Arabrödhöna

Arabrödhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteAlectoris
ArtArabrödhöna
A. melanocephala
Vetenskapligt namn
§ Alectoris melanocephala
Auktor(Rüppell, 1835)
Synonymer
Arabisk rödhöna

Arabrödhöna[2] (Alectoris melanocephala) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende

Arabrödhöna är störst i släktet Alectoris med en kroppslängd på 41 centimeter. Könen liknar varandra, men hanen är något större än honan. Den är svart på hjässa och baksidan av huvudet, med ett brett vitt band ovanför ögat som skiljs från den vita strupen med ett smalare svart streck. Halsens sidor är blekbruna medan kropp. vingar och stjärt är blågrå med mörk bandning på flankerna. Ben och näbb är skära.[4][5]

Läte

Lätet anses vara både ljudligare och djupare än hos andra Alectoris-arter. Vanligast är ett "cuck, cuck, cuck, owk-owk-owk” som börjar långsamt och ökar sedan i volym och tempo. Även mjukare "cook, cook, cookcookcookcook” hörs som kontaktläte mellan par eller i individer i flockar. Vid uppflog avger den ett "kerkow-kerkow-kerkow”.[6]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i torra områden på södra Arabiska halvön.[3] Den behandlas vanligen som monotypisk.[3][7]

Utbredning för arterna i släktet Alectoris.

Släktskap

Arten är möjligen närmast släkt med klipphöna (A. barbara). Tillsammans utgör de en systergrupp till övriga arter i släktet.[8]

Levnadssätt

Arten återfinns på grästäckta sluttningar och stenig mark med viss vegeation, från havsnivå till 1400 meters höjd. Den lever på marken av frön, annat växtmaterial som fransgräs och noppor samt små ryggradslösa djur.[4] Fågeln häckar från mars och framåt och lägger fem till åtta ägg i en grund grop i marken. De brunfläckade blekt beigea äggen ruvas i 25 dagar. Ungarna lämnar boet snart efter kläckning.[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig eller mindre vanlig.[9][10]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2024 Alectoris melanocephala . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] ”Arabian Partridge (Alectoris melanocephala)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. 2013. http://www.hbw.com/species/arabian-partridge-alectoris-melanocephala. Läst 25 september 2014. 
  5. ^ [a b] Cowell, Dan. ”Arabian partridge (Alectoris philbyi)”. Arabian partridge (Alectoris philbyi). gbwf.org. Arkiverad 14 October 2012. http://www.gbwf.org/francolin/arabian2.php. Läst 25 september 2014. 
  6. ^ Madge, S., P. McGowan, and G. M. Kirwan (2002). Pheasants, Partridges and Grouse, including Buttonquails, Sandgrouse and Allies. Christopher Helm, London, UK.
  7. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.2.
  8. ^ Randi, E. (1996) A mitochondrial cytochrome B phylogeny of the Alectoris partridges. Mol. Phyl. & Evol. 6(2): 214–227.
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  10. ^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 5228006​​​ • Inaturalist: 876​ • ITIS: 175912​ • IUCN: 22678714​ • NCBI: 40180​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 083811EB77D46EB7​​​ • Xeno-canto: Alectoris-melanocephala​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Alectoris melanocephala 2.jpg
Författare/Upphovsman: User:Haplochromis, Licens: CC BY-SA 3.0
Alectoris melanocephala taken at the Tierpark Berlin, Germany