Arméns lednings- och sambandscentrum

Arméns lednings- och sambandscentrum
(LSC)
Vapen för Arméns lednings- och sambandscentrum tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnArméns lednings- och sambandscentrum
Datum1991–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypSignaltrupperna
RollTruppslagscentrum
Del avMellersta militärområdet
Ingående delarSignalinspektören,
Signaltruppernas officershögskola,
Arméns stabs- och sambandsskola
StorlekStab
HögkvarterEnköpings garnison
FörläggningsortEnköping
FärgerGrönt     
Marsch"Fanvakten" (Ekström) [a]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.005031.jpg

Arméns lednings- och sambandscentrum (LSC) var ett truppslagscentrum för signaltrupperna inom svenska armén som verkade åren 1991–1997. Förbandsledningen var förlagd i Enköpings garnison i Enköping.[2]

Historik

Arméns lednings- och sambandscentrum bildades den 1 juli 1991 i samband med försvarsutredning 1988 genom att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade Truppslagscenter. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentren övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna.

Arméns lednings- och sambandscentrum bestod 1991 av arméstabens signalavdelning, Signaltruppernas officershögskola (SignOHS) och Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS). Signaldelen av Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) tillkom i Arméns lednings- och sambandscentrum året därpå. Chefen för Arméns lednings- och sambandscentrum innehade även befattningen Signalinspektör.

Genom försvarsbeslutet 1996 kom Arméns samtliga truppslagscentra att avvecklas och dessas uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns lednings- och sambandscentrum avvecklades som enhet den 31 december 1997, och att Arméns stabs- och sambandsskola åter blev ett självständigt förband. Detta varade dock endast ett år till dess att Arméns stabs- och sambandsskola avvecklades den 31 december 1998, och den 1 januari 1999 uppgick i det nybildade Ledningscentrum (LedC).[3] I samband med avveckling av Arméns lednings- och sambandscentrum försvann även befattningen Signalinspektör.

Ingående enheter

Förläggningar och övningsplatser

När Arméns lednings- och sambandscentrum bildades den 1 juli 1991 förlades truppslagscentrumet till den byggnad som uppförts till Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS), Östra militärområdets materielförvaltning (MFÖ) och Östra militärområdets verkstadsförvaltning (VFÖ).[2]

Förbandschefer

Förbandschefen för Arméns lednings- och sambandscentrum var tillika signalinspektör. Åren 1966–1991 hade signal- och ingenjörtrupperna gemensam truppslagsinspektör, vilken titulerades ingenjör- och signalinspektör. Från 1991 fick de båda truppslagen varsin inspektör, och titeln för signaltrupperna kortades ner till endast signalinspektör. Signalinspektören var åren 1991–1997 chef för Arméns lednings- och sambandscentrum.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Arméns lednings- och sambandscentrum1991-07-01–1997-12-31
Beteckningar
LSC1991-07-01–1997-12-31
Förläggningsort
Enköpings garnison (F)1991-07-01–1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Förbandsmarschen fastställdes den 13 juni 1996. Marschen ärvdes från Arméns stabs- och sambandsskola, och övertogs 1998 av Stabs- och sambandsskolan.[1]

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 28
  2. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 40
  3. ^ Regeringen.se SOU 1997:112 Arkiverad 9 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 3 september 2011

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar

Försvarsmaktens centrum
Gemensamma
Armén
Arméns taktiska centrum (ATAC) (1998–2000) • Arméns artillericentrum (ArtC) (1991–1997) • Arméns brigadcentrum (BrigC) (1991–1995) • Arméns flygcentrum (AFC) (1991–1997) • Arméns fältarbetscentrum (FarbC) (1991–1997) • Arméns infanteri- och kavallericentrum (InfKavC) (1991–1995) • Arméns lednings- och sambandscentrum (LSC) (1991–1997) • Arméns luftvärnscentrum (LvC) (1991–1997) • Arméns pansarcentrum (PaC) (1991–1995) • Arméns underhållscentrum (UhC) (1991–1997)
Flygvapnet
Flygmedicincentrum (FMC) (195?–2006) • Gripencentrum
Marinen
Svenska lednings- och underrättelseförband
Nuvarande
Upplösta och avvecklade

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Arméns lednings- och sambandscentrum vapen.svg
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Denna vapenbild är möjligen inte samma som kommunen/myndigheten/organisationen själv använder.
Ett heraldiskt vapen avbildas utifrån en textbeskrivning, en så kallad blasonering, och varje avbildning som motsvarar blasoneringen är att betrakta som ett korrekt vapen. Det kan med andra ord finnas flera olika avbildningar av samma vapen. Den vapenbild som kommunen/myndigheten/organisationen använder är troligen skyddad av upphovsrätt och kan i det fallet inte användas här.
Ytterligare information: Commons:Coats of arms och Template:Coa blazon
AM.005031.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Tillverkat av metall och i metallfärg m/1960 guld. Modellen har behållits oförändrad från m/1939. Ett upprättstående svärd med blixt. Tillverkas i två storlekar samt spegelvänt.

Det större tecknet anbringas på krage till vapenrock och kappa m/1960 samt jacka m/1968 så att blixtens nedersta spets pekar inåt. Anbringas på ett underlag av grönt tyg i form av kragspegel.

År 1951 bestämdes att denna grönt skulle vara signaltruppernas färg. Det mindre tecknet anbringas på axelklaffar till vapenrock och kappa m/1960, jacka m/1968 samt respektive skjortor så att blixtens nedresta spets pekar framåt.

Detta tecken utan tygunderlag. Anläggs av fast anställd personal som ej tillhör visst förband men personalkåren.