Angella Taylor-Issajenko
| Angella Taylor-Issajenko | ||
| Friidrott, damer | ||
Nation:  Kanada | ||
|---|---|---|
 Olympiska spel | ||
| Silver | Los Angeles 1984 | 4×100 meter |
| Panamerikanska spelen | ||
| Brons | San Juan 1979 | 100 meter |
| Silver | San Juan 1979 | 200 meter |
| Samväldesspelen | ||
| Guld | Brisbane 1982 | 100 meter |
| Brons | Brisbane 1982 | 200 meter |
| Brons | Edinburgh 1986 | 100 meter |
| Guld | Edinburgh 1986 | 200 meter |
| Kanadensiska mästerskapen | ||
| Silver | Montréal 1978 | 200 m |
| Guld | Sherbrooke 1979 | 100 m |
| Guld | Sherbrooke 1979 | 200 m |
| Guld | Sherbrooke 1980 | 100 m |
| Guld | Sherbrooke 1980 | 200 m |
| Guld | Regina 1981 | 100 m |
| Guld | Regina 1981 | 200 m |
| Guld | Ottawa 1982 | 100 m |
| Guld | Ottawa 1982 | 200 m |
| Guld | Calgary 1983 | 100 m |
| Guld | Calgary 1983 | 200 m |
| Guld | Winnipeg 1984 | 100 m |
| Guld | Winnipeg 1984 | 200 m |
| Guld | Ottawa 1986 | 100 m |
| Guld | Ottawa 1986 | 200 m |
| Guld | Ottawa 1987 | 100 m |
| Guld | Ottawa 1987 | 200 m |
| Guld | Ottawa 1988 | 100 m |
| Guld | Coquitlam 1992 | 100 m |
| Silver | Coquitlam 1992 | 200 m |
Angella Taylor-Issajenko, född Taylor 28 september 1958, gift Issajenko under pågående karriär,[1] är en kanadensisk friidrottare som specialiserade sig på kortdistanslöpning. Hon dominerade damernas korta sprint i Kanada under 1980-talet med inte mindre än 18 guld vid nationella mästerskap. Hon slog Jarmila Kratochvílovás världsrekord på 200 meter den 24 februari 1980 med tiden 23,19. Hon höll rekordet i ett knappt år tills Kratochvílová återtog det den 28 januari 1981.[2] Issajenko satte senare kanadensiska rekord på både 100 meter och 200 meter. Dessa har dock strukits ur de kanadensiska rekordböckerna sedan hon erkänt långvarit dopningsbruk.
Issajenko utsågs till årets kvinnliga idrottare i Kanada av True Sport Foundation 1980 och 1982.[3]
Dopningsaffären
Angella Issajenko ingick i den grupp friidrottare som tränades av Charlie Francis och dopades av läkaren George Astaphan. Vid förhören som följde på träningskamraten Ben Johnsons positiva dopningstest vid OS i Soul var Issajenko, jämte Francis, den förste att erkänna den systematiska dopning som försiggått under lång tid. Hon hade i sin dagbok noterat sina steroidcykler, vilket bidrog till att ge hennes vittnesmål trovärdighet.
Till följd av dopningsaffären blev Issajenko av med två kanadensiska rekord och en del medaljer, inklusive ett silver på 60 meter vid inne-VM 1987.
Efter karriären
Efter sin aktiva friidrottskarriär har Issajenko varit tränare vid Torontos friidrottscenter. Hon släppte 1990 en självbiografi med titeln Running Risks.
Personliga rekord
Issajenkos bästa resultat räknas inte längre i den officiella statistiken. Tiderna som redovisas i tabellen återfinns i aktuella kanadensiska topplistor[4][5] och har presterats före eller efter dopningsperioden.
| Gren | Resultat | Datum | Plats | Kommentar |
|---|---|---|---|---|
| 100 meter | 11,51 | 28 maj 1992 | Provo | Bästa strukna resultatet, 10,97, var kanadensiskt rekord |
| 200 meter | -- | -- | -- | Inget officiellt resultat bland Kanadas 66 bästa. Bästa strukna resultatet, 22,25, var kanadensiskt rekord |
| 50 meter inomhus | 6,46 | 24 februari 1979 | Edmonton | |
| 60 meter inomhus | 7,52 | 17 december 1994 | Windsor | |
| 200 meter inomhus | 24,24 | 17 februari 1979 | Toronto | Tiden finns på officiella listor efter konvertering från manuell tidtagning |
Källor
- Canadian Championships Medallists 1900–2008, resultatlista hos kanadensiska friidrottsförbundet
- Michael Janofsky (25 maj 1989). ”Doctor Says That He Treated Johnson With Steroids for 5 Years” (på engelska). New York Times. http://www.nytimes.com/1989/05/25/sports/doctor-says-that-he-treated-johnson-with-steroids-for-5-years.html?sec=health. Läst 8 februari 2010.
- Mary Ormsby, Joseph Hall (24 september 2008). ”Ben Johnson scandal still haunts track world” (på engelska). The Star. http://www.thestar.com/Sports/article/504755. Läst 8 februari 2010.
Fotnoter
- ^ 12th IAAF World Indoor Championships, IAAF Statistics Handbook, Valencia 2008 Arkiverad 9 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine. s. 286.
- ^ 12th IAAF World Indoor Championships, IAAF Statistics Handbook, Valencia 2008 Arkiverad 9 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine. s. 273.
- ^ Athletic Performance Awards Arkiverad 8 december 2010 hämtat från the Wayback Machine., avläst 10 februari 2010
- ^ Canadian All-Time Outdoor Rankings as of December 31, 2007 – Women, utomhusstatistik hos kanadensiska friidrottsförbundet
- ^ Canadian All-Time Indoors Rankings as of December 31, 2007 – Women, inomhusstatistik hos kanadensiska friidrottsförbundet
Media som används på denna webbplats
De olympiska ringarna, med genomskinlig bakgrund.