Arméns brigadcentrum

Arméns brigadcentrum
(BrigC)
Vapen för Arméns brigadcentrum tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnArméns brigadcentrum
Datum1995–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypPansartrupperna, infanteriet och kavalleriet
RollTruppslagscentrum
Del avSödra militärområdet [a]
FöregångareArméns pansarcentrum,
Arméns infanteri- och kavallericentrum
EfterföljareArmécentrum
Ingående delarBrigadinspektören,
Stridsskola Nord,
Stridsskola Mitt,
Stridsskola Syd
StorlekStab
HögkvarterSkövde garnison
FörläggningsortBorensberg, Skövde, Umeå
Marsch"Kungarop" (Berg) [b]
Befälhavare
BrigadinspektörÖv 1. gr. Alf Sandqvist [c] Alf Sandqvist.jpg
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.005037.jpg
Truppslagstecken m/1960Truppslagstecken för kavalleriet.jpg
Truppslagstecken m/1960AM.090956 (guld).jpg

Arméns brigadcentrum (BrigC) var ett truppslagscentrum för infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna inom svenska armén som verkade åren 1995–1997. Förbandsledningen var förlagd i Skövde garnison i Skövde.[2]

Historik

Den 1 juli 1991 organiserade Armén så kallade truppslagscenter, detta i samband med försvarsutredning 1988 genom att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade Truppslagscenter. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentren övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna.

Genom att Infanteri- och Norrlandsförbanden mekaniserades i samband med försvarsbeslutet 1992 kom Pansarinspektören tillsammans med Infanteriinspektören i juni 1993 att begära tillstånd hos Arméchefen Åke Sagrén att slå samman Arméns pansarcentrum och Arméns infanteri- och kavallericentrum. Den 1 juli 1995 bildades Arméns brigadcentrum genom en sammanslagning av Arméns infanteri- och kavallericentrum (InfKavC) och Arméns pansarcentrum (PaC). De skolor som ingått i de två tidigare truppslagscentren kom att organiseras som Stridsskola Nord (SSN), Stridsskola Mitt (SSM) och Stridsskola Syd (SSS). Chefen för Arméns brigadcentrum innehade befattningen Brigadinspektören.

Genom försvarsbeslutet 1996 kom Arméns samtliga truppslagscenter att avvecklas, och dess uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns brigadcentrum avvecklades den 31 december 1997 som enhet, de tre ingående stridsskolorna bildade den 1 januari 1999 Markstridsskolan (MSS). I samband med denna avveckling försvann även befattningen Brigadinspektör.

Ingående enheter

Heraldik och traditioner

När Arméns brigadcentrum bildades antogs den 18 januari 1996 "Kungarop" (Berg) som förbandsmarsch, vilken senare fastställdes den 13 juni 1996. Efter att centrumet upplöstes och avvecklades har inget annat förband övertagit förbandsmarschen.[1]

Förbandschefer

Förbandschefen för Arméns brigadcentrum var tillika brigadinspektör med tjänstegraden överste av första graden. Nedan lista är en förteckning över pansarinspektörer verksamma åren 1995–1997.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Arméns brigadcentrum 1995-07-01–1997-12-31
Beteckningar
BrigC1995-07-01–1997-12-31
Förläggningsorter och detachement
Skövde garnison (F)1995-07-01–1997-12-31
Borensberg (D)1995-07-01–1997-12-31
Umeå garnison (D)1995-07-01–1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1995–1997 var centrumet underställt chefen för Södra militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs den 18 januari 1996, fastställdes den 13 juni 1996.[1]
  3. ^ Alf Sandqvist var den enda verksamma chefen för Arméns brigadcentrum.

Noter

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 17
  2. ^ Kjellander (1992), s. 456-457

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret. Christina von Arbin. sid. 42. ISBN 91-971584-9-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 198. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Nilsson, Hans (2003). Pansartruppskolorna 1942-1995. Stockholm: Probus förlag. sid. 221-224. ISBN 91-87184-73-7 
  • Kjellander, Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 

Externa länkar

Försvarsmaktens centrum
Gemensamma
Armén
Arméns taktiska centrum (ATAC) (1998–2000) • Arméns artillericentrum (ArtC) (1991–1997) • Arméns brigadcentrum (BrigC) (1991–1995) • Arméns flygcentrum (AFC) (1991–1997) • Arméns fältarbetscentrum (FarbC) (1991–1997) • Arméns infanteri- och kavallericentrum (InfKavC) (1991–1995) • Arméns lednings- och sambandscentrum (LSC) (1991–1997) • Arméns luftvärnscentrum (LvC) (1991–1997) • Arméns pansarcentrum (PaC) (1991–1995) • Arméns underhållscentrum (UhC) (1991–1997)
Flygvapnet
Flygmedicincentrum (FMC) (195?–2006) • Gripencentrum
Marinen
Svenska infanteriregementen (från 1816 till nutid)
Nuvarande
Tidigare

Svea livgarde (I 1) · Göta livgarde (I 2) · Värmlands regemente (I 2) · Livregementets grenadjärer (I 3) · Första livgrenadjärregementet (I 4) · Livgrenadjärregementet (I 4) · Andra livgrenadjärregementet (I 5) · Jämtlands fältjägarregemente (I 5) · Västgöta regemente (I 6) · Norra skånska infanteriregementet (I 6) · Smålands grenadjärkår (I 7) · Karlskrona grenadjärregemente (I 7) · Södra skånska infanteriregementet (I 7) · Upplands regemente (I 8) · Skaraborgs regemente (I 9) · Södermanlands regemente (I 10) · Kronobergs regemente (I 11) · Jönköpings regemente (I 12) · Norra Smålands regemente (I 12) · Hälsinge regemente (I 14) · Älvsborgs regemente (I 15) · Västgöta-Dals regemente (I 16) · Hallands regemente (I 16) · Bohusläns regemente (I 17) · Västmanlands regemente (I 18) · Gotlands infanteriregemente (I 18) · Norrbottens regemente (I 19) · Kalmar regemente (I 20) · Västerbottens regemente (I 20) · Kalmar regemente (I 21) · Närkes regemente (I 21) · Värmlands regemente (I 22) · Lapplands jägarregemente (I 22) · Jämtlands fältjägarregemente (I 23) · Norra skånska infanteriregementet (I 24) · Södra skånska infanteriregementet (I 25) · Värmlands fältjägarkår (I 26) · Vaxholms grenadjärregemente (I 26) · Gotlands infanteriregemente (I 27) · Hallands bataljon (I 28) · Västernorrlands regemente (I 28) · Västernorrlands regemente (I 29) · Blekinge bataljon (I 30) ·

Svenska dragon-, husar- och kavalleriförband
Nuvarande
kavalleriförband
Tidigare dragon-, husar-
och kavalleriförband
Tidigare rytterier
Tidigare ryttarfanor
  • Upplandsfanan
  • Hovfanan
  • Adelsfanan
  • Finska fanorna
  • Smålandsfanorna
  • Södermanlandsfanan
  • Västergötlandsfanorna
  • Västmanlandsfanan
  • Närkesfanan
  • Värmlandsfanan
Relaterad historik
Se även

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.005037.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1963 för pansartrupperna.

Tillverkat av metall och i metallfärg m/1960 guld. För P 1 dock i silverfärg. Utföres spegelvänt och i en storlek. Guld, vänster. År 1963 sammanfördes de dittillsvarande pansarförbanden samt I 6, I 7, I 10 och I 18 till ett truppslag benämnt pansartrupperna.

I samband härmed tillkom ett nytt emblem utformat av ädelsmeden Sigurd Persson. Utgöres av en pansarklädd arm med svärd och skall emblemet anbringas så att svärdet hugger utåt. Det förra emblemet, stridsvagnen, den s k pansargrodan utgick efter hand.
Brigadcentrum vapen.svg
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Denna vapenbild är möjligen inte samma som kommunen/myndigheten/organisationen själv använder.
Ett heraldiskt vapen avbildas utifrån en textbeskrivning, en så kallad blasonering, och varje avbildning som motsvarar blasoneringen är att betrakta som ett korrekt vapen. Det kan med andra ord finnas flera olika avbildningar av samma vapen. Den vapenbild som kommunen/myndigheten/organisationen använder är troligen skyddad av upphovsrätt och kan i det fallet inte användas här.
Ytterligare information: Commons:Coats of arms och Template:Coa blazon
Alf Sandqvist.jpg
Generalmajor Alf Sandqvist
AM.090956 (guld).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i guld (M7673-257000).
Truppslagstecken för kavalleriet.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/60 för kavalleriet.