Antiproton
Antiproton | |
Grundläggande egenskaper | |
---|---|
Symbol | p |
Klassifikation | Fermion → Hadron → Baryon → Nukleon |
Sammansättning | 2 uppantikvarkar 1 nerantikvark |
Växelverkan | Stark växelverkan Svag växelverkan Elektromagnetism Gravitation |
Antipartikel | Proton |
Historia | |
Upptäckt | Emilio Segrè och Owen Chamberlain (1955) |
Fysikaliska egenskaper | |
Laddning | −1 e −1,602176462 × 10−19 C |
Massa | 1836,1526736(23)[1] me 938,272 MeV/c2 |
Spinn | 1/2 |
Isospinn | 1/2 (z-komponent −1/2) |
Paritet | −1 |
Antiproton () är protonens antipartikel. Den har samma massa som protonen men har negativ elektrisk laddning. Dess existens påvisades experimentellt 1955 av en forskargrupp vid University of Californias bevatron under ledning av Emilio Segrè vilket ledde till Nobelpriset i fysik år 1959.
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Antiproton.
Media som används på denna webbplats
(c) Spinningspark på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Quark structure of the anti-proton showing an anti-(blue up) quark, an anti-(red up) quark and an anti(green down) quark mediated by gluons.