Anthony Eden
 | Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Anthony Eden | |
.jpg) | |
| Tid i befattningen 7 april 1955–9 januari 1957 | |
| Monark | Elizabeth II |
|---|---|
| Företrädare | Winston Churchill |
| Efterträdare | Harold Macmillan |
| Född | 12 juni 1897 Windlestone Hall nära Bishop Auckland, County Durham, Storbritannien |
| Död | 14 januari 1977 (79 år) Alvediston, Wiltshire, Storbritannien |
| Gravplats | Wiltshire[1] |
| Politiskt parti | Konservativa partiet |
| Yrke | Parlamentsledamot |
| Maka | Beatrice Beckett (1923–1950) Clarissa Churchill (1952–hans död 1977) |
Robert Anthony Eden, 1:e earl av Avon, född 12 juni 1897 nära Bishop Auckland i County Durham, död 14 januari 1977 i Alvediston i Wiltshire, var en brittisk konservativ politiker, som var utrikesminister 1935–1938, 1940–1945 och 1951–1955, samt premiärminister 1955–1957.[2]
Edens familj tillhörde en synnerligen konservativ jordägarsläkt med fina anor. Han hade en äldre och en yngre bror; den yngre dödades då slagkryssaren HMS Indefatigable sjönk under slaget vid Jylland 1916. Eden studerade vid Eton och Christ Church i Oxford, där han tog examen i språk – han talade flytande franska, tyska och persiska samt hade goda kunskaper i ryska och arabiska.
Upprörd på grund av sin premiärminister Neville Chamberlains avvisande till den fredsplan som i hemlighet lagts fram av Franklin D. Roosevelt i januari 1938, avgick Eden som utrikesminister i februari 1938. Detta var en protest mot Chamberlains beslut att starta förhandlingar med Italiens fascistiske ledare Benito Mussolini.
Eden var utrikesminister igen under andra världskriget och var med i de brittiska delegationer som under Winston Churchill deltog i de allierades toppmöten.
Som utrikesminister igen från 1951 förhandlade han tillsammans med Sovjetunionen fram en interimsfred i Vietnam 1954.
1953 föreslog han Dag Hammarskjöld som ny generalsekreterare för FN.
Den 7 april 1955 efterträdde han Winston Churchill som Storbritanniens premiärminister.
Vid Suezkrisen 1956 skickade han brittiska trupper i förväg före den israeliska invasionen. Detta ledde till en bitter internationell kontrovers. Under den perioden, och till följd av ett långvarigt bruk av medicinen Benzedrine (amfetamin), försämrades Edens hälsa och han drabbades av återkommande feberattacker. Han lämnade in sin avskedsansökan den 9 januari 1957. Han fortsatte dock att vidhålla att hans handlingar var berättigade. Eden lämnade underhuset 1957 och adlades 1961 som viscount Eden och earl av Avon.
Referenser
Noter
- ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Bengt Nilson. ”Anthony Eden”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anthony-eden. Läst 19 april 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Anthony Eden.
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
.svg)
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal Coat of Arms of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in the style used by the Government of Queen Elizabeth II from 1952 to 2022 (as used in all places except Scotland).
| “ | Quarterly, First and Fourth Gules three lions passant guardant in pale Or armed and langued Azure (for England), Second quarter Or a lion rampant within a double tressure flory counter-flory Gules (for Scotland), Third quarter Azure a harp Or stringed Argent (for Ireland), the whole surrounded by the Garter; for a Crest, the imperial crown Proper; for Supporters, dexter a lion rampant guardant Or crowned as the Crest, sinister a unicorn Argent armed, crined and unguled Proper, gorged with a coronet Or composed of crosses patée and fleurs de lys a chain affixed thereto passing between the forelegs and reflexed over the back also Or; Motto 'Dieu et mon Droit’ ('God and my Right') below the shield. | ” |
- PINCHES, J.H & R.V., The Royal Heraldry of England, 1974, Heraldry Today.