Arbetsdomstolen (Sverige)

Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Särskilda domstolar
Mark- och miljödomstolar
Mark- och miljööverdomstolen
Migrationsdomstolen
Migrationsöverdomstolen
Patent- och marknadsdomstolen
Patent- och marknadsöverdomstolen
Tryckfrihetsdomstol
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol

Arbetsdomstolen, AD, är en specialdomstol i Sverige vars syfte är att göra domstolsprövningar i arbetsrättsliga mål. Domstolen inrättades den 1 januari 1929.

Fackföreningar och arbetsgivare kan väcka talan direkt i Arbetsdomstolen. En arbetstagare kan även väcka talan mot sin arbetsgivare vid en tingsrätt och Arbetsdomstolen är då överinstans. Domstolens verksamhet regleras i lagen om rättegången i arbetstvister.[1] Domstolens dom kan inte överklagas.

Sammansättning

Arbetsdomstolen består av högst fyra ordförande, högst fyra vice ordförande samt sjutton andra ledamöter. Ledamöterna utses av regeringen.

Arbetsdomstolens ingång i Ryningska palatset, Stora Nygatan 2.

Ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordförande och vice ordförande ska vara lagkunniga och ha domarerfarenhet. De tre andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden. Av övriga fjorton ledamöter utses fyra efter förslag av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, en efter förslag av Svenska kommunförbundet, en efter förslag av Landstingsförbundet, en efter förslag av Arbetsgivarverket, fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation och en efter förslag av Sveriges Akademikers Centralorganisation.

Denna sammansättning innebär att de lagfarna domarna är i minoritet i domstolen. En omtvistad fråga är om systemet med intresseledamöter som utses på förslag av arbetsmarknadens parter är förenligt med kravet att en domstol ska vara oavhängig (oberoende) och opartisk i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.[2] Det framgår inte av Europadomstolens praxis att intresseledamöter rent generellt bör betraktas som partiska enbart av den anledningen att de organisationer som föreslagit dem har intressen som kan stå i strid med ett partsintresse. En intresseledamots oberoende och opartiskhet kan emellertid ifrågasättas i ett enskilt fall.[3]

Lokaler

Domstolens lokaler finns på Stora Nygatan 2 i Gamla Stan i Stockholm. Ibland kallas fastigheten Amiral Rynings palats men det är strängt taget endast palatsets magasin som Arbetsdomstolen förfogar över. Magasinet är i dag domstolens stora sessionssal.

Se även

Referenser

  1. ^ https://lagen.nu/1974:371
  2. ^ SOU 2006:22 Del 2 s. 336.
  3. ^ SOU 2006:22 Del 2 s. 350.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Ryningska palatset.huvudingång i släppljus.jpg
Författare/Upphovsman: Alexandru Baboş Albabos, Licens: CC BY 3.0
Ryningska palatset i Gamla stan, Stockholm: stenportalen mot nygatan, 1600-talet.