Aristoteles (månkrater)

För andra betydelser, se Aristoteles (olika betydelser).
Månkrater
Aristoteles

Aristoteles läge på månen
Egenskaper
Latitud
Longitud
50° 12’  0’’ Nord
 17° 24’  0’’ Ost
 [1], [2]
Medeldiameter87 km [1], [2]
Djup3,3 km [3], [4]
Kolongitud343° [4] vid soluppgång
EponymAristoteles [2], [5], [3]
Geologisk epokErathostenian [4],[6]
Kartposition
2 000 km
Dold sida
Synlig sida
Dold sida
-90°
-90°
90°
90°
45°
45°
-45°
-45°
Månen - Selenografi - (  )
Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen

Aristoteles är en stor nedslagskratermånens framsida.

Kratern är uppkallad efter den grekiska filosofen Aristoteles (384 f.Kr. - 322 f.Kr.). Namnet antogs officiellt av den Internationella astronomiska unionen (IAU) år 1935.[7], [2], [8]

Kratern observerades för första gången 1645 av Johannes Hevelius.

Omgivning

Aristoteles ligger på den södra randen till Mare Frigoris.[9] Till öst-sydöst är Aristoteles förbunden med den mindre kratern Mitchell. Sydväst om kratern ligger kratern Egede och till norr ligger kratern Galle.[10]

Satellitkratrar

De kratrar, som kallas satelliter, är små kratrar som ligger i eller nära huvudkratern. Deras bildning är vanligtvis oberoende av detta, men de ges samma namn som huvudkratern med tillägget av en stor bokstav. På månkartor är dessa objekt genom konvention identifierade genom att placera ut bokstaven på den sida av kraterns mittpunkt som är närmast huvudkratern.[11], [12], [13]

Aristoteles har följande satellitkratrar:[14]

AristotelesLatitudLongitudDiameter
D47,5° N14,7° Ö6 km
M53,5° N27,2° Ö7 km
N52,9° N26,8° Ö5 km

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Aristoteles (månekrater), 21 mars 2009.

Fotnoter

  1. ^ [a b] NASA. ”Moon nomenclature - Crater” (på engelska). http://lunar.arc.nasa.gov/ The Lunar Prospector Website, NASA Ames Research Center. Arkiverad från originalet den 5 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090705213229/http://lunar.arc.nasa.gov/printerready/science/geography_items/carters/craters_a.html. Läst 17 maj 2009. 
  2. ^ [a b c d] Deskriptiva data om månekratrar på hemsidan från USA:s geologiska institut. (Klicka på det relevanta namnet): USGS och IAU (2009). ”Gazetteer of Planetary Nomenclature - Moon Nomenclature: Crater, craters” (på engelska). från http://planetarynames.wr.usgs.gov/ Astrogeology Research Program, U.S. Geological survey. Arkiverad från originalet den 7 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100307113446/http://planetarynames.wr.usgs.gov/jsp/FeatureTypesData2.jsp?systemID=3&bodyID=11&typeID=9&system=Earth&body=Moon&type=Crater,%20craters&sort=AName&show=Fname&show=Lat&show=Long&show=Diam&show=Stat&show=Orig. Läst 17 maj 2009. 
  3. ^ [a b] (engelska) Aristoteles på Wikien The Moon Arkiverad 7 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b c] (franska) Program (under GNU-licens) och integrerad databas: ”Atlas Virtuel de la Lune”. från http://www.astrosurf.com/ Portail de l'Astronomie en France af Patrick Chevalley og Christian Legrand. Arkiverad från originalet den 14 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080514072927/http://www.astrosurf.com/avl/FR_index.html. Läst 27 maj 2009. 
  5. ^ (tyska) Lista över officiella namn på månkratrar från en tysk astronomihemsida : ”Krater mit individuellem Namen (Kratrar med individuella namn)”. från http://www.astrolink.de/. http://www.astrolink.de/p012/p01204/p01204090000a.htm. 
  6. ^ Tompkins, S. & C.M. Pieters (1999). ”Mineralogy of the lunar crust: Results from Clementine” (på engelska). Meteoritics & Planetary Science (Meteoritical Society) vol. 34: sid. 27. http://adsabs.harvard.edu/abs/1999M&PS...34...25T.  (i pdf- eller gif-format).
  7. ^ M. A. Blagg, K. Müller, W. H. Wesley, S. A. Saunder, J. H. G. Franz (1935). Named Lunar Formations. London: Percy Lund, Humphries & Co. Ltd. http://adsabs.harvard.edu/abs/1935QB595.B6....... 
  8. ^ I allmänhet tilldelade IAU de officiella namnen till kratrarna på månens framsida år 1935, till kratrarna på månens baksida år 1970, och slutligen har vissa mindre kratrar (som tidigare ansågs vara satellitkratrar) fått nya namn från 1973 och framåt. Se :
  9. ^ ”Lpi-måneatlas (klicka på den mittersta bilden)”. Arkiverad från originalet den 13 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060613200645/http://www.lpi.usra.edu/resources/lunar_orbiter/bin/info.shtml?253. Läst 27 maj 2009. 
  10. ^ Lpi-måneatlas (klicka på den mittersta bilden)
  11. ^ (engelska) Fullständig nomenklatur för månkratrarna : Jonathan McDowell (5 oktober 2004). ”Lunar Craters”. från http://host.planet4589.org/astro/lunar/ Lunar Nomenclature. http://host.planet4589.org/astro/lunar/Craters. 
  12. ^ (engelska) Bussey, B., Spudis, P., (2004). The Clementine Atlas of the Moon. Cambridge University Press. ISBN 0-521-81528-2 
  13. ^ U.S. Geological Survey. ”Coded Topography and Shaded Relief Maps of the Moon” (på engelska). från http://planetarynames.wr.usgs.gov/ Astrogeology Research Program. http://planetarynames.wr.usgs.gov/dAtlas.html. 
  14. ^ Ben Bussey; Paul Spudis, (2004). The Clementine Atlas of the Moon. New York: Cambridge University Press. sid. 292. ISBN 0-521-81528-2 

Media som används på denna webbplats

FullMoon2010.jpg
(c) Gregory H. Revera, CC BY-SA 3.0
Full Moon photograph taken 10-22-2010 from Madison, Alabama, USA. Photographed with a Celestron 9.25 Schmidt-Cassegrain telescope. Acquired with a Canon EOS Rebel T1i (EOS 500D), 20 images stacked to reduce noise. 200 ISO 1/640 sec.
Q space.svg
Författare/Upphovsman: Rursus, Licens: CC BY-SA 3.0
Replacement for faulty (note the ring "around" Saturn!)
Red Dot.svg
Red dot, based on the image on en:.
Moonmap from clementine data.png
cylindrical map projection of the Moon. The Moon's whole surface was mapped by the Clementine spacecraft in 1994, here North is at the top. The dark floor of crater Plato is at the middle top above Mare Imbrium, while the bright floor and rays of crater Tycho is near the middle bottom below Mare Imbrium. Mare Procellarum is at the near left, and Mare Tranquillitatis is just right of centre and Mare Crisium is at the near right. The far left and far right show the contrast of the mostly cratered farside with small isolated mare.