Arguskalkon

	Arguskalkon; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Meleagris
Art	Arguskalkon; M. ocellata
Vetenskapligt namn
	§ Meleagris ocellata
Auktor	(Cuvier, 1820)
Utbredning
	Arguskalkonens utbredningsområde.

Arguskalkon^[2] (Meleagris ocellata) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.^[3]^[4] Den förekommer endast på Yucatánhalvön, huvudsakligen i Mexiko. Arten minskar relativt kraftigt i antal och kategoriseras som nära hotad.

Kännetecken

Utseende

Arguskalkonen är en mycket stor marklevande hönsfågel med en kroppslängd på hela 100 cm. Den är övervägande grön med svart, kopparfärgad och guldfärgad bandning. De större täckarna är kopparfärgade, medan vingpennorna är svartvita. På stjärten och övre stjärttäckarna är den marmorerat gråaktig med blågröna ögonlika fläckar med kopparfärgad anstrykning. Den är blå och naken på huvud och hals med röd orbitalring och ansamlingar av bjärt orangefärgade vårtor i ansiktet. Hanen har svart näbb med hornfärgad nagel och flikar som den kan blåsa upp under spelet. Honan är mattare med orangefärgad orbitalring och skär näbb.

Läten

Från hanen hörs en märklig, accelererande serie med nasala stönande ljud, medan honan kluckar lågt "tok tok tok", huvudsakligen som varningsläte.^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer från sydöstra Mexiko (Yucatánhalvön) till norra Guatemalas Petén och Belize.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tillsammans med kalkonen utgjorde de tidigare den egna familjen Meleagridae, men genetiska studier visar att kalkonerna är djupt inbäddade i familjen fasanfåglar.^[5]^[6] Där utgör de systergrupp till skogshönsen, det vill säga järpar, ripor, orrar, tjädrar och präriehöns.^[5]

Levnadssätt

Arguskalkonen hittas i tropiska skogar, på buskiga fält och intilliggande gläntor och hyggen. Den ses endast sällsynt utanför skyddade områden där den dock kan vara vanlig och lätt att komma nära. Fågeln uppträder ofta i grupper, födosökande på marken men tar nattkvist i träd.^[7]

Status och hot

Arguskalkonen minskar relativt kraftigt i antal till följd av habitatförlust och jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad. Världspopulationen tros bestå av uppskattningsvis 20 000–50 000 vuxna individer.^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Meleagris ocellata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ [a b] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.
^ McRoberts, J. T., T. D. Rich, C. I. Rodríguez-Flores, C. A. Soberanes-González, and M. d. C. Arizmendi (2020). Ocellated Turkey (Meleagris ocellata), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.ocetur1.01

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör arguskalkon.
Bilder & media
Wikispecies har information om Meleagris ocellata.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Meleagris ocellata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[Kimball2021-5] [a b] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.

[6] Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.

[BOW-7] McRoberts, J. T., T. D. Rich, C. I. Rodríguez-Flores, C. A. Soberanes-González, and M. d. C. Arizmendi (2020). Ocellated Turkey (Meleagris ocellata), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.ocetur1.01

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler