Anund Jakob

Anund Jakob
Mynt präglat i Sigtuna för kung Anund Jakob.
Regeringstid1022–1050
FöreträdareOlof Skötkonung
EfterträdareEmund den gamle
GemålGunhild
BarnGunhild
ÄttErik Segersälls ätt
FarOlof Skötkonung
MorEstrid av obotriterna
FöddOmkring 1008
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död1050

Anund Jakob, (ofta 'Anund Kolbränna' och ibland som 'Emund gamle' i västgötalagen) född något av åren 1007–09, enligt Snorre Sturlasson den 24 juli ("Jakobsmässeafton"),[1] död cirka 1050, svensk kung från 1022, var son till Olof Skötkonung och Estrid. Dubbelnamnet förklaras av Adam av Bremen så att svearna visserligen accepterade en kristen kung men inte en med endast ett kristet namn. Anund samregerade under två år tillsammans med sin far, innan denne dog. Han var svåger till både Jaroslav I av Kiev och Olof den helige och understödde dem militärt. Anund Jakob var en av de längst regerande monarkerna i Sverige under vikingatiden och medeltiden, med en regeringstid på cirka 28 år.

Biografi

Enligt Snorre Sturlassons Heimskringla skall Anund Jakob redan under sin faders livstid ha uppstigit på tronen, efter att denne avsatts på grund av alltför äventyrlig utrikespolitik. Förloppet har dock många osannolika inslag, och andra isländska källor anger istället att han blev kung först vid faderns död.[1]

Anund Jakob hade utrikespolitiska ambitioner och skickade hjälptrupper till Olof den helige av Norge som stöd i dennes strid mot den danske kungen Knut den store i slaget vid Helgeå, som Knut dock vann, och senare vid Olofs misslyckade försök att återta tronen 1030. Han skall också bistått Olofs son Magnus den gode under stridigheter i Norge. Under Anund Jakobs regeringstid organiserades en berömd färd i österled, Ingvarståget. Han tycks också ha främjat stiftet Hamburg-Bremen, att döma av Adam av Bremens hyllningar.[1]

Anund Jakob ska enligt Västgötalagens kungalängd (där han kallas ”Æmunðær colbrænnæ”) ha upprätthållit lag och ordning med ovanlig stränghet, bland annat genom att låta bränna ner lagbrytares hus (till kol) och därvidlag tilldelats tillnamnet "Kolbränna".[1]

Liksom sin far tillverkade Anund Jakob mynt i sitt namn i Sigtuna, fram till omkring 1030. Mot slutet präglas även mynt med namnet Knut, vilket ibland tolkats som att den danske kungen Knut den store år 1027 kallade sig kung över "en del av sveonerna [svearna]". Vanligen tolkas myntet dock som en kopia efter dansk förlaga; man har så även funnit mynt som utgivit Olof för att vara engelsk kung. Efter Anund Jakob upphör den svenska myntningen helt för att först tas upp ett sekel senare.[2][3] År 1029 hade Anund Jakob i vilket fall kontroll över svearna.

I närheten av gamla Frisegårdens by vid Annestad någon halvmil nordost om Främmestad står en rest sten på omkring fyra meter som kallas kung Anes sten, vilken Birger Nerman satte i samband med Anund Jakob.[4]

Anund Jacob efterträddes av sin halvbror Emund den gamle.

Barn:

Kung Anes Sten på 20-talet vid Frisegårdens by som ligger i Anestad, Främmestad i Västergötland.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d] Beckman, Natanael: Anund Jakob i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ Hagerman (1996), sid. 135
  3. ^ Sawyer (1991), sid. 23
  4. ^ B. Nerman, Sveriges äldsta konungalängder som källa för svensk historia (1914) Kungar: Band 02 (1920), sida 74; dens., Kungshögarna på Adelsö och Sveriges äldsta konungalängder (Fornvännen 1918)

Källor

Vidare läsning

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Anwynd James of Sweden coin c 1040.jpg
King Anwynd James (Anund Jakob) of Sweden as depicted on one of his coins
Kung Anes Sten på 20-talet.JPG
Författare/Upphovsman: Per Tengroth, Licens: CC BY-SA 3.0
Kung Anes Sten på 20-talet vi Frisagårdens by som ligger Anestad i Främmestad i Västergötland