Andreas Lindblom
| Andreas Lindblom | |
 Andreas Lindblom (till vänster) visar Sigismund II:s rustning för Démétre Loukatos. | |
| Född | 8 februari 1889[1][2] Askeby församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 22 mars 1977[1][2] (88 år) Oscars församling[1], Sverige |
| Begravd | Tyresö gamla kyrkogård[3] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Konsthistoriker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Harvard University |
| Maka | Alice Nordin (g. 1917–1918) Gerda Planting-Gyllenbåga (g. 1919–)[1] |
| Släktingar | Johannes Lindblom (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Andreas Adolf Fredrik Lindblom, född 8 februari 1889 i Askeby församling i Östergötland, död 22 mars 1977 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk konsthistoriker och museiman. Han var professor i konsthistoria vid Stockholms högskola och därefter styresman för Nordiska museet och Skansen samt styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet 1940–1945.[4]
Biografi
Andreas Lindblom var son till kyrkoherden Christian Lindblom och Anna, född Sehmann. Han var yngst i en syskonskara på tio. En av bröderna, Johannes Lindblom, var teolog och rektor vid Lunds universitet.
Lindblom tjänstgjorde som amanuens vid Statens historiska museum från 1910 och vid Nationalmuseum från 1917. 1916 blev han filosofie doktor med avhandlingen La peinture gothique en Suéde et en Norvège samt docent i konsthistoria vid Stockholms högskola samma år och professor där 1925. 1929 utsågs han till Nordiska museets och Skansens styresman.[5]
Som forskare ägnade han sig främst åt medeltidens konst med verk som Nordtysk skulptur och måleri i Sverige från den senare medeltiden (1916), Den heliga Birgitta, bildverk i skulptur och måleri från Sveriges medeltid (1918), Birgittautställningen (1918, med I. Collijn), häfte 2 av Sveriges kyrkor. Östergötland (1921), Medeltida vävnader och broderier i Sverige (2 band, 1928-29, tillsammans med Agnes Branting) och Medieval embroideries and textiles in Sweden (1932). Även åt 1700-talets konst ägnade Lindblom ett flertal nyorienterade skrifter, däribland Fransk barock och rokokoskulptur i Sverige (1923), J.-Ph. Bouchardon och de franska bildhuggarna vid Stockholms slott under rokokotiden (1924) och Rokokon (1929). Lindblom författade därutöver en mängd vägledningar, utställningskataloger och dylikt samt verkställde museala nyordningar av Statens historiska museum, Nordiska museet, Vadstena klostermuseum och andra museer.[5]
Under andra världskriget var Lindblom engagerad till stöd för de nordiska grannländerna. Han var bland annat ordförande för Finlandskommittén, som verkade till stöd för Finland under vinterkriget 1939-1940. I denna egenskap figurerade han också indirekt i utredningen kring attentatet mot Norrskensflamman 1940, eftersom några av de Finlandsaktivister i Norrbotten som han träffat och även gett finansiellt stöd senare skulle komma att ingå bland dem som genomförde terrordådet mot tidningen.[6]
Lind blom var gift första gången 1917–1918 med skulptören Alice Nordin, andra gången från 1919 med Gerda Planting-Gyllenbåga till hennes död 1950 och tredje gången från 1962 med sjukgymnasten Carin Hallgren, som avled 1980. Han är begravd på Tyresö kyrkogård.
Priser och utmärkelser
Tryckta skrifter
Se Karin Ehrnborg, Andreas Lindbloms tryckta skrifter under femtio år 1906-1955. Förteckning upprättad vid hans avgång från styresmannaskapet vid Nordiska Museet. Stockholm 1957, 62 sidor.
Andreas Lindblom (1936) den gustavianska stilens genombrott i Stockholms slott - Svenska Kulturbilder Band 3 s 169. Ingår i serien Tidsstilarna i de kungliga slotten.
Källor
- Andersson, Aron, "Andreas Lindblom" i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 1978.
- Berg, Gösta, "Minnesord. Andreas Lindblom", i Saga och sed 1978.
- Ångström Grandien, Inga Lena, Andreas Lindblom som konsthistoriker”, Konsthistorisk tidskrift 1999:4.
- Ångström-Grandien, Inga Lena. ”Andreas Lindblom och medeltiden”. Rig - Kulturhistorisk tidskrift 87 (2). ISSN 0035-5267. http://journals.lub.lu.se/index.php/rig/article/view/4482. Läst 1 juli 2017.
- Stefan Hammenbeck & Olle Ferm, "Andreas Lindblom – Konsthistorikern, museimannen och Birgittaforskaren" i Birgittastiftelsen Inför nya utmaningar. Red. av Olle Ferm i samarbete med Kjell Blückert och Cecilia Lindheimer. 2022, s. 138–163.
- Rehnberg, Mats, "Andreas Adolf Fredrik Lindblom" i Svenskt biografiskt lexikon 23, 1980–81.
- Zackrisson, Sune, "Andreas Lindblom 1889–1977" i Fataburen. Årsbok för Nordiska museet och Skansen 1977.
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
Noter
- ^ [a b c d e] Andreas A F Lindblom, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Lindblom, Andreas, Grove Art Online, 12 januari 2018, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T051161, Andreas Lindblom.[källa från Wikidata]
- ^ Lindblom, Andreas Fredrik Adolf, Svenskagravar.se, läs online, läst: 1 juli 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. sid. 355. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 253
- ^ Ulf Oldberg: Attentatet mot Norrskensflamman. Bonniers 1972 (s. 15, 17 f., 135, 137, 164).
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Professor Andreas Lindblom till vänster visar Démétre Loukatos en rustning som tillhört Sigismund II av Polen och Johan III.
Gustav Vasa introducerades högtidligen för de 250 deltagarna i den första internationella kongressen för folklivsforskare efter kriget, då professor Andreas Lindblom hälsade välkommen i Nordiska museets stora sal vid det informella öppnandet på söndagen. Milles bistra kolossalstaty i ek såg nästan ut att vilja dra på munnen, då Salvador de Madariaga, president i International Commission on Folk Arts and Folklore, i ett svarstal förklarade att "varje människa absolut borde vara etnolog" – och i varje fall skrattade den samlade expertisen hjärtligt.
Från den internationella arkeolog- och konsthistorikerkonferensen i Visby. Från vänster: professor Sune Lindqvist, direktör Ivan Traugott, museidirektör Frédérie Gysin, Schweiz, Finlands riksantikvarie C. A. Nordman, professor Axel Romdahl, professor Andreas Lindblom och intendent Gösta Berg.
Den första internationella vetenskapliga efterkrigskongressen öppnas i Visby och pågår till 23 september. På svensk inbjudan och under medverkan av Svenska institutet och Föreningen Norden samlas cirka 170 arkeologer och konsthistoriker samt studenter från sju nationer till överläggningar, föredrag och studieutflykler med medeltiden och speciellt det medeltida glasmåleriet som huvudämne.
Initiativtagare är professor Axel Boëthius, som först väckte tanken i en understreckare i Svenska Dagbladet, jämte professor Johnny Roosval, vilka jämte docenten Mårten Stenberger bildar organisationskommittén. Med mötet anses grunden lagd till ett forskningsinstitut i Visby i förening med regelbundet upprepade nordiska universitets- och högskoleexkursioner på Gotland eller annorstädes.