Anne Vallayer-Coster
| Anne Vallayer-Coster | |
 Anne Vallayer-Coster avporträtterad av Alexander Roslin. | |
| Födelsenamn | Anne Vallayer |
|---|---|
| Född | 21 december 1744 Paris, Frankrike |
| Död | 28 februari 1818 (73 år) Paris |
| Konstnärskap | |
| Fält | måleri |
| Motiv | porträtt, stilleben |
| Mecenater | Drottning Marie-Antoinette |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Anne Vallayer, mer känd som Anne Vallayer-Coster, född 21 december 1744 i Paris, död 28 februari 1818 i Paris, var en fransk målare.[1] Hon var från 1770 medlem i Académie Royale de Peinture et de Sculpture. Hon är främst känd som en målare av stilleben och genremåleri.
Biografi
Anne Vallayer-Coster var dotter till guldsmeden Joseph Vallayer (d. 1770) och en miniatyrmålare. Hennes far var initialt anställd vid tapetfarbiken Gobelin. Familjen flyttade 1754 till Paris, där fadern öppnade sin egen verksamhet.
Hon var elev till Françoise Basseporte och Claude Joseph Vernet. I juli 1770 blev hon invald som medlem vid Académie Royale de Peinture et de Sculpture efter en succéartad debut vid akademiens utställning. Att bli invald som kvinna var sällsynt: endast två andra kvinnor var medlemmar vid hennes inval, Marie-Thérèse Reboul och Marie-Suzanne Giroust, och då den förstnämnda avslutat sin karriär och den sistnämnda avled två år senare, kom Anne Vallayer-Coster att vara akademiens enda verksamma kvinnliga medlem fram till invalet av Adélaïde Labille-Guiard och Élisabeth Vigée Le Brun 1783. Från sitt inval till sin död deltog hon med framgång regelbundet i konstakademiens utställningar. Särskilt uppmärksammad blev hon vid utställningen 1775 och 1777. Hon bidrog med sitt målande till familjens försörjning, särskilt sedan hennes far avled och hennes mor övertagit hans butik.[2]
Hon fokuserade under de följande åren på stilleben och porträtt. Hon uppmärksammades främst för sina stilleben, som ansågs hålla mycket hög kvalitet. Hon utförde även porträtt, men dessa ansågs dock stå lägre än hennes stilleben, kanske för att hon inte fått tillfälle att studera anatomi.
Bland hennes mecenater fanns drottning Marie-Antoinette, Louis-Gabriel, marquis de Véri-Raionard, Abbé Terray, prins de Conti, bankiren Nicolas Beaujon och comte de Merle. Tack vare Marie-Antoinette, som från 1779 fungerade som hennes mecenat, fick hon 1781 sin egen lokal vid Louvren.
Hon gifte sig 23 april 1781 med advokaten Jean-Pierre Sylvestre Coster, som var medlem i Parisparlamentet. Bröllopet ägde rum i närvaro av drottningen, som var ett av bröllopsvittnena. Genom sitt äktenskap fick hon status av den borgerliga ämbetsadeln.
Hennes karriär upplevde en nedgång under franska revolutionen då hennes kunder inom kungahuset och aristokratin lämnade landet och inte längre gav henne beställningar. Själv överlevde hon revolutionen, men hennes karriär återhämtade sig aldrig fullt ut, även om hon var fortsatt verksam under Napoleontiden. Hon deltog vid sin sista utställning 1817.
Vallayer-Coster finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.
Bildgalleri
Stilleben med hummer
Aprokoser och vindruvor
Stilleben med skinka, 1767
Stilleben med skaldjur
Bukett blommor i ett glas vatten
Still Life with Brioche, Fruit and Vegetables
Källor
Noter
- ^ ”Nationalmuseum - Anne Vallayer-Coster”. collection.nationalmuseum.se. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=9793. Läst 8 mars 2016.
- ^ Greer Germaine. The Obstacle Race: The Fortunes of Women Painters and Their Works. London: Tauris Parke Paperbacks, 2001
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Anne Vallayer-Coster.
Media som används på denna webbplats
Mot en mörk bakgrund har en skål av glas, ett bröd, en korg med persikor och ett knippe pepparrot arrangerats på en sprucken marmorskiva. Den raffinerade enkelheten i bilden är typisk för Anne Vallayer-Coster– en av det franska 1700-talets mest framgångsrika kvinnliga konstnärer. Hennes bildvärld hade en viktig utgångspunkt i Chardins stillebenmåleri som dominerade århundradets första hälft. Men Vallayer-Coster utvecklade en egen stil med en friare penselföring och en mer nyansrik färgskala.
Beskrivning på inventarieblanketten:
Målningen föreställer en kvinna på en stol. I handen håller hon en violin med brustna strängar.I knät har hon en notbok och en stråke.
Utställningar: Enligt Sotheby's: Galerie de Portraits 1630 – 1870, Paris, Galerie Didier Aaron, 24 septembre – 16 octobre 1999, n°13 ; Anne Vallayer-Coster: Painter to the Court of Marie-Antoinette, Dallas, Museum of Art, 13 octobre 2002 – 5 janvier 2003, Marseille, Centre de La Vieille Charité, 9 avril – 23 juin 2003, cat. exp. par E. Kahng et M. Roland-Michel, p. 200, n° 22, pl. 10
Litteratur: M. Roland-Michel, Anne Vallayer-Coster 1744-1818, Paris, 1970, p. 208, n°310 (perdu) ; F. Gétreau, « Tableaux de musique. L’art de représenter la musique sous Louis XV », in J. Duron (dir.),Regards sur la musique au temps de Louis XV, Wavre, 2007, p. 6
Månadens nyförvärv, Juni 2015:
Målning av en kvinnlig violinist av Anne Vallayer-Coster
Nationalmuseum har utökat sin samling av franskt 1700-talsmåleri med Anne Vallayer-Costers Porträtt av en violinist. Anne Vallayer (1744-1818) var bara 26 år gammal när hon blev invald i den franska konstakademien. Detta uppfattades av samtiden som en exceptionell händelse på grund av konstnärens ringa ålder, att hon var kvinna i en helt mansdominerad institution och dessutom ogift. Inget pekar på att Anne Vallayer hade kungligt beskydd, men hon saknade inte mentorer bland akademiens ledamöter. Landskapsmålare Claude-Joseph Vernet hade varit hennes lärare. Det var i sin egenskap av stillebenmålare hon blev ledamot av konstakademien. I Nationalmuseums samling finns redan två exempel, Stilleben med brioche, frukt och grönsaker (1775) samt Blomsterstilleben (odaterat) i miniatyrformat.
Anne Vallayer, som år 1781 gifte sig med en framgångsrik jurist, Jean-Pierre-Silvester Coster, var i första hand specialiserad på blomstermåleri. Hennes effektfulla kolorit och drivna illusionism gjorde hennes stilleben efterfrågade, men de hade en förhållandevis låg status inom tidens ämneshierarki. Därför försökte Anne Vallayer-Coster vidga sin motivkrets genom att medvetet inkorporera föremål som var mer besläktade med historiemåleriet. Anne Vallayer-Coster utförde även porträtt i syfte att locka kungliga beställare. Detta ledde till uppdrag både från kungens fastrar och drottning Marie Antoinette.
Trots sina ambitioner att vidga sin motivkrets utförde Anne Vallayer-Coster ytterst få porträtt och dessa har i många fall en direkt personlig koppling till konstnären. Det är denna omständighet och en viss likhet som gjort att forskningen uppfattat Porträtt av en violinist som en genreartad framställning av en av konstnärens tre systrar, Madeleine, Elisabeth eller Simone. Huruvida någon av dem verkligen trakterade violin är okänt, men klart är att Anne Vallayer-Coster var utomordentligt skicklig i att framställa t.ex. musikinstrument. Den slutna kompositionen präglas av ett stilla lugn och kontemplation. Även de brustna strängarna bidrar i hög grad till målningens stora bildmässiga kvalitéer och väcker samtidigt frågor om innebörden. Porträtt av en violinist kan utan tvekan räknas till ett av konstnärens främsta verk. Förvärvet har möjliggjorts genom medel från Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.
Inventarienummer: NM 7297