Jag förstår inte vad det skall tjäna till men jag måste göra det. | „ |
| – oktober 1969 | ||
| ” | Bilden som är angelägen om mänskliga sammanhang, mänskliga relationer och de symboler som vi talar till varandra med - den vill jag. | „ |
| – december 1969 | ||
| ” | För fan, konsten föds inte av brist. Den föds av överflöd. Den föds när hjärna, hjärta och alla sinnen flödar över och bär sig åt. Blodet rusar till händerna som börjar organisera med all kunnighet de inhämtat under sitt liv - och glömt bort att de kan. Hela kroppen synkroniseras att manifestera en idé. | „ |
| – januari 1970 | ||
| ” | Jag förstår inte att vi som snart tycks vara de enda människor i detta samhälle som har kvar egentlig arbetsglädje skall utsättas för ett så ofantligt tryck från andra grupper för att rationaliseras i samhället - att underställa oss direkta politiska strävanden till exempel. Ibland tror jag att arbetsglädjen i sig själv är kriterium på ett samhälleligt värde - som samhället glömt. Det måste finnas lust och skapande för att människan skall kunna leva - överleva - också. Det är en social uppgift. Som bland annat gäller konstnärer. | „ |
| – februari 1970 | ||
Se även
Referenser
Noter
- ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Jones, ARNE JULIUS, Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, KulturNav-ID: 761be983-3a96-47b4-bfcb-ec299e6b8176c6efd155-8433-4c58-adc9-72db80c6ce50, läst: 25 februari 2016.[källa från Wikidata]
- ^ ”Lokala skulptören Arne Jones hedras av sällskap”. 4 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525154722/http://dagbladet.se/nyheter/ange/1.86888-lokala-skulptoren-arne-jones-hedras-av-sallskap. Läst 21 januari 2010.
- ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 16A1, gravnummer 191”. Stockholms kyrkogårdsförvaltning. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/2/16A1/191/3.
- ^ Vem är det / Svensk biografisk handbok 1971, red. Eva Löwgren, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1970 s. 484
- ^ Jones, Arne J, professor, Sollentuna i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1977 / s 508.
- ^ Hedersledamöter Arkiverad 23 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. vid Norrlands nation i Uppsala
- ^ Turerna kring fontänskulpturen Rosa Fontana på Västertorg i Uppsala:
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Kalmar Konstmuseum
- ^ Örebro läns museum
- ^ Moderna Museet
- ^ Nationalmuseum
Tryckta källor
- Hans Eklund (1965). Arne Jones. Stockholm: Bonniers små konstböcker, 9
- Hans Eklund & Nils Victorin (1976). Utställningskatalog: Arne Jones 1914-1976. Prins Eugens Waldemarsudde
- Rolf Söderberg (1991). Arne Jones. Stockholm: Sveriges Allmänna Konstförening. ISSN 0347-2515; 100
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Arne Jones.- Webbplats för Arne Jones
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman:
|
Skulpturen "Resonans" i Örebro av Arne Jones.
Författare/Upphovsman: Hangsna, Licens: CC BY-SA 4.0
Yin-Yang av Arne Jones, 1967, Rådhustorget, Torshälla, Eskilstuna kommun.
Författare/Upphovsman: Mikael Ejdemyr, Licens: CC BY-SA 3.0
One aspect of the sculpture Yin-Yang (1965-66) in Nybroparken, Borås, Sweden, before it was moved in 2013, and installed outside Kulturhuset (House of the Arts) in Borås. It's made by the Swedish sculptor Arne Jones (1914-1976).
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 4.0
Harlekin, relief by Arne Jones, Vasaloppsvägen 60, Västertorp, Stockholm, Sweden
Författare/Upphovsman: Downtune, Licens: CC BY 3.0
Fontänskulptur i Uppsala av Arne Jones (1960)
Författare/Upphovsman: Jorchr, Licens: CC BY-SA 3.0
Sfär av Arne Jones, Malmö
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 3.0
Resonans av Arne Jones, Stadsparken i Örebro
Författare/Upphovsman: Downtune, Licens: CC BY 3.0
Rosa Fontana, vattenskulptur i Uppsala av Arne Jones
Spiral åtbörd, konstverk utanför Norrköpings konstmuseum
Författare/Upphovsman: Fredrik Tersmeden (= User:FredrikT), Licens: CC BY-SA 3.0
Fossil komposition (also known as Hillfontänen), statue/fountain by Arne Jones from 1955; situated at the corner of Skomakargatan and Kiliansgatan in en:Lund, Sweden. The statue is inspired by drawings by sv:Carl Fredrik Hill made durings his period of mental illness.
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 3.0
Det är oklart om den här bilden omfattas av panoramafrihet.
Detta är en avbildning av ett konstverk i Sverige. Det avbildade verket är troligtvis upphovsrättsligt skyddat. 24 § Lagen om upphovsrätt säger att "konstverk får avbildas om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus" och "Byggnader får fritt avbildas." Det har allmänt tolkats som att spridning av avbildningar som denna är tillåten.
Den 4 april 2016 meddelade dock Högsta domstolen ett beslut att första stycket i § 24 inte omfattar publicering i databaser på Internet, och den 6 juli 2017 meddelade en lägre instans att länkning till avbildningar av upphovsrättsligt skyddade konstverk som tillhandahålls av Commons utgör upphovsrättsintrång. Se Commons:Upphovsrättsregler efter område/Sverige#Panoramafrihet för mer information.
Paragrafens andra stycke, om byggnader, berördes inte i besluten.
Hur Commons möjligheter till fortsatt spridning av denna och andra avbildningar påverkas av dessa beslut analyseras för närvarande.
Att använda eller länka till denna fil kan få juridiska följder. Du är ensamt ansvarig för att försäkra dig om att du inte gör intrång på någon annans upphovsrätt. Se vidare allmänt förbehåll.