Andrakammarvalet i Sverige 1940

Andrakammarvalet i Sverige 1940
Sverige
15 september 1940

Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
 Första partiAndra parti
 Per Albin Hansson - Sveriges styresmän.jpgGösta Bagge.jpg
LedarePer Albin HanssonGösta Bagge
PartiSocialdemokraternaHögerpartiet
Föregående val11244
Erhållna mandat13442
Mandatförändring22 2
Röster1 546 804518 346
Andel53.81%18.03%

Statsminister före valet

Per Albin Hansson
Socialdemokraterna

Statsminister efter valet

Per Albin Hansson
Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1940 till Sveriges riksdag hölls den 15 september 1940.

Valkampanjen

När det finska vinterkriget utbröt i november 1939 hade socialdemokraterna och de tre borgerliga partierna bildat en samlingsregering. De dramatiska händelserna på västfronten under våren och sommaren 1940 gjorde att man till och med diskuterade att skjuta upp andrakammarvalet. Valet genomfördes dock som planerat men riksdagspartierna var överens om att iaktta återhållsamhet under valkampanjen. Denna handlade till stor del om att regeringspartierna framhöll sin trovärdighet för att hålla Sverige utanför kriget och behålla neutralitetspolitiken. Utmärkande för detta är att den mest spridda valaffischen saknade partibeteckning utan endast en bild på statsminister Hansson och texten "En fast kurs med folkets förtroende".[1]

Sveriges kommunistiska parti stod utanför regeringen och gick till val på att sänka försvarskostnaderna. Genom sociala reformer skulle försvarsviljan stärkas. Inför valet lät Radiotjänst partiledarna för de fyra regeringspartierna presentera sin politik under en timme var. SKP:s partiledare Sven Linderot tilläts inte medverka i radio.[2]

Med tanke på krisläget och det stora antalet inkallade får ett valdeltagande på 70 procent anses vara högt. Den stora framgången för socialdemokraterna har tolkats som att väljarna har röstat på samlingsregeringens samlande gestalt Per Albin Hansson snarare än den socialdemokratiske partiledaren.

Med detta val försvann Socialistiska partiet ur riksdagen.

Partiernas valaffischer:

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1941-1944.

PartiPartiledareRösterMandatfördelning
Antal+− %Antal+−
 SocialdemokraternaPer Albin Hansson1 546 80453,8+7,9134+22
 Högerns riksorganisationGösta Bagge518 34618,0+0,442−2
 BondeförbundetAxel Pehrsson-Bramstorp344 34512,0−2,328−8
 FolkpartietGustaf Andersson344 11312,0−0,923−4
 Sveriges kommunistiska partiSven Linderot101 4243,5+0,23−2
 Socialistiska partietNils Flyg18 4300,7−3,70−6
 Vänstersocialistiska partietAlbin Ström8980,03
 Övriga partier570,0
 Socialistiska blocket (S + SKP)1 648 22857,3137
 Borgerliga blocket (BF + FP + H)1 206 80442,093
Summa2 874 417100,00 230 
Ogiltiga röster14 720 
Totalt2 889 137
(70,3 %)

4 110 720 personer var röstberättigade vilket ger ett valdeltagande på 70,28 procent. Röstberättigad var den svenske medborgare som hade fyllt 23 år, ej var satt under förmynderskap, ej var satt i konkurs eller som var varaktigt omhändertagen av fattigvården för sin försörjning.

Källa: SCB: Riksdagsmannavalen 1937-1940

Regeringsbildning

Inom Bondeförbundet fanns en minoritet som efter valet ville att partiet skulle lämna samlingsregeringen. Denna opposition, understödd av dagstidningen Skånska Dagbladet, befarade att regeringen under krigsförhållandena skulle föra en politik som missgynnade Bondeförbundets kärnväljare, bönderna, och ansåg att Socialdemokraterna, som ju gått starkt framåt i valet, fick ta ansvar för denna krispolitik. Det fanns också missnöje med partiledaren Axel Pehrsson-Bramstorp. Partiet valde ändå att sitta kvar i regeringen. Dels gjorde partiledaren detta till en förtroendefråga för honom personligen, dels skulle de borgerliga partierna Folkpartiet och Högerpartiet sitta kvar. Samlingsregeringen som tillträtt i december 1939 satt kvar.

Litteratur

Peter Esaiasson (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna förlaget. sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2 

Referenser

  1. ^ Esaiasson (1990), s. 162
  2. ^ Esaiasson (1990), s. 163-164

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Per Albin Hansson - Sveriges styresmän.jpg
Per Albin Hansson (1885-1946)
Gösta Bagge.jpg
Gösta Bagge