Ara Güler
| Ara Güler | |
 | |
| Född | 16 augusti 1928 Beyoğlu, Istanbul, Turkiet |
|---|---|
| Död | 17 oktober 2018 (90 år) Istanbul |
| Nationalitet | Turkisk |
| Andra namn | Aram Terteryan |
| Yrke/uppdrag | Fotograf |
| Känd för | Porträttfoton och foton från Istanbul |
Ara Güler (armeniska: Արա Գյուլեր), ursprungligen Aram Terteryan, född 16 augusti 1928 i Beyoğlu, Istanbul, Turkiet, död 17 oktober 2018 i Istanbul,[1] var en armenisk-turkisk fotograf med smeknamnet "Istanbuls öga".
Uppväxt
Ara Gülers var son till armenierna Dacat Derderyan och Verjin Şahyan. Hans far var apotekare i Istanbul. Han gick i det lokala Getsemane armeniska gymnasium. Under sina skolår arbetade han på biografer och gick på teaterkurser, som arrangerades av den moderna turkiska teaterns skapare Muhsin Ertuğrul. År 1950 började han arbeta som reportagefotograf på dagstidningen Yeni Istanbul. Han började samtidigt studera ekonomi på Istanbuls universitet. Senare flyttade han till dagstidningen Hürriyet.
År 1935 var han tvungen att enligt turkisk lag byta till ett turkiskt efternamn.
Karriär
År 1958 öppnade Time-Life en byrå i Turkiet, och Ara Güler blev dess första korrespondent för Främre Orienten. Efter ett tag fick han också uppdrag från Paris Match, Stern och The Sunday Times. Efter att ha slutfört sin militärtjänstgöring 1961 anställdes han av den turkiska tidskriften Hayat som chef för dess fotografiavdelning.
Vid denna tid mötte han Henri Cartier-Bresson och Marc Riboud, vilka rekryterade honom att bli bildbyrån Magnum Photos 16:e medlem. Han presenterades i den brittiska 1961 Photography Yearbook.
Under 1960-talet användes Ara Gülers fotografier för att illustrera kända författares böcker. Hans bilder ställdes också ut internationellt, bland annat 1968 på 10 Masters of Color Photography i Museum of Modern Art i New York i USA samt på Photokinamässan i Köln i Tyskland.
Han reste utomlands på fotoreportage till Iran, Kazakstan, Afghanistan, Pakistan, Indien, Kenya, Nya Guinea och Borneo. Under 1970-talet fotograferade han politiker och konstnärer som Indira Gandhi, Ansel Adams, Imogen Cunningham, Marc Chagall, Salvador Dalí och Pablo Picasso.
På 1970-talet arbetade Ara Güler med film och gjorde bland annat dokumentärfilmen The End of the Hero (1975), som var baserad på en fiktionaliserad berättelse om skrotningen av den turkiska slagkryssaren TCG Yavuz.
I augusti 2018 invigdes Ara Güler Museum i det tidigare bryggeriet Bomontiada i Istanbul, som också inrymmer Ara Güler Archive and Research Centre.[2]
Privatliv
Ara Güler var gift första gången med Perihan Sarıöz och andra gången från 1984 med Suna Taşkıran, som avled 2010.
Bibliografi i urval
- Stephane Yerasimos: Living in Turkey, foton av Ara Güler and Samih Rifat, Thames & Hudson, London 1992, ISBN 0-5 00-28270-6
- All the world in their faces, Ana Yayincilik, Istanbul 1995, ISBN 9757760102
Källor
- Ara Gülar obituary i The Guardian oktober 2018
- Eren Orbey: What Ara Güler, the Eye of Istanbul, saw in his homeland den 27 oktober 2018 i The New Yorker
- Denna artikel är delvis baserad på artikeln Ara Güler på engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ^ ”Legendary Turkish photographer Ara Güler loses battle for life at 90”. DailySabah. https://www.dailysabah.com/turkey/2018/10/17/legendary-turkish-photographer-ara-guler-loses-battle-for-life-at-90. Läst 11 november 2018.
- ^ Ara Güler Museum in Istanbul opens den 17 augusti på www.hurriyetdailynews.com
Externa länkar
- Ara Gülers webbplats
- "Vintage Istanbul - in pictures" i The Guardian
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Francis Payne, Licens: CC BY-SA 3.0
Ara Güler, Turkish photojournalist