Arkivlagen
Arkivlagen (1990:782) är en svensk lag som anger de grundläggande bestämmelserna för hur de svenska myndigheterna och andra statliga och kommunala beslutande församlingar ska sköta sina arkiv.[1]
En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen och som myndigheten beslutar ska tas om hand för arkivering.[2] Myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet.
Myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser:[2]
- rätten att ta del av allmänna handlingar,
- behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
- forskningens behov.
Varje myndighet ska svara för vården av sitt arkiv, om inte en arkivmyndighet har övertagit detta ansvar.[3]
I arkivvården ingår att myndigheten skall:[4]
- organisera arkivet på ett sådant sätt att rätten att ta del av allmänna handlingar underlättas,
- upprätta dels en arkivbeskrivning som ger information om vilka slag av handlingar som kan finnas i myndighetens arkiv och hur arkivet är organiserat, dels en systematisk arkivförteckning,
- skydda arkivet mot förstörelse, skada, tillgrepp och obehörig åtkomst,
- avgränsa arkivet genom att fastställa vilka handlingar som skall vara arkivhandlingar, och
- verkställa föreskriven gallring i arkivet.
Uppgifter som utväxlats mellan en skattemyndighet och Riksskatteverket via elektronisk post har ansetts utgöra allmänna handlingar. Även fråga om sådant utkast som avses i 2 kap. 9 § andra stycket Tryckfrihetsförordningen och som sänts över till annan myndighet för synpunkter har omhändertagits för arkivering enligt Regeringsrättens avgörande i mål 4656-98.[5]
Källor
Se även
Externa länkar
- Finlands arkivlag (831/1994)