Apodemus gurkha
| Apodemus gurkha Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Skogsmöss Apodemus |
| Art | Apodemus gurkha |
| Vetenskapligt namn | |
| § Apodemus gurkha | |
| Auktor | Thomas, 1924 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Apodemus gurkha[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1924. Apodemus gurkha ingår i släktet skogsmöss och familjen råttdjur.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]
Populationen klassificerades efter upptäckten som underart till större skogsmus (Apodemus flavicollis). I samband med en genetisk studie av Guy G. Musser året 1996 fick den artstatus. Enligt resultaten av nyare studier skilde sig Apodemus gurkha tidig från de evolutionära utvecklingslinjerna av de andra skogsmössen.[3][6]
Med en kroppslängd (huvud och bål) av 8,5 till 11,6 cm, en svanslängd av 9,7 till 10,3 cm och en vikt av 23 till 40 g har arten ungefär samma storlek som de andra släktmedlemmarna. Bakfötterna är 2,1 till 2,6 cm långa och öronen är 1,6 till 1,9 cm stora. Ovansidan är enhetlig täckt med grå päls och på undersidan förekommer silvergrå päls. Vid svansen är undersidan ljusare och bakfötterna är vita. Honor har fyra par spenar.[6]
Denna skogsmus förekommer bara på ett fåtal platser i centrala Nepal. Utbredningsområdet ligger 2400 till 3500 meter över havet och är täckt av barrväxter eller rhododendron. Individerna är aktiva på natten och vistas främst på marken.[1]
Apodemus gurkha gräver ibland i lövskiktet eller i det översta jordlagret. Den äter olika växtdelar och insekter.[6] Arten delar hela utbredningsområdet med husmusen och Niviventer fulvescens. En delvis överlappning av territorierna förekommer med gnagarna Apodemus pallipes och Phaiomys leucurus, samt med flera näbbmöss som Soriculus nigrescens, Suncus murinus, Episoriculus caudatus och Episoriculus leucops.[1]
Skogens omvandling till jordbruks- och betesmarker påverkar beståndet negativt. Dessutom jagas Apodemus gurkha som skadedjur på odlade växter samt som mat för den lokala befolkningen. Hela populationen klarar dessa hot ganska bra. I regionen etablerades flera naturskyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig (LC).[1]
Källor
- ^ [a b c d] Kennerley, R. & Pearch, M.J. 2016 Apodemus gurkha . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 december 2020.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ [a b] (2005) , website Apodemus gurkha, Mammal Species of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/apodemus+gurkha/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Apodemus gurkha”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 738. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar
Wikispecies har information om Apodemus gurkha.
|