Annie Scott Dill Maunder
| Annie Scott Dill Maunder | |
| Född | Annie Scott Dill Russell 14 april 1868 Strabane, Tyrone, Nordirland |
|---|---|
| Död | 15 september 1947 (79 år) Wandsworth, London, England |
| Nationalitet | Brittisk |
| Forskningsområde | Astronomi |
| Institutioner | Observatoriet i Greenwich |
| Alma mater | Universitetet i Cambridge |
| Känd för | Maunderminimum |
| Make | Edward Walter Maunder |
Annie Scott Dill Maunder född Russell 14 april 1868 i Strabane, Tyrone, i Nordirland och död 13 september 1947 i Wandsworth, London, i England var en nordirländsk astronom och matematiker.[1]
1891 började Russell arbeta vid Observatoriet i Greenwich, som mänsklig räknare vid den avdelning som fotograferade solen. Där assisterade hon Walter Maunder, som hon gifte sig med 1895. Det innebar att hon fick lämna sitt arbete vid observatoriet på grund av de regler som gällde gifta kvinnor. Paret fick inga gemensamma barn, men Walter Maunder hade fem barn sedan tidigare gifte. De fortsatte att arbeta ihop sedan Annie Maunder slutat sin anställning.
Maunder publicerade 1908 verket The Heavens and their Story tillsammans med sin make. Boken innehåller fotografier av solen och Vintergatan som hon tagit i sin yrkesutövning.[2]
Invald i Royal Astronomical Society
Maunder blev 1916 den första kvinnan att antas till Royal Astronomical Society sedan sällskapet 1915 tagit bort regeln i sina stadgar om att inte tillåta kvinnor.[3] Hon återupptog som frivillig sitt arbete vid Greenwichobservatoriet under andra världskriget och arbetade där 1915-1920.[4]
Parets undersökningar visade en överensstämmelse mellan variationerna i solfläckar och jordens klimat. De beskrev den period 1645–1715 i solens historia, då nästan inga solfläckar fanns. Detta har senare blivit benämnt Maunders minimum. De påvisade att detta i tiden sammanföll med den tid som kallats "Lilla istiden", då klimatet över hela jorden karaktäriserades av osedvanligt kalla vintrar och svala somrar.
1904 publicerade paret sina slutsatser kring solfläckarnas variationer över åren, utifrån sina observationer och fotografier, något som gav upphov till begreppet "fjärilsdiagram".[5]
Övrigt
Månkratern Maunder, med en diameter av 55 kilometer, har sitt namn från Annie och Walter Maunder.
Maunders minimum är också uppkallat efter paret Maunder.
Källor
- M. T. Bruck (1994). ”Alice Everett and Annie Russell Maunder, torch bearing women astronomers” (på engelska). Irish Astronomical Journal 21: sid. 280–291.
- M. T. Bruck, S. Grew (1996). ”The Family Background of Annie S. D. Maunder” (på engelska). Irish Astronomical Journal 23: sid. 55–56.
- ^ Marilyn Bailey Ogilvie (2007) (på engelska). The Biographical Encyclopedia of Astronomers. Springer. sid. 745-746. ISBN 0387310223. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-0-387-30400-7_912. Läst 13 februari 2015
- ^ Maunder, Annie Scott Dill (Russell), Maunder, E. Walter. ”The Heavens and their Story” (på engelska). London, R. Culley. https://archive.org/details/heavenstheirstor00maunrich. Läst 13 februari 2015.
- ^ Marilyn Bailey Ogilvie (1986) (på engelska). Women in science : antiquity through the nineteenth century : a biographical dictionary with annotated bibliography. MIT Press, Cambridge, Mass. ISBN 026265038X
- ^ Mary Mulvihill (2009) (på engelska). Lab Coats and Lace: The Lives and Legacies of Inspiring Irish Women Scientists and Pioneers. Women in Technology and Science, Dublin. sid. 80. ISBN 978-0-9531953-1-2
- ^ Henrik Lundstedt. ”Fjärilsdiagram”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fj%C3%A4rilsdiagram. Läst 23 april 2015.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Deryni, Licens: CC BY-SA 4.0
A photo of the sun, taken by Annie Scott Dill Maunder the 14th of July 1905, from her book "The Heavens and their Story" published in 1908.