Anna Simonsdotter Hack

Anna Simonsdotter Hack, även känd som Tysk-Annika eller Tysk-Anna, född 1621 i Anklam i Vorpommern, Tyskland, död 5 augusti 1676 i Stockholm, var en svensk kvinna som avrättades för häxeri.^[1] Hon är känd som en av de avrättade i den berömda häxprocessen i Katarina.

Anna var dotter till Simon Hake (senare Simon Jörgensson Hack) och Anna Koltzow, och emigrerade som barn från Tyskland till Sverige. Hon var gift två gånger och hade två söner och en dotter. Hon var bosatt på Högbergsgatan. I andra äktenskapet var hon gift med en skräddare som bara var tre år äldre än hennes äldste son.

Den 28 april 1676 anklagades Anna för att ha fört barn till Blåkulla. Hon hade allmänt gott rykte och hennes make talade till hennes förmån, omständigheter som gjorde att vissa åtalade tilläts stanna hemma under rättegången, men myndigheterna beslöt ändå att hon skulle fängslas för att hon levde ett "stötande liv", vilket möjligen syftade på att hon ansågs grälsjuk eller på grund av den stora åldersskillnaden mellan henne och hennes make. Flera av vittnena var minderåriga, och alla tre av hennes barn kallades som vittnen. Att hennes barn vittnade mot henne framhävdes, men de vittnade dock inte mot henne: hennes dotter uppgav enbart att hennes mor i fängelset hade sagt henne att hon förtjänade att brännas. En präst uppgav att han hade hört att Annika hade fjärtat över ölkaret i Blåkulla för att stärka ölets rusningsverkan. Kyrkoherde Pontinus vittnade om att hon hade lärt hans barn och brorsbarn "oböner". Hennes make vittnade till hennes förmån. Anna förnekade alla anklagelser och bekände aldrig att hon hade varit i Blåkulla: men hon beskrev sig som en syndare som förtjänade att brinna på grund av de synder hon hade begått, och hennes allmänt ångerfulla uppträdande i fängelset och tal om alla synder hon ångrade tolkades som att hon indirekt bekände trolldom.^[1]

Hon dömdes som skyldig. Hennes ångerfulla beteende, böner och psalmsjungande gjorde ett gott intryck på myndigheterna, som beslöt att hon skulle halshuggas innan hon brändes. Hon var tillsammans med Malin Matsdotter en av de sista två personer som avrättades i häxprocessen i Katarina. Avrättningen ägde rum 5 augusti. Malin Matsdotter brändes levande, medan Anna halshöggs innan hon brändes. Anna uppges ha varit andäktig och sjungit.

Redan dagen efter när nästa häxprocess skulle inledas framkom det att de vittnande barnen antingen lockats eller tvingats till att ljuga och detta blev då slutet för häxeridomarna. Bland anstiftarna fanns bland andra Gävlepojken som tolv år gammal dömdes till döden för detta.^[2]

Referenser