Antarktisk vikval

Antarktisk vikval Status i världen: Nära hotad[1]
(c) Brocken Inaglory, CC BY-SA 3.0
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Valar Cetacea
Underordning	Bardvalar Mysticeti
Familj	Fenvalar Balaenopteridae
Släkte	Balaenoptera
Art	Antarktisk vikval B. bonaerensis
Vetenskapligt namn
§ Balaenoptera bonaerensis
Auktor	Burmeister, 1867
Utbredning
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Antarktisk vikval (Balaenoptera bonaerensis) är en art i familjen fenvalar som i sin tur tillhör underordningen bardvalar.

Systematik

Tidigare betraktades vanlig vikval och antarktisk vikval som en enda art och vissa zoologer har fortfarande denna uppfattning. Nyare studier av individernas mitokondriellt DNA förespråkar en uppdelning i två arter. Undersökningar bekräftade dessutom att antarktisk vikval är vikvalens närmaste släkting och att de tillsammans bildar en klad.^[2]

Utbredning

Antarktisk vikval förekommer i alla havsområden söder om ekvatorn. Under sommaren vistas individerna nära Antarktis men under vintern förekommer de längre norrut och utbredningsområdet överlappar delvis med dvärgformen av den vanliga vikvalen.^[1]

Kännetecken

Antarktisk vikval är en av de minsta fenvalarna och även en av de minsta bardvalar. Bland fenvalarna är endast den vanliga vikvalen mindre och bland bardvalar är dessutom dvärgrätvalen mindre. Antarktisk vikval når en längd mellan 7,2 och 10,7 meter samt en vikt mellan 5,8 och 9,1 ton. I genomsnitt är honor en meter längre än hannar. Nyfödda ungar är 2,4 till 2,8 meter långa.^[3]

Valen är på ovansidan mörkgrå och på undersidan vitaktig. Bröstfenorna är mörka med vita kanter. På så sätt skiljer sig arten från den vanliga vikvalen som har en vit strimma i mitten av bröstfenorna. Även i färgsättningen av andra kroppsdelar skiljer de sig lite från varandra.^[3]

Valfångst

Se även: Valfångst

Den första individen av antarktisk vikval fångades (det registrerades inte om den var en vanlig vikval eller en antarktisk vikval, men det var troligen den senare) av ett brittiskt fartyg under säsongen 1950/51. Antalet ökade och under säsongen 1957/58 dödades 493 individer. Liknande antal fångades under de följande åren med undantag av säsongen 1967/68 med en fångst på 605 valar. 1971/72 dödades 3 021 antarktiska vikvalar. För att bevara beståndet bestämde den internationella valfångstkommissionen (IWC) en kvot på 5 000 individer för säsongen 1972/73 men värdet överskreds med 745 valar.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 februari 2011.

Noter